torsdag 31 maj 2012

Borta bra men hemma bäst

Vad
:
Fotodokumentation av performativa aktioner.
Nio fotografier monterade på foamboard i storleken 297 mm × 420 mm.

Hur:
Husen är utplacerade och fotograferade på olika platser runtom i Göteborg, i vatten och på land, i stads – och skogsmiljö.

Husen är byggda av grå kartong med tak och skorsten gjorda av grövre svart papp. Skorstensröken är tillverkad av tejp. Platta
n som husen står på är foamboard. Till hopsättandet har jag enbart använt limpistol eller limstift.

Varför :
Ett identitetssökande arbete och ett försök att hitta hem och knyta an till platser och kontexter som är främmande.

Processen:
Utgångspunkten var min serie som handlade om vad som kan hända när man tar med sig alltför mycket att det privata jaget in i klassrumme
t. Som lärare måste man ibland snabbt växla mellan de olika jagen, den inre konflikt som denna växling innebär och konflikten som kan ske när man misslyckas med denna har varit min ingång.

I skolans värld noterade j
ag att tejp spelat en roll på olika sätt när konflikter inträffat. Så med inspiration hämtad direkt ur skolan började jag utforska tejpen närmre, detta för att jag kände mig dragen till dess dubbla egenskaper som både kan hela och skada. Dess skadliga egenskaper tilltalade mig mest och det var också det som jag försökte fånga.
Då detta inte gav det jag had
e hoppats på började jag istället fundera på olika inre konflikter jag bar på. Något som återkopplade till de olika jagen.

Fanns det andra tillfällen utanför skolan då jag upplevde att jag skiftade mellan olika jag och vart upplever jag att jag kan vara mig själv?
Detta fick mig att tänka på frasen ”borta bra men hemma bäst”.


Att återvända till sin uppväxt
stad, är det att komma hem eller att komma bort och är det dit man kommer när man säger att man kommer hem? Är hemma där man kommer ifrån eller där man bor, eller kanske både och?

Jag är uppvuxen på en liten ort på landet som jag i vuxen ålder valt att flytta ifrån, vilket lett till att jag fått omforma vem jag är i den nya storstadskontext som jag satt mig själv i. Ibland upplever jag att när jag befinner mig i kontexter olik den jag vuxit upp i, behöver ställa om till ett annat jag och att det ofta leder till en inre identitetskonflikt. Detsamma gäller när jag befinner mig i hemstaden där jag heller inte riktigt känner mig hemma för att jag har blivit ett nytt subjekt. Ur detta föddes tankar kring vad ett hem är, men också frågan om man kan höra hemma på flera platser samtidigt och om platsen i sig är specifik för vem/vilka vi blir/är.

Jag for till min uppväxtstad med planen att på plats bygga ett portabelt hem av tejp och kartong som sedan skulle transporteras med till mitt nya hem för att byggas upp på plats där. Att ta en plats eller ett hem, och försöka återskapa den någon annanstans; är det samma plats om man skapar en exakt kopia och kan man känna sig hemma i kopian?Jag ville utmana mig själv med att gå upp i storlek, använda material som jag inte brukar använda samt att vistas på en plats jag har kluvna känslor till. Valet av material var ingen slump då min läsning av tejpen direkt kan översättas i läsningen och förståelsen kring mina känslor kring hem. Kanske översattes dessa känslor även i mitt husbygge då det resulterade i ett vredesutbrott där jag förstörde det jag skapat.

Förutom video och fotodokumentation sparade jag all den tejp som gått åt till att bygga huset. För att ta mig vidare och för att börja närma mig ett slutresultat bestämde jag mig för att lappa ihop och försöka skapa ordning ur tejpkaoset.

För att spinna vidare på husbyggandet valde jag att bygga små rektangulära hus i neutrala färger med sluttande tak och som saknade fönster och dörr. Det fyrkantiga huset med snedtak och skorsten konnoterar olika saker som andra former jag prövade inte gjorde, därmed inte sagt att jag inte är medveten om att valet av form kan ses som ett normerande över hur ett hus bör se ut. Valet av form handlar mer om en representation av huset/hemmet.

På taket satte jag en skorsten där rök som tillverkats av den återanvända tejpen vällde ut. Röken kan ses som en symbol för att jag bor och eldar min ilska och frustration där inne. Att huset håller på att brinna upp inifrån.

Husen sattes sedan ut i olika miljöer runtom i Göteborg för att dokumentera vad som hände med dem. Några hus sattes ut i havet och fontäner runt om i staden, andra ute i skogen. Valet av plats – skog och vatten –
kommer ur att i min uppväxtstad är dessa väldigt centrala och vad jag läser in i min förståelse kring hem.

Jag vill att huset skall ses som en förlängning av mig, min identitet och min önskan att hitta hem. ”Sjösättningen” av husen är ett försök att knyta an till platser som jag till skillnad från platser där jag vuxit upp saknar en relation till.




Vad jag har lärt mig under arbetets gång och hur jag kan gå vidare:
Jag har insett att jag lär mig mest ur samtal med andra och därför har handledningen varit väldigt viktig då det hjälpt mig att se arbetet på ett objektivt sätt ur ett mottagarperspektiv.
Om mitt arbete kan vara allmängiltigt kan jag bara spekulera i men jag tror definitivt att om man någon gång flyttat eller känt sig rotlös så kan man nog förstå vad det är jag vill säga.
Det nyttiga har varit att jag ur diskussioner kunnat göra konkreta läsningar av arbetet för att väga in och se om det är det just det här som jag vill säga.


Jag har också lärt mig att släppa kontrollen, ta motgångar och göra om till något positivt, att disponera min tid på ett bra sätt samt att kunna koppla teori och aktuella pedagogiska eller konstnärliga referenser till mitt arbete. Förutom detta har jag också vunnit en insikt om hur min egen konstnärliga process ter sig, något som jag tror att jag kommer ha stor nytta av i mitt framtida yrke, där jag för att kunna förstå mina elevers inlärningsprocesser bör förstå min egen. Mitt arbete har fungerat associativt och på känsla, då det är det som drivit arbetet framåt. När jag känt mig klar har jag tagit en paus, reflekterat kort över vad jag gjort, varför jag gjort det och vad nästa steg blir.


Som person utvecklas man ständigt och man omprövar det man kallar sin identitet livet igenom, jag tror inte att man en dag vaknar upp och är färdig. Tankarna och känslor kring att känna sig hemma och var man känner sig trygg är också något som ändras livet igenom så jag kan inte säga att jag är färdig med det här projektet då det är
ett ständigt pågående projekt.

I tanken fortsätter det men som konstprojekt är jag nog i alla fall färdig med just detta uttryck, däremot kan jag tänka mig att jag vid framtida projekt fortsätter mitt sökande om än då i andra former men med liknande frågeställning.


Om jag har hittat hem vet jag inte men jag har definitivt kommit till en del insikter vilket jag hoppas att jag även lyckas förmedla till andra.
Borta bra men hemma bäst
Gestaltningsarbete kring temat konflikt av Elin Karlsson 2012















Tankar efter redovisningen
Gårdagens presentation gick bra och jag känner mig nöjd. Men en grej hade jag nog gjort annorlunda, och det är att jag nog hade läst min text om hem när jag visade bilderna, istället för som jag nu gjorde att inte läsa den alls. När jag inte hade med texten blev läsningen av bilderna visserligen till viss del åt hållet jag hade hoppats men det gav även en öppning åt andra tolkningar som jag var medveten om att man kunde göra men som jag hade hoppats att man inte skulle göra.

Fast å andra sidan vet jag ju inte om alla skulle göra den läsning jag hoppats på även med texten till. Något att tänka på till nästa gång.

Sen fick jag kommentarer på husets form, varför jag valt just den formen, vilket jag också väntat mig. Då mitt val av form säger en del om min klass, bakgrund och så vidare. Genom mitt val av form talar jag också om vad som är den rätta husformen. Ett hem kan ju lika gärna vara som Fredric sa "ett Barbapappahus eller ett höghus".
Eftersom jag har mig själv som utgångspunkt fick det bli den formen, men där i inte sagt att jag inte haft tankar kring det normerande i att använda den formen. Formen är mer en representation av hemmet det är inte så att jag vill skriva någon på näsan och tala om vad ett hem är, då jag själv inte ens vet vad det är. Under handledningar har det diskuterats och jag har även fört den tankegången lite här på bloggen men också en hel del med mig själv när jag arbetat och jag är glad att den diskussionen kom upp under presentationen för det hade känts jättekonstigt om ingen hade anmärkt på det.

Jag valde i alla fall att montera mina bilder på foamboard som jag sedan hängde upp med klämmor och nålar på en skärm längst fram i klassrummet.

Nu är det bara det avslutande och sammanfattande blogginlägget kvar till denna gestaltning att skriva, sen är terminen slut. Det känns lite sorgligt eftersom jag har haft så roligt med klassen under det här året, jag har lärt mig mycket både teoretisk kunskap men också om mig själv och min blivande lärarroll.

tisdag 29 maj 2012

Text
Är hemma där man kommer ifrån eller där man bor, eller kanske både och?
Är hemma där man vet vart stigarna går och man vet vem som är släkt med vem?
Att återvända till sin uppväxtstad, är det att komma hem eller att komma bort?
Är det dit man kommer när man säger att man kommer hem?
Att återvända till det hem som inte längre är men som en gång varit ens hem är en omvälvande resa med tidsmaskin, där ett då slåss med ett nu.
Fast utan återvändandet finns ingen hemkomst.
Tankar inför redovisningen
Jag har precis monterat upp den sista bilden på foamboard och känner mig "klar" (för när blir man någonsin klar på riktigt med såna här projekt?) och något sånär redo inför morgondagens presentation.
Just nu sitter jag och funderar på det där med mottagarperspektivet av mina bilder.

Vad ser någon som inte följt med i min process?
Jag äger ju givetvis inte tolkningen av mitt verk men, kan man göra den läsningen som jag hoppas på?
Är frågan/sökandet som mitt arbete handlat om, allmängiltigt?
Behöver bilderna visas i en kronologisk följd eller blandas fritt?
Ska jag ha med min inlästa text? Hjälper den verket eller är den överflödig?
Ska jag läsa texten live på presentationen eller inte ha med den alls eller bara lägga ut den på bloggen? (jag inser lite nu att texten kanske var mer viktig för mig, som en del i min process och kanske inte jätteviktig för själva verket som presenteras.. jag får suga på detta till imorgon.. )

Nu verkar jag inte hinna med det tyvärr men jag hade såhär i sista stund också kanske tänkt göra mitt verk lite mer interaktivt och involvera publiken i det genom att tillhandahålla mallar på hur man gör sitt eget hus för "sjösättning". Det vore kul att se spridningen av de olika husen (lite som trädgårdstomten i Amelie från Monmarte) men också för att en sådan sak kunde öppna för en dialog kring frågan vad ett hem är och vad som gör att vi kallar vissa platser för hem medan andra inte. Nåja, vi får se om det hinns med.

Annars så sitter jag och filar på det där sammanfattande sista blogginlägget om ens arbete och process. Lite klurigt, så jag har tagit tankekartan till hjälp (tankekarta som metod är görbra och något som jag definitivt kommer föreslå till elever!).

måndag 28 maj 2012

Nä, nu ändrar jag mig igen
Bildspelet blev inte så bra eller kändes helt rätt så jag är tillbaka på att visa de utskrivna bilderna, dock inte inramade då det visade sig vara dödfött, istället har jag valt att montera bilderna på foamboard (samma material som jag använt till plattorna som mina hus står på). Det känns inte som att jag fått göra en kompromiss även om det inte var så som jag tänkte presentera mitt arbete på från början.
Genom att montera bilderna på foamboard sticker de ändå ut lite grann mot vad de skulle gjort om man satt dem direkt på väggen utan foamboard, och istället för att ha en ram runt som kan begränsa både läsningen av bilden så känns foamboard som ett riktigt bra alternativ.

Jag har varit lite avtänd på hela presentationen nu i några dagar just för att saker å ting inte gått som jag velat (och som varit lite av en röd tråd och insikt jag fått handskas med genom hela arbetet) men efter dagens presentationer känner jag suget igen.

Ja, det här blir bra!

torsdag 24 maj 2012

En uppdatering
Sen sist har det inte hänt så mycket då jag mest har fajtats med passpartouter, ramstorlekar och utskrifter. Lyckligtvis visade det sig att jag hade en hemlig välgörare ändå, tack för pappren!

Oturligt nog så passade inte de heller i ramarna, och jag har inte råd att köpa varken nya papper eller ramar... så, jag har tänk om (igen). Jag får denna gång inse att förutsättningarna för att visa fotona i ramar som fina fotografier vilket var min tanke från början, inte gick hela vägen hem denna gång. Jag insåg också att jag kanske var lite låst vid tanken att visa fotona i ramar. Anledningen till att jag ville visa dem i ramar från början var för att jag under årets gång och tidigare mest visat film eller bilder via dator och denna gång ville komma bort lite från det.

Men sen jag började tänka på om det faktiskt var "fina foton" jag ville visa och om de sade så mycket om det jag ville säga med mitt arbete. Nu har jag istället beslutat att presentera mitt arbete i form av en film eller bildspel om man så vill, för att det då blir någon form av rörelse och inte så platt som ett foto i ram ändå kan bli ibland.

Idag ska jag därför se över mitt bildmaterial igen och sammanställa det till en film som jag känner mig nöjd med. Jag ska även skriva klart min text och läsa in den. Mitt nya kontor för ändamålet ser ut så här:

Jag kan inte klaga!
Vår avslutningsutställning
Alla är välkomna!

tisdag 22 maj 2012

V21
Den senaste veckan har jag redigerat bilder men också funderat på vad mitt nästa steg skall bli. Jag kom på iden om att det skulle vara väldigt intressant att se vad som hände när jag sände ut mina hus med ballong, vilket, till skillnad mot de valda platser där jag sjösatt dem, inte kunde styras. Jag började därför söka runt på olika sidor på nätet för att lära mig hur man konstruerade en rislampa.

Jag byggde också en rislampa och fick tampas med och väga in faktorer som att husen behövde göras mindre och lättare för att ballongen skulle kunna lyfta eller hitta en bra eldkälla som inte heller den var för tung för ballongen. Sagt och gjort, detta prövades på och jag fann lösningar och till slut hade jag också konstruerat en ballong redo att sändas upp i skyn.

Men som med många av sakerna alltigenom min process så gick det inte heller denna gången enligt planen, jag skäms att säga det men jag eldade nästan ner mitt hus på kuppen så någon ballongfärd blev det inte. Det känns som ett misslyckande då jag verkligen ville se vad som hände men också just för att det kändes som ett naturligt steg att ta. På grund av "eldsvådan" så blev jag rädd och kände att det nog var säkrast att lämna den vägen men har heller ändå inte känt att tiden jag lagt ner på att lära mig att bygga en ballong eller konstruktionen av den var kortkastad.

Sedan dess har saker och ting fått tid att sjunka in och jag känner att det nog nästan är lite skrattretande att precis allting genom min processresa inte har gått att styra, ALLS! En nyttig lärdom, helt klart!
Återigen går saker inte enligt planen
Denna gången är det de snoffsiga (och dyra) fotona som jag låtit printa ut till presentationen som såklart inte, trots att det skall vara rätt mått, INTE PASSAR I RAMARNA! Ja eller i passpartouten. Så jag har väl några olika val att välja:

1: skrota ramarna och hänga upp fotona som de är
2: köpa stora pappersark för pengar jag inte har och skära ut nya passpartouter
3: gå och lägga mig och inte komma ut under täcket förs framåt midsommar
4: köpa nya dyra ramar för pengar jag inte har
5: få papper eller ramar (eller både och) av en hemliga välgörare
Låt oss aldrig tala om det igen
Jag höll alldeles nyss nästan på att elda ner mitt hem (obs: inte ett skämt), jag testade min ballong med en enligt instruktionen säker eldkälla. De försäkrade men jag hade ändå min skepsis.

Lått oss säga att jag borde ha gått på magkänslan och istället kommit ihåg att jag ju egentligen är rätt rädd för eld och att när det gäller att "leka" med den så kommer säkerheten först (jag riktigt hör pappa brandmans manande ord..). Det är alltså inte ett tillfälle att säga "jag vill bygga en egen ballong, jag vill inte fuska". Lyckligtvis har pappa lärt mig hur man kväver en eld..

Lägenheten luktar grillfest och jag borde inte ha varit så korkad! Det enda som finns kvar är några bitar ståltråd och komiskt(?) nog mitt hus (som iofs är platt numer). Försöker stå för mitt misslyckande, men jag skäms mest.
Lesson learned!

måndag 21 maj 2012

Och så regnar det igen..
Och jag måste återigen inse att jag inte styr över mitt arbete helt och fullt. Ikväll hade jag ju tänkt sända upp några hus, men nu fick jag tänka om då vädergudarna ansåg det bättre att regna lite efter helgens sommarvärme. Nåja, omtänket denna gång var inte lika jobbig som sist, denna gång innebär att inte sända några hus ikväll utan förhoppningsvis imorgon och så får jag ikväll istället redigera bilder och skriva färdigt min text.
Slutspurten
Jag har fått tänka om vad gäller ballongbygget, det blev alldeles för stort och såg inte alls sådär graciöst och tjusigt ut som jag hade fantiserat om i mitt huvud. Så idag ska jag försöka konstruera en mindre ballong som fortfarande orkar bära ett hus. Jag vill inte gärna köpa en ballong för det känns lite som att fuska då jag gärna gör saker själv och speciellt en sådan enkel sak som en risballong.

Och eftersom att detta också är slutspurtsveckan så har jag gjort en tidsplanering att följa för att på bästa sätt disponera den sista tiden. Det blir en övning inför kommande läraryrke då man bör vara duktig på tidsdisponering och planering.

Jag ska denna vecka välja ut ett antal bilder ur min fotoserie, printa ut, rama in och sammanställa. Förutom det ska jag skriva klart min text om att återvända och eventuellt läsa in den.
I helgen köpte jag ramar, det fick dock bli de billigaste, jag ville egentligen ha en annan lite grövre sort men tajt studentbudget tillät inte såna big spender fasoner. Jag får helt enkelt hoppas på att mitt arbete trots den billiga ramen inte ser billigt och dåligt ut.

söndag 20 maj 2012

Valfrihet?
I Sverige har vi som bekant något som kallas för "det fria skolvalet". Idag läste jag detta inlägg DN:s debattsida som handlar om vad det fria skolvalet lett till.

"Skolvalet utnyttjas av privilegierade grupper för att undvika kontakt med underprivilegierade grupper visas av en ny studie som genomförts inom ramen för projektet ”Den svenska skolans nya geografi”."

Fritt skolval låter bra i teorin men leder till segregering mellan de privilegerade grupperna och de underprivilegerade. Valfrihet råder men bara för vissa! De blåa partierna tycker att vi skall välja oss till en lyckad tillvaro och struntar i att dessa strukturer existerar. Då systemet premierar de som väljer rätt men glömmer bort att vissa inte har något val alls. De strukturer som styr vårt samhälle gör att det, för vissa människor, blir omöjligt att välja sin egen tillvaro/framgång/lycka. Men forskningen visar gång på gång att strukturerna finns och att de sätter gränser för människors möjlighet att välja.

I skolan förlorar alla elever, och vinner gör de aktieägare som har satsat pengar i friskolor. Jag vill inte att den lilla skatt jag betalar skall hamna i riskkapitalbolag. Är det för mycket begärt? Och dessutom blir skolan utarmad och mer segregerad.

Enligt Skolverkets rapport ”Likvärdig utbildning i svensk grundskola?” har klyftorna mellan skolorna ökat kraftigt samtidigt som elevsammansättningen fått en ökande betydelse för elevernas resultat. De orsaker som Skolverket pekar på är en ökad sortering, i kombination med kamrateffekter och att lärarnas förväntningar på eleverna påverkas av elevsammansättningen.

Hjälp! Det är inte så jag vill bemöta mina elever när jag är färdigutbildad. Jag vill i bedömningen och bemötandet av mina elever försöka att se varje enskild elev separerad från dessa sk. kamrateffekter. Självklart måste man erkänna att en elev tillhör eller kommer ur en viss kontext men inte skall man väl låta det spegla hur jag som lärare bemöter eller bedömer denne. En svår utmaning, det är jag medveten om.

I Sverige finns det en bred enighet om att det krävs en välfungerande skola för att vi ska kunna möta framtidens utmaningar. Grundprincipen är också att all undervisning oavsett ursprung eller skola skall vara likvärdig. Därför förtjänar Skolverkets rapport att ta på allvar och inte att viftas bort.
Problematisk kunskap
Idag läste jag en essä i studenttidningen Spionen (#4:2012) som fick mig att fundera lite och som sade lite av det jag själv talat om vad gäller ens olika "jag" beroende på i vilken kontext eller plats man befinner sig på. Att man använder en form av självcensur för att passa in där man för tillfället befinner sig (inget som kanske är direkt konstigt då människan av naturen är en anpassningsbar kameleontvarelse).

"Kunskap är inte tung att bära" heter det, men ibland är den faktiskt det. Det finns ett flertal tillfället då jag känt att min kunskap varit ett problem, om man får kalla den det, inte minst när man hamnar i samtal med personer från exempelvis jobbet som rör allt från samhället i stort till handlingen i olika TV-program."

"På universitetet får man lära sig att granska teorier ur ett kritiskt och tvärvetenskapligt perspektiv, men när man försöker applicera sina kunskaper i vardagen i ett sammanhang utanför universitetsvärlden, framstår man lätt som en pretentiös besserwisser. Det handlar inte om en vilja att briljera med tillhandahållna kunskaper när helst chansen ges, utan om vardagliga situationer och samtal där det är berättigat att man inflikar något eller har en åsikt om saken."

Personen med högskolepoäng talar ur den priviligerades situation/position, högskolepoängen blir därför till en provokativ symbol som å ena sidan legitimerar ens kunskap men som å andra sidan kan verka avskräckande och verka uteslutande för dem som inte tilldelats dessa. För att därför inte verka förmer eller som en besserwisser kopplar man bort vissa delar av sitt kunnande (eller av sig själv om man så vill) för att passa in som den adaptiva kameleont man skapats till. Ibland håller man, på gott och ont, bara inne på sina kunskaper för att det är enklast.

Det verkar finnas en osynlig gräns mellan olika kunskaper som godtas och premieras, och vilken som inte gör det. Troligtvis ligger det i hur vi idag ser på kunskap och vilken kunskap som anses värdefull.
I debatten kring bildämnets fortlevnad pratas ofta om att ämnet är flummigt eller icke mätbart vilket gör ämneskunskapen inom skapande verksamheter mindre värd än låt säga den inom naturvetenskap. Men vill vi att bara viss kunskap skall premieras eller vill vi skapa ett samhälle där det finns utrymmet för flera?

lördag 19 maj 2012

Houston, we have lift off
Hahah, hurra, den flyger!

Nåja, med hårfönen i alla fall, jag har ännu inte testat den utomhus med en eldkälla men det tänker jag göra ikväll, förhoppningsvis mojnar vindarna tills dess.

Jag har klippt och klistrat och använt mig av rullat papperstekniken (som vi lärde oss av de japanska utbytesstudenterna förra veckan) för att göra basen till lyktan. Egentligen skulle man ha bambu men eftersom jag inte har någon till hands fick jag vara kreativ och plocka fram min inre pyssel-ingenjör.

För att lyktan inte skall bli för tung (och därför inte lyfta) har jag använt tunn ståltråd som vanligtvis används till smycketillverkning.

Och som ni ser så fick jag göra huset som lyktan är tänkt att bära i tunnare papper (till skillnad från de andra husen som är gjorda av lite grövre papp) och hälften så stort som de andra för annars blir schabraket för tungt.

Nu ska jag fnula ut vilken eldkälla som funkar bäst. Värmeljus är nog kanske uteslutet då lyktan då kanske blir för tung... måste testa.. LEARNING BY DOING.
Nästa steg
Jag har nu denna vecka sjösatt (både på land och i vatten) mina hus och känner mig någotsånär "färdig" med det och är därför redo att ta nästa steg.

Jag har sen några dagar funderat på att kanske inte bara skicka ut mina hus till havs, skogs eller vart det nu kan tänkas vara. Där är det ju jag som har bestämt platserna men vad skulle hända om jag sänder upp hus i luften med kinesiska papperslyktor?
Då styr jag ju inte över vart mina hem hamnar. Jag har sen idén ploppade upp surfat runt och läst på om hur man gör för att tillverka en papperslampa. Jag har hittat en bra sida som i detalj visar, komplett med ritning och bilder, exakt hur man gör.

De visar på flera olika typer av brännare som man kan göra själv, det finns vaxindränkt tyg eller papper som man tänder på eller så kan man använda sig av värmeljus eller en alsolspritsindränkt bomullstuss.

Jag har dock inte lyckats hitta (och har en tajt budget) sån "Fire shield fireproofing product" som de använt att impregnera silkespappret med så att elden inte förstör lampan. Brandmansdotter som jag är har jag väldigt stor respekt för eld och vill gärna tänka "safety first" men eftersom jag inte funnit någon anti-eld-spray får jag antingen komma på något nytt eller vara väldigt försiktigt, jag får helt enkelt hitta en bra uppskjutningsplats utan hus alltför nära och ha brandsläckaren i beredskap.

Igår införskaffade jag silkespapper så idag ska det byggas enligt denna ritning (som jag lånat från denna sida):

torsdag 17 maj 2012

V20
Denna vecka har jag fortsatt med att bygga hus för att sen sjösätta på olika platser runtom i Göteborg. När jag gjorde detta landade jag bra i arbetet som fortfarande känns väldigt bra. Jag var både i skogen och vid havet med mina hus och har sen några dagar tillbaks planer på att sända upp några hus med risballong i himlen. Anledningen till detta var att jag ville se vad som hände när jag inte var den som planerade vart husen skulle landa någonstans.
Jag håller för tillfället på att tillverka rislampor och hus som är tillräckligt lätta för att flyga. En värdig utmaning!

Nu går också arbetet in i slutspurten vilket känns både tråkigt och kul. Därför har jag också sen handledningen denna vecka skissat på hur jag skall presentera mitt projekt. Att slutföra inför redovisningen är också vad jag kommer att arbeta med denna vecka som fort jag sänt iväg några hus upp i skyn.
Jag är nöjd med hur jag disponerat min tid denna vecka och att jag kom ut ur min surmulna trotsperiod som ny förra veckan.
Behind the scenes
Igår sjösatte jag fler av mina hus, först kröp jag runt i myrmark och skog sen ålade jag runt på bryggor och klippor nere vid havet. Det sista var lite läskigt måste jag tillägga, jag är nog mer av en insjö-tjej.

Förutom dessa platser besökte jag även Järntorget där jag sjösatte ett av mina hus i fontänen.
picasion
Jag vill inte visa alla bilder från gårdagen, då de förmodligen kommer vara en del av min presentation, men jag vill ändå säga att jag nog gillar bilderna med ett mer urbant tema mest, då jag upplever att det är mer liv i dem. När man sätter dem bredvid de jag tog i skogen så ser de från skogen lite tama ut, men jag gillar ändå kontrasten. Den säger något och fungerar som en brygga mellan mina olika "jag" som jag berättat om på handledningen (och här på bloggen, om än bara lite grann) a=""> Det där kluvna och lite vemodiga i att inte riktigt höra hemma.

tisdag 15 maj 2012

Regnet är här!
När jag sjösatte min husbåt såg det ut såhär..

Och nu drar SMHI:s utlovade eftermiddagsregn äntligen in! IIhh, aldrig har jag väl varit såhär peppad på att det skall regna förr. Det ska bli spännande att gå ut imorgon och se hur de tre husen jag satte ut tidigare idag ser ut i morgonbitti.
Sjösättningstest
Har spenderat förmiddagen åt att kalibrera underredet på min husbåt. Till slut fick jag ordning påt och test sjösatte husbåten.

Och tada, den flyter som den ska! Kanske ska jag slå mig in på båtkalibrering som framtida yrke istället?

Nu ska jag knalla ner till vattnet utomhus och sjösätta husbåten på riktigt.
Dille på hus
Idag har jag tänkt (och ska) "sjösätta" fler av mina hus. Än så länge har jag tillverkat 7 stycken (8 om man räknar testhuset jag satte ut igårkväll). Pilligt göra så därför har jag tillverkat en mall för huset, taket och skorstenen för att enklast tillverka flera snabbt.

Själva husen är byggda av flingpaket i kartong och taket och skorstenen är av grövre papper. Plattan som husen står på är foamboard. Till ihopsättandet har jag enbart använt limpistol eller limstift.

Jag valde att göra husen i ganska neutrala färger, dels för att de inte skall sticka ut alltför mycket och för att jag inte ville att de skulle se alltför söta ut. Först började jag göra höghus men det såg bara ut som en kartongkub som inte alls påminde om ett hus. Istället valde jag att göra klassiska fyrkantiga hus med sneda tak och skorsten för att att det konnoterar olika saker som tex den fyrkantiga "höghuskuben" inte gjorde. Därmed inte sagt att jag inte är medveten om att man kan göra vissa läsningar av själva formen. Att valet av den kan ses som ett normerande över hur ett hus ser ut.

Här får ni se en sneakpeak på hur det första "testhuset" klarade nattens regn. Förvånansvärt bra faktiskt, måste jag säga men nog ser man att vädret påverkat det i alla fall. Jag är inget stort fan av regn men nu sitter jag här och inväntar SMHI:s utlovade eftermiddagsskur.

Nu ska jag tillverka en husbåt.
Hej!

måndag 14 maj 2012

Äntligen!
Ja nu brutal drog jag ur tummen ur baken och faktiskt g j o r d e n å g o n t i n g ! Jag blev nästan lite chockad själv, när jag såhär på måndagskvällen runt nio snåret drog på mig full regnvädersmundering och beväpnad med kamera begav mig ut i grönskan för att "sjösätta" mitt första hus som ska få möta vädrets makter. Det känns hur bra som helst!
Äntligen!

Imorgonbitti ska jag gå dit igen för att se och dokumentera hur huset ser ut.

Skala.

Glad konstnär dansar på hemvägen.
Ny vändning
Jag började med att bygga och leka fram någonting med mitt material utifrån den iden jag hade, det vill säga bygga små hus uppe på eller i hus-tejpklumpen för att se vad som hände.

Men det slutade med att jag istället fokuserade på de nya husen utan att få med så mycket av tejpen i arbetet. Jag har istället en ny ide utifrån det som jag vill testa.

Bare with me...
Eftersom vädret och olika faktorer är emot mig så vill jag istället att jag skulle ta vädrets makter till vara, eller låta dem vara en del i mitt projekt. Idag har jag byggt små hus som jag sedan monterat på en platta, dessa tänkte jag sen sätta ut i ösregnet och dokumentera hur vädret förstör dem. En annan tanke var också att kanske sjösätta en båt med ett av husen, för att få lite spridning på dem.

Ah, vi får se, jag kanske är helt ute och cyklar, jag vet inte, men som jag sagt tidigare, får jag en ide vill jag köra på den för att se var det landar.

Men som sagt, jag vill inte hamna i samma hjulspår som min stopmotion film.
Maneter

söndag 13 maj 2012

Husinspiration på alla möjliga håll
Detta fantastiska kojbygge i Svaleboskogen.

Detta på spårvagnshållplatsen.

Och så detta inne på en butik.
Workshop på Universeum
Idag var jag med på workshopen som de japanska utbytesstudenterna höll i på Universeum. De gjorde samma workshop som vi hade tillsammans i skolan i måndags, men idag var det flera barn med och byggde vilket gjorde det ännu roligare. Mycket inspirerande!

Förutom det så gjorde de en enorm jättehäftig kudde, även den av tidningspapper och tejp, som blåstes upp med en bordsfläkt och som man kunde krypa in i.

Jag har taggad att prova på någon av dessa workshop tillsammans med framtida elever. Materialet är billigt och lätt att få tag i men också lätt att arbeta med. Jag tror att både stora och små elever kan uppskatta workshopen. Det går även att utveckla nya strukturer att bygga så alla möjligheter finns. Det skulle även vara riktigt kul om vi kunde ha fler aktiviteter tillsammans med Universeum i framtiden.

Efter workshopen gick jag in till regnskogen och blev inspirerad av att djur, fiskar och kuligheter. En bra dag!

torsdag 10 maj 2012

Jag är trotsigt ilsken
Detta arbete har gjort mig arg, inte för att jag inte varit peppad på det, utan för att ingenting har gått som jag velat. Jag fick som bekant ett utbrott på arbetet och förstörde det, och kanske behöver jag lite ilska, när det många av mina tidigare arbeten är gulliga och rätt snälla.

Jag är helt utmattad, arg och har en ilska som jag inte riktigt vet var jag skall rikta eller varifrån den kommer. Men så häromdan läste jag någonting som fick mig att känna "Ja! Men så här känner ju jag precis just nu".

Det jag läst var i tidningen Filter (#22:2011) och närmare bestämt en intervju med psykologen Malin Alfvén som handlade om hur även vuxna hamnar i så kallade trotsåldrar precis som barn. Alfvén menar att trotsåldrarna fortsätter även långt efter de sista tonårsrevolterna och att alla människor oavsett ålder egentligen säger samma sak "Nej, jag vill inte!". Trotset - att bli riktigt förbannad utan att riktigt veta varför eller på vad - är genomgående för alla omvälvande perioder i livet menar Alfvén.

(Tack, va skönt, jag är normal)

När ett barn skall lära sig att gå är det väldigt frustrerande innan de första stegen kommer, men det är just frustrationen och motståndet som skyndar på utvecklingen hos barnet - och likadant är det hos vuxna.

I sådana utvecklingsperioder sover man dåligt och får vredesutbrott över insikten att man måste hantera att andra än en själv ibland bestämmer över situationen.

(Jo, tack det har jag fått erfara)

Under dessa utvecklingsperioder drömmer man också mer än vanligt eftersom utvecklingsfaserna är så intensiva att dagens timmar inte räcker till. Något som jag kan relatera till en hel del då jag t.ex arbetat mer i mitt huvud med detta arbete, mer än vad jag kanske brukar, och därför fått lite kritik för att jag inte handfast gör någonting för att komma igång (en metod som brukar fungera bra för mig annars). Jag har vistats uppe i knoppen så mycket att jag glömt var Exit skylten finns.

Som vuxen hanterar man sitt trots lite mognare än vad kanske ett barn gör, vi säger inte "jag vill inte", lägger oss på golvet och skriker utan gör det vi måste. Men oftast stannar man upp och reflekterar, och det måste man få göra menar Alfvén, då

"..vitsen med dessa trotsperioder är att vi skall komma fram till vad vi tror på".

Och det är väl just det jag håller på med nu, stannar upp, reflekterar och, som handen i handske med HDK:s filosofi, genomgår en process. Och så omfamnar jag helhjärtat Alfvéns budskap:

"Se det positiva i det jobbiga. Trotset leder faktiskt vidare till någonting väldigt bra, fastän det är megafrustrerande när vi är mitt i det."

Så jag tänker vara trotsigt ilsken ett tag till, för jag utvecklas, så det så!

Detta tåls även att tänka på när vi som färdigutbildade lärare står där exempelvis ska bedöma en elevs prestationer och eleven inte kunnat prestera ett s.k mätbart resultat. I Pedagogisk bedömning - om att dokumentera, bedöma och utveckla kunskap" (Stockholm Universitets förlag, 2011) kan vi läsa:

"I dagens skola lägger man nu större vikt vid den studerandes förmåga att själv ställa fruktbara frågor och lära genom försök och misstag"

Hatten av för det! Lärande tar tid.
Punkt.
Ser över mitt material
Som rubriken avslöjar så ser jag idag över mitt material för att på sätt se vad jag kan tänkas hitta på med det. Efter förra handledningen så föreslog Fredric att jag skulle se vad som händer när jag sätter mitt tejpbolls-vredesutbrottselände till "hus" bredvid mina små puttinuttiga välarbetade hus från min stopmotionfilm.

Vad händer när de två möts? Det ilskna okontrollerade vs. det gulliga kontrollerade.
Vad jag då undrar över är ifall man i det kan se en progression i mitt arbete?
Har jag försökt ta steget framåt från det lilla putinuttgulliga men hamnat där ändå?

Jag måste ju, om jag skall fortsätta på det här spåret, ta arbetet till nästa nivå, så att man kan se en progression men också för att jag för mig själv skall känna att jag utvecklats. Trixigt!

Efter föra handledningen fick jag ändå en ide utifrån det Fredric sa om att sammanföra de båda, så idag skall jag som sagt se över och arbeta med mitt material och se om min ide är gångbar.