söndag 29 april 2012

V18: Borta bra men hemma bäst?
Denna vecka drog jag med pick och pack till staden jag är född och uppvuxen i för att på plats försöka reda ut frågeställningarna kring "hem" som jag skrev om i förra veckan. Jag ville också utmana mig själv med att gå upp i storlek, använda material som jag normalt inte använder samt att vistas på en plats jag har kluvna känslor till.

Samma dag som byggandet skulle genomföras hittade jag denna lilla notis i Karlskoga Tidning, blev inspirerad och kände "yes! vad passande för mitt projekt, det här kommer gå bra!".


Tejpen som varit lite av en röd tråd genom hela arbetet hade jag såklart med mig. Tejpen som jag gillar just för dess två skilda sidor, den ena helande och den andra skadliga eller konfliktfyllda sidan. Beskrivningen av tejpen kan även direkt användas i läsningen och förståelsen kring mina egna fladdrande känslor kring hemstaden, hemmet och "att höra hemma". Förutom tejpen så hade jag med mig en trave med pappkartonger (en ren pärs att resa
med!) som tillsammans med tejpen skulle agera byggmaterial.



Tanken var att jag på plats i Värmland skulle bygga mig ett portabelt hem av tejp och kartong. Huset skulle sedan kunna transporteras med till Göteborg för att åter byggas upp på plats där. Som en slags "modern" nomad skulle jag undersöka vad som hände...

Inför byggandet hade jag gjort en skiss över hur bygget skulle se ut och hur det skulle fällas ihop vid transport. På pappret görenkelt men som i praktiken tog en hel dags svettigt arbete, många svordomar och ett vredesutbrott som förstörde allt.

Vad bidde det då då?
Min tanke var god och jag känner att jag är på rätt spår även om det INTE ALLS blev som jag tänkt mig. Kanske behövde jag få ett vredesutbrott och förstöra det jag lagt flera dagars intensivt arbete på för att ta mig vidare, jag vet inte.

Jag vet heller inte om det hjälper eller stjälper mig att tänka på att, som vi fått lära oss under årets gång, förvirringen, frustrationen eventuella misslyckanden och så vidare, är en naturlig del av processen.
Tack vare "att det är en naturlig del i processen" har jag kört på ett mer sansat tankesätt och därför inte flippat ut över att mitt byggande inte alls tog den väg det var tänkt (fast när blir det nånsin som man tänkt?). På ett annan plan, kan jag känna en viss frustration över att jag är så lugn och medveten om "att det är en naturlig del i processen", då jag oftast får mer gjort och blir mer fokuserad när jag är förbannad och vill komma vidare. Fast å andra sidan, det ena utesluter inte det andra, för nog är har jag varit frustrerad, förbannad och fått tänka om i vilket fall. Jag känner inte att tiden var bortkastad helt ut utan var som sagt var "en naturlig (och viktig) del i processen".

Nåväl, vad jag inte har nu är ett portabelt kartong och tejphus. Men vad jag däremot har är en hög med massakrerade kartongbitar, en hög med tejprester och massa videofilmat material (som ni här kan få se en snutt av) samt en massa annan dokumentation. Jag får se vart detta tar mig, om det är en film jag skall göra eller vad det nu kan tänkas bli. Det här måste jag fundera på.


Jag har tatuerat mig(!)
Som en del av gestaltningsarbetet har jag ställt min arm till förfogande för Doris projekt.
Det fulaste jag skapat någonsin

fredag 27 april 2012

Värmländsk parlör
Denna avviker något från min egen dialekt då jag är från östra Värmland men har ändock en del ord värda att veta. Klicka in här och lär dig litte go värmländska.

Om man annars känner fört så kan en ju läsa in sig på vad som finns häråvar uppe i skogarna på denna sida. Fast själv föredrar jag nog att upptäcka saker själv, det blir ju mer spännande så.

Detta har kanske inte så mycket med mitt själva arbete att göra men var ändå med i tankegången kring var man kan vara sig själv osv. Jag tänkte på dialekter då jag själv många gånger fått "stänga av" eller "tona ner" min dialekt för att det i sammanhanget inte fungerat vilket lett till att jag känt att jag tappat en del av mig. Det är ju kanske inte oundvikligt att man tappar en del av sin dialekt naturligt när man flyttar långt ifrån där den talas men det här handlade mer om att man i vissa fall medvetet (men ovilligt) fått forma om sig själv till någon annan när man hamnat i en ny kontext där man märker att ens sätt att prata inte fungerar och skapar missförstånd. Sjukt dumt att man låter sig omformas eftersom dialekter är en ganska stor del i vem man är och också fungerar som en stämpel på var man härstammar ifrån.
V17: Det är i huvudet det händer
Ja för inte sjutton kunde jag verbalt formulera för min grupp eller för mig själv vad sjutton det var jag var inne på under veckans handledning. Jag kände mest att jag satt och ordbajsade om Värmland vilket kanske inte gav så mycket för någon.
Jag vet att man skall vara öppen med sin process och allt sådant här på bloggen men jag finner det ASSVÅRT nu när man vet att allt skall bedömas. Sånt tänk ger mig prestationsångest, men jag beslutade mig för att slänga undan den, det verkade mest sunt, så nu kör vi!

Efter veckans handledning har jag från att ha velat runt med tejpen ett tag spunnit vidare på ett nytt spår. Tejpen är inte bortglömd utan är även med här. Under veckans handledning sa Doris "borta bra med hemma bäst- men vad händer när inget är hemma eller borta?" något som fastnade och som jag har funderat en hel del kring. Och som jag tänker går ihop med min tanke kring vad som får en att vara sig själv och vart man kan vara sig själv.

Dock körde jag fast lite så jag tog mina vänner till hjälp, lite av ett researcharbete kan man väl säga, och lät dem svara på lite frågor kring vad ett hem kan vara. Förutom det har jag även haft några fruktsamma samtal med vänner som jag har spelat in för att kunna gå tillbaka till och för att lättare för mig själv kunna förstå var jag står.

Vad är ett hem?
Hur definierar du det?
Kan man höra hemma på flera platser samtidigt?
Vad får dig att känna dig hemma någonstans?
Kan man vara fri när man är så bunden till en specifik plats som ett hem faktiskt utgör?
Är platsen specifik för vem/vilka vi blir/är? (Skapas ens personlighet av plats?)

Jag såg Kobras (Sveriges Television avsnitt 7, 2012) avsnitt om Copycats och blev väldigt inspirerad. Det handlade om och tog upp frågor kring plagiat, pastischer, parafraser, imitationer, repetition och representationer.
I avsnittet har de ett inslag om den Österrikiska staden Hallstatt som under fem års tid i hemlighet blivit dokumenterad in i minsta detalj av den Kinesiska staten för att uppföra en exakt kopia av staden i Kina. En delegation från Kina kopierade och dokumenterade staden utan att invånarna i Hallstatt visst om vad de höll på med. Detta upprörde många i staden då de ansåg att de tog deras historia och försökte återskapa den.

Detta att ta en plats, ett hem, och försöka återskapa det någon annanstans tilltalade mig då det är liknande tankegångar jag haft kring mitt eget arbete och de frågor jag ställt genom arbetets gång.
Är det samma plats om man skapar en exakt kopia? Vad är äkta? Kan man känna sig hemma i kopian?
Vj
Jag har inte varit helt oproduktiv på senare. Här är till exempel filmen som jag och Doris klippte ihop och visade på Bildlärarnätverksträffen i veckan. Den saknar just nu ljud men bör ses med Chicks on speed låten nedan. Annars pågår tankegången kring gestaltningen, mest i mitt huvud eftersom jag inte riktigt är klar över eller kan verbalisera ens för mig själv vad det är jag sysslar med/vill, ber därför om ursäkt för bloggtystnaden här.


söndag 22 april 2012

V16
Jag har stått länge och väl och funderat och mer verkar det inte bli ännu. Det vill säga en slutprodukt är inte i sikte och det gör mig ingenting för jag vet att jag bara jag fokuserar och reder ut för mig själv vad det är jag vill ställa för frågor så kommer bitarna att falla på plats.

Allas utgångspunkt för gestaltningen har varit våra serier kring temat konflikt, min serie (som jag vet att ni ännu inte har fått se, men ni ska..lovar!) handlade om ett "skräckscenario" om vad som kan hända när man tar med sig alltför mycket att det privata jaget in i klassrummet. När man har försovit sig och haft en skitmorgon och låter det göra en till en stressad otrevlig person resten av dagen i klassrummet tillsammans med eleverna. Vad som händer då är att allt bara blir kaos.
Ibland måste man snabbt kunna växla mellan de olika personligheterna som det ju faktiskt innebär att vara lärare. Jag menar inte att man är två helt olika personer med olika åsikter och dylikt utan mer på det emotionella planet, har man tex bråkat med någon utanför skolan skall det också stanna där och inte följa med in i klassrummet. Denna inre konflikt som det ju faktiskt kan innebära att växla mellan olika jag men också konflikten som kan ske när man misslyckas med att växla har alltså varit min ingång.

Först var jag inne på hur man tar sig plats fysiskt i olika miljöer eller sammanhang men sen bevittnade jag en tejpincident/konflikt under ett vikariepass. Detta inspirerade mig till att göra någonting med tejp. Jag har köpte därför en massa tejprullar för att tejpa loss och se vad det kan bli. Jag ville inte att det skall bli fint men det blev det ändå, då jag kände mig ganska begränsad och som att det jag då höll på med inte alls var särskilt intressant körde jag fast. Det är där jag står nu och gräver djupt i hjärnbanken och omvärlden efter inspiration för att ta mig vidare.

Tejpen är intressant så jag vill nog inte riktigt släppa den ännu men söker parallellt med den nya ingångar.

fredag 20 april 2012

Stillestånd
Jag står just nu ganska still i mitt arbete. Jag vet inte riktigt vad jag håller på med. Tejpen var kanske inte vad jag jag sökte, men jag är nog heller inte riktigt redo att släppa den idén än. Först och främst måste jag formulera för mig själv vad det är jag håller på med och varför. Vart det skall leda är inte lika viktigt just nu.

torsdag 19 april 2012

Tejpljud
Jag är inte säker på om jag sitter på rätt tåg just nu. Nä, inte alls faktiskt..
Men dagens tejpande förevigades med några ljudupptagningar.

TEJP BONANZA!
Som rubriken avslöjar ska det här idag tejpas. Vi får se vart det leder...

onsdag 18 april 2012

tisdag 17 april 2012

TEJP
Idag har jag vikarierat och än en gång bevittnat tejpens konfliktskapande egenskaper. Av egna observationer att döma från vikarierande och VFU har jag noterat att de gånger stora slagsmål eller allvarligare konflikter brakat loss så har tejp spelat en stor roll på ett eller annat sätt... antingen har tejpen använts som vapen, eller till att fasthålla eller förnedra någon eller så har tejpen eller tejpbristen i sig skapat en konflikt. Inte kunde man väl tro att lite tejp skulle vara något så allvarligt.

I förlängningen av dessa tankar började jag sen spåna på om jag kanske skulle vilja bygga någonting med tejp eller på något sätt använda mig av tejp i min gestaltning. Med inspiration hämtad från live-action från skolans värld.
Dragningen till tejpen ligger nog för mig i det att den är så vanlig med ett tilltänkt användningsområde men att den också (uppenbarligen) kan skapa sådan konflikt i sin framfart. Tejp är också något som är tillgängligt, kladdigt, irriterande, roligt och som man kan finna flera nivåer av symbolik i. Jag tänker även att tejpen på ett sätt hänger ihop med min första tanke om att ta plats och synas.

Sen kom jag också att tänka på en tejp workshop vi hade tillsammans med textilkonstnären och formgivaren Pasi Välimaa på Kävesta Folkhögskola när jag gick där för några år sen. Då var uppgiften att med endast ett ark papper (storlek jättestort) och maskeringstejp skapa struktur och mönster. Något som jag minns var riktigt givande och kul.

Så kanske är det tejpens väg jag skall fortsätta gå i denna gestaltning?

Efter dagens tejp-incident och tankegång började jag googla runt på nätet efter tejp-inspiration.

Devoured av Johnny Boy Eriksson

Happytape(!)


Via Urban core

Shangrala's Scotch tape art

Inload

Sen är jag ju lite deppig över att jag missade Konst + aktivism utställningen på Konsthallen där tejp spelade en viktig roll.

söndag 15 april 2012

Så här ska det gå till
GESTALTNINGSARBETE - KONFLIKT
Förra veckan inleddes en sju veckors lång gestaltningsperiod, temat denna gång är konflikt. För att få tummen ur så att säga har jag idag sökt inspiration både här och var. Det går dock lite segt och det hela är ännu i tankestadiet vilket gör mig lite stressad och allt jag hör är mantrat Alex nämnde idag "BÖRJA I TID! eka i huvudet. Än så länge har jag för att få igång huvudet varit med på kroki i skolan och idag har Doris och jag gjort Gif-animationer till videovisningen på Bildlärarnätverksträffen den 24/4.

Är förövrigt också peppad på morgondagens föreläsning om det radikala.

Annars har jag utifrån temat konflikt fastnat en del på det där att våga ta plats, synas och stå på sig. Jag vet inte men det har susat runt i knoppen på mig nu ett tag och verkar inte släppa så kanske är det en tråd jag spinner vidare på, vi får se. Här är lite sådant som inspirerat mig i den tankegången.

Ett omöjligt hus i Japan, se fler bilder -> här <-

The pothole Gardener med sina guerrilla gardening projekt.

Detta av Hayley Warnham, via the Jealous Curator.

Via Tistledown spirits

Alicia Sivert

måndag 2 april 2012

Fruktsamma diskussioner
Den här veckan som är den första efter den sex veckor långa VFU-perioden skrev vi ner frågor, funderingar och sånt som ploppat upp i huvudet på en under Vfu:n som vi sen betade av och diskuterade tillsammans med Lars-Åke Kernell (samt följde upp det som diskuterades då vi träffade Kernell senast). Dagen var både nyttig och fruktsamt tycker jag. Det är alltid bra att höra andras formuleringar och ord på funderingar som man själv haft men som man inte riktigt lyckats formulera för sig själv eller förstått hur man tänkt. Reflektion i grupp är en bra grej, kanske något som man kan använda sig av i framtidens klassrum?

Hursom, veckan inleddes med diskussion och följdes sen av två dagars eget arbete, dvs serietecknande på temat konflikt. Serien redovisades sen på torsdagen, då alla fick visa upp sin serie, berätta om sin konflikt och sen fick man ställa frågor och diskutera inom klassen. Även här, sjukt fruktsamma diskussioner! Jag sa kanske inte så mycket själv men jag satt där likt en tvättsvamp och sög i mig allt. (på bilden, några av mina klasskamraters serier)

Min egen serie tänkte jag göra ett separat inlägg om en annan dag, datorn sprängdes (läs:PS kraschade och jag, mitt klantarsle, hade inte sparat en hel dags arbete) och mitt arbete försvann. Men jag kan i alla fall ge er en liten cliffhanger, den handlar om ett skräckscenario, om vad som händer när man inte kan skilja på sin privata roll från sin profession kan man väl säga. (här i skissformat)

Sen kanske jag ska nämna något om själva VFU:n, som denna gång var lite av en bergochdalbana om jag får sägat. Alltså inget allvarligt som inträffade på själva VFU-platsen eller så, utan mer kanske bergochdalbana mer i bemärkelsen; i mig.
En del bitar föll på plats, andra tappades bort, förvirring infann sig i samma veva som en personlig förlust vilket ledde till att engagemanget, eller snarare orken, sjönk. Därför har det också känts skönt att vi varit två studenter på samma plats. Samarbetet oss emellan har fungerat riktigt bra men även samarbetet mellan oss och LLU:aren. Det har varit bra i den meningen att jag har lärt mig saker om mig själv genom någon annan, att man har kunnat diskutera saker på ett annat sätt än om man vore själv, lärt av varandra och kunnat utbyta idéer och annat. Återigen, reflektion tillsammans, är grejen!
LITE SÅNT SOM INSPIRERAR
Kafferep i papper från Petit Polou. Som ni kanske redan märkt från exempelvis min film och mitt antagningsprov så har jag en stor förkärlek för papper.

På samma ställe kan man även hitta en instruktion på hur man gör den här mobilen.

En dokumentsamlare att samla alla sina udda men orginella idéer i. Önskar att jag hade en sån, denna tillhör en vän som fann den på en loppisrepa hemma i Värmland.
Det här kollaget som fnissigt nog heter English Breakfast, vet tyvärr inte vem som gjort det.

Eller en hand med fågelbajs på funnen på gatan.