Elin Karlssons processblogg

V17: Det är i huvudet det händer
Ja för inte sjutton kunde jag verbalt formulera för min grupp eller för mig själv vad sjutton det var jag var inne på under veckans handledning. Jag kände mest att jag satt och ordbajsade om Värmland vilket kanske inte gav så mycket för någon.
Jag vet att man skall vara öppen med sin process och allt sådant här på bloggen men jag finner det ASSVÅRT nu när man vet att allt skall bedömas. Sånt tänk ger mig prestationsångest, men jag beslutade mig för att slänga undan den, det verkade mest sunt, så nu kör vi!

Efter veckans handledning har jag från att ha velat runt med tejpen ett tag spunnit vidare på ett nytt spår. Tejpen är inte bortglömd utan är även med här. Under veckans handledning sa Doris "borta bra med hemma bäst- men vad händer när inget är hemma eller borta?" något som fastnade och som jag har funderat en hel del kring. Och som jag tänker går ihop med min tanke kring vad som får en att vara sig själv och vart man kan vara sig själv.

Dock körde jag fast lite så jag tog mina vänner till hjälp, lite av ett researcharbete kan man väl säga, och lät dem svara på lite frågor kring vad ett hem kan vara. Förutom det har jag även haft några fruktsamma samtal med vänner som jag har spelat in för att kunna gå tillbaka till och för att lättare för mig själv kunna förstå var jag står.

Vad är ett hem?
Hur definierar du det?
Kan man höra hemma på flera platser samtidigt?
Vad får dig att känna dig hemma någonstans?
Kan man vara fri när man är så bunden till en specifik plats som ett hem faktiskt utgör?
Är platsen specifik för vem/vilka vi blir/är? (Skapas ens personlighet av plats?)

Jag såg Kobras (Sveriges Television avsnitt 7, 2012) avsnitt om Copycats och blev väldigt inspirerad. Det handlade om och tog upp frågor kring plagiat, pastischer, parafraser, imitationer, repetition och representationer.
I avsnittet har de ett inslag om den Österrikiska staden Hallstatt som under fem års tid i hemlighet blivit dokumenterad in i minsta detalj av den Kinesiska staten för att uppföra en exakt kopia av staden i Kina. En delegation från Kina kopierade och dokumenterade staden utan att invånarna i Hallstatt visst om vad de höll på med. Detta upprörde många i staden då de ansåg att de tog deras historia och försökte återskapa den.

Detta att ta en plats, ett hem, och försöka återskapa det någon annanstans tilltalade mig då det är liknande tankegångar jag haft kring mitt eget arbete och de frågor jag ställt genom arbetets gång.
Är det samma plats om man skapar en exakt kopia? Vad är äkta? Kan man känna sig hemma i kopian?