Eftertanke
Som jag nämnde i ett inlägg innan så var jag lite kluven till hur mycket jag skulle lägga ut här på bloggen då projektet var en olaglig handling (hamnar jag i brottsregistret kan jag få svårt att få lärarjobb), men nu har jag som ni märkt bloggat om det. Jag vet att en uppgift var att veckovis skriva en reflektion kring vad man höll på med, vilket jag fann svårt av anledningen jag nämnde ovan. Jag har därför gjort valet att inte skriva alltför mycket utan att jag känt mig trygg med det.

Dock var det som alltid lika svårt att koka ner flera veckors intensiva arbete, tankegångar, diskussioner och referenser till ett lagom långt blogginlägg utan att svamla allt för mycket. Jag hoppas ändå att det sammanfattande inlägget ger någon sorts klarhet. Något som jag inte nämnde i det inlägget var att jag haft otroligt roligt under de här veckorna, jag är verkligen glad att jag valde att gå båda sommarkurserna och plockade godbitarna från de båda.

Odlingsprojektet är pågående och har till och med utökats med några squashplantor:

Några grannar har kikat lite nyfiket, en annan sagt "va fint, är det du som odlar där?" men annars har det inte hänt så mycket. Vet inte vad jag trodde skulle ske, det är ju inte så att hyresvärden inte tillåter odlingar rakt av. Däremot måste man be om lov först... så kanske väntade jag mig att odlingen skulle tas bort, i vilket fall när pallkragen tillkommit. Att den var ivägen eller så när de ska klippa gräset, men de har snällt klippt runt kragen! Förutom några små barnfötter i kragen så har jag inte märkt att någon gjort någon inverkan på min "åverkan".

Vad gäller mönstren, så fortsätter jag leta, då jag ser saker som tilltalar mig dagligen.

Just nu är jag helt slut i knoppen efter att ha arbetat så intensivt i några veckor så jag tänker helt enkelt ge mig själv lite time off, stanna hjärnans konstanta tankesnurra, kliva av tåget och bara vila. Jag behöver det.

Pissreklam
Nu slipper man inte ens undan från reklamen på tjottan se bara här -> pissreklam

Ingenting är heligt längre. Jag blir i alla fall illamående (inte minst av tanken på urinerande män), ingenstans får man vara ifred. Under Vfu:n fick jag medverka när eleverna introducerades för en ny uppgift inom bildanalys som involverade att granska/läsa/tolka reklambilder och jag kan bara hoppas att inslaget av bildanalys (att få verktyg för att kritiskt läsa och tolka bilder/reklam/sin samtid osv) skapar en annan framtid än den med talande toaletter.

Pixel Intervention

Elin Karlsson 2012

Kontextrelaterat konstnärligt arbete i offentliga rummet, 7,5 hp

Konsthögskolan Valand 2012

Lärare: Katja Aglert

Vad:

Pappersvävar tillverkade av sönderklippta reklamaffischer som sedan är uppsatta i reklamskåp på hållplatser i Göteborgsområdet.

Varför:

Reklam är som visuellt uttryck dominerande i vår kultur och ges utrymme för att den kan betala för sig. Jag upplever dock reklam som ett störande, skadligt inslag i min närmiljö och kan heller inte identifiera mig med den artificiella människosyn den signalerar. Jag vill därför med detta arbete påverka min närmiljö genom att ta reklamens tydliga budskap och göra om den till en visuell abstraktion i form av pixelerade vävar som jag hoppas skall väcka reflektion.1 Mina aktioner är interventioner ”som syftar till att förbättra eller skydda hälsa hos individer (system eller samhällen).”2

”Art intervention is an interaction with a previously existing artwork, audience or venue/space. It has the auspice of conceptual art. Intervention can also refer to art which enters a situation outside the art world in an attempt to change the existing conditions there." 3

Hur:

Jag har på natten utan att fråga om lov öppnat reklamskåp på en rad olika hållplatser, tagit reklamaffischerna inuti och klippt sönder dessa i långa remsor för att med tuskaftsteknik föra dem samman till en väv som sedan satts tillbaks i reklamskåpet. 4

Processbeskrivning och egna tankar:

Ingången till projektet var en samling upphittade inköpslappar som jag sparat för att något hos dem som intresserar mig. Även om riktingen under arbetet tog en annan väg så var inköpslistorna en igångsättare av tankar kring konsumtion och reklam. Under projektets gång har också ”bus för förändring” spelats i mitt huvud utan att jag vetat vad det skall bli av det.

Utifrån reklam och ”bus för förändring” spånade jag på om man skulle kunna sammanföra de båda. Sedan projektet Time stand still here har jag velat göra någon form av ytterligare ingripande/projekt med reklam men inte vetat vad eller hur. 5 Av en slump fick jag då höra talas om projektet Galleri vit fyrkant där de olagligt använder reklamskåp för att ställa ut konst. På sin hemsida talar de också om hur man bär sig åt för att öppna skåpen vilket genast fick mig att vilja pröva. 6

Eftersom jag upplever reklambudskapen som ett störande inslag var min första tanke att förstöra affischerna och att använda reklamskåpen till att antingen hänga ut någon form av objekt eller lämna dem helt vita och tomma. Men jag fann snabbt att det låg någonting spännande i återbruket av själva reklamaffischerna och att det var den riktning jag ville ta. Därur föddes iden om att klippa sönder affischerna och väva samman dem till någonting abstrakt.

Det ligger någonting i själva görandet, hantverket och handens kunskap som fascinerar mig och som gör saker och ting mer påtagliga, än säg en datoranimation. Det är också i mötet med personer, när jag tar mitt arbete ur mig, ur ateljen som spänningen uppstår så för mig var handlingen (uppsättandet/interventionen) viktig.

Eftersom jag skändar reklam och bryter mig in i ett reklamföretags egendom som det ligger en hel del pengar bakom kan handlingen uppfattas som provocerande och i högsta grad olaglig har jag valt att utföra projektet på natten. Att genomföra handlingen på dagen gav inte samma resultat eftersom jag anser att det olagliga inslaget och att vara ute på natten tillfört ytterligare en dimension och tankegångar, men var ändå någonting som jag utforskade innan det valdes bort.

En ytterligare anledning till att aktionerna utfördes nattetid var pga. den ljuseffekt som skåpen får när de lyses upp inifrån. Ljuseffekten gav en extra dimension där intressanta lager uppstod i vävarnas visuella abstraktion som på dagtid inte alls får samma livfulla och skimrande effekt.

Eftersom reklamaffischerna byts ut på veckobasis har jag vid insamlandet av material fått en rad olika affischer som lett till att varje väv är unik och där slumpen styrt utseendet på dem och där abstraktionerna präglas av vad det är för reklam som använts.

En annan sak att förhålla sig till var den tillfälliga faktorn. Eftersom reklamföretaget håller efter sina reklamskåp dagligen blir mina interventioner högst tillfälliga. Mitt arbete sitter således inte uppe mer än några timmar innan det slängs, något som jag inte uppfattar som ett problem utan snarare tilltalar mig då det kan ses som en direkt spegling av reklamens baksida – dagens slit och släng - konsumtionssamhälle. Som en kontrast till detta har jag låtit mig inspireras av svensk hemslöjdstradition där man ofta återbrukar saker och ger dem nya användningsområden.

Övriga frågeställningar:

Kan jag ta makten över min närmiljö?

Vad händer när jag angriper platsen med mitt arbete?

Vad är hållplatser för typ av offentlig miljö?

Vad är det för uttryck som får existera i offentliga rum?

Vem har tillgång till offentliga rummet nattetid?

Vad får oss att känna oss trygga i offentliga miljöer nattetid, ljus, andra människor eller kanske öppna ytor?

Vad kan offentliga rummet vara och vilka ger det plats för?

Vem konsumerar produkterna som reklamen visar? (kön, klass osv vem riktar den sig till?)

Väven som metafor…allt hänger ihop. osv.

---

1. "Appropriation - In the visual arts, to appropriate means to properly adopt, borrow, recycle, use of borrowed elements in the creation of a new work.” - Wikipedia

2. http://en.wikipedia.org/wiki/Art_intervention

3. ibid

4. http://sv.wikipedia.org/wiki/Tuskaft

5. Pappersaffischer med citat ur Virginia Woolfs A room of One’s own uppsatta på reklamskåp på en hållplats i Göteborg 2011

6. http://vitfyrkant.wordpress.com/starta-eget/

Pixel Intervention

Intervention
Intervention: ...."är åtgärder/ingripanden som syftar till att förbättra eller skydda hälsa hos individer, familjer, system och/eller samhällen."

(källa: Wikipedia)

Slutspurtar för fullt
I veckan skall det redovisas på den ena kursen, detta innebär en slutspurt som pågår för fullt. Jag redigerar foton, skriver processbeskrivning (vad,hur och varför) samt samlar tankarna inför presentationen. Min redovisning kommer ske på kvällen utomhus när mörkret fallit. Gruppen skall besöka en plats där jag arbetat för att få en känsla för skalan och förhoppningsvis se en av mina vävar live på plats. Sen kommer vi på plats att ha en, förhoppningsvis, fruktsam diskussion om projektet. Och som alltid upplever jag en viss lättnad (ni vet när man arbetat så intensivt med något en period och sen blir klar) men samtidigt en viss ledsamhet över att kursen är slut.

Jag har varit lite kluven till hur mycket jag skall blogga om mitt projekt här på bloggen då det är en olaglig handling, och för att jag förmodligen kommer att fortsätta med projektet i en eller annan form längre fram, men har nu bestämt mig för att göra det fullt ut efter själva redovisningstillfället. Så tills dess, i några dagar till, får ni snällt hålla ut och jag hoppas att ni förstår detta.

Oväntad Vildmark
Häromdan såg jag denna dokumentärfilm på SVT. Den fick mig att koppla till en rad en av kursens första uppgifter om att granska en plats men också till en rad olika diskussioner kring exempelvis var man kan och får rum för reflektion i det offentliga rummet idag. Filmen är otroligt fint filmad med vacker foto och kan ses som en poetisk kartläggning av en plats som dessutom väcker en hel del frågeställningar.

Mycket sevärd!

Mer mönster

Vara ute själv
Idag var första gången som jag var ute och busade om natten alldeles själv, de andra gångerna har jag haft sällskap. Jag vet inte om det var bara för att jag var själv som jag kände mig jätteparanoid större delen av tiden. Man kan ju känna trygghet i grupp menarja, även om man bara är två. Så den aspekten att vara ute själv var självklart en stor en, inte bara för att vara ute på sådant uppdrag men också för att vara ute sent ensam i mörkret. Något som jag normalt sett inte upplever som ett problem.
Som kvinna blir man matad med en rädsla för natt och mörker, som gör att man, fast man försöker låta bli, fokuserar på mörkerrädslan och på så vis skapar ett problem och en rädsla som man kanske annars inte skulle känna. Det handlar snarare om en kollektiv rädsla som var och en anammar, befäster och skapar.

Sådant får mig att tänka på vem natten egentligen tillhör och vem som har tillgång till det offentliga rummet nattetid. Det väcker också frågor kring vad det är som gör oss trygga om natten, är det belysta platser, andra människor, öppna ytor osv? Vem har makten över och i det offentliga rummet?

Jag är ute och gör en olaglig handling men det är inte polisen jag är rädd för, det är andra människor och att bli överfallen. Närvaron av andra människor nattetid är något som kanske skulle gjort att jag känt mig tryggare vid ett annat tillfälle (eller iallafall upplevt en inbillad trygghet). Ljus och upplysta platser är också en sådan sak som kanske gör att de flesta av oss upplever en viss trygghet nattetid, men som jag nu istället gömmer mig för.

Hursom, idag satte jag i varjefall upp två stycken. Jag har tillverkat desto fler men tycker att de är rätt klena i färgerna nu, jag gillade de starka, klara och heltäckande färgerna på den första jag gjorde. Hoppas på fler såna snart! Denna gången märkte jag att de blev mycket mindre än den första också, något att tänka på till nästa gång.
Tills dess, håll till godo med en bild:

Och vad gäller odlingarna så är den senaste utvecklingen denna skylt som uppkom efter att jag märkt fotspår inuti pallkragen en dag:

Appropriering, art intervention & vävning

Från Wikipedia:

Appropriation is a fundamental aspect in the history of the arts (literary, visual, musical). Appropriation can be understood as "the use of borrowed elements in the creation of a new work."

In the visual arts, to appropriate means to properly adopt, borrow, recycle or sample aspects (or the entire form) of man-made visual culture. Strategies include "re-vision, re-evaluation, variation, version, interpretation, imitation, proximation, supplement, increment, improvisation, prequel, pastiche, paraphrase, parody, homage..."

The term appropriation refers to the use of borrowed elements in the creation of a new work (as in 'the artist uses appropriation') or refers to the new work itself (as in 'this is a piece of appropriation art').

Inherent in our understanding of appropriation is the concept that the new work recontextualises whatever it borrows to create the new work. In most cases the original 'thing' remains accessible as the original, without change.

Art Intervention: (från wikipedia)

Art intervention is an interaction with a previously existing artwork, audience or venue/space. It has the auspice of conceptual art and is commonly a form of performance art. It is associated with the Viennese Actionists, the Dada movement and Neo-Dadaists.

Intervention can also refer to art which enters a situation outside the art world in an attempt to change the existing conditions there. For example, intervention art may attempt to change economic or political situations, or may attempt to make people aware of a condition that they previously had no knowledge of.

Although intervention by its very nature carries an implication of subversion, it is now accepted as a legitimate form of art and is often carried out with the endorsement of those in positions of authority over the artwork, audience or venue/space to be intervened in. However, unendorsed interventions are common and lead to debate as to the distinction between art and vandalism.

By definition it is a challenge, or at the very least a comment, related to the earlier work or the theme of that work, or to the expectations of a particular audience, and more likely to fulfil that function to its full potential when it is unilateral, although in these instances, it is almost certain that it will be viewed by authorities as unwelcome, if not vandalism, and not art.

Vävning/hemslöjd:

Hemslöjd är en hantverksmässig tillverkning av bruks- eller prydnadsföremål för eget behov eller till försäljning.

Rötterna till hemslöjd finns i den svenska allmogekulturen där den också hämtar inspiration. Slöjdade föremål är präglade av handens arbete och kunskap om material och teknik. Inom hemslöjd används traditionellt naturen som materialkälla, men även återbruk är vanligt.

Hemslöjd är en förening av nutid och tradition, lokal särprägel och slöjdarens skaparlust.

(källa: Wikipedia)

Inspiration

http://www.lisarodden.com

Samlar material

Varför?
För att göra dessa pixilerade pappersvävar. För vem kan egentligen identifiera sig med all den där konsumtionen, människosynen och ha tid till alla de där produkterna som reklamen sänder ut?

Mönster

Ytterligare utökning
Nu har jag gått från två plantor till nuvarande sex. Igår fann jag en pallkrage i ett buskage som jag kånkade hem, som handen i handsken kändes det ju som nästa steg för min odling. En inramning! Och gratis är ju, som vi alla vet, mycket gott! Jorden som jag fyllde kragen med var lika gratis den, hyresvärden har ett "förråd" av jord till sina odlingar där jag tog för mig. Hela kalaset tog ungefär två timmar och litervis av svett eftersom det krävdes en del bärande av jord.

Jag undrar hur långt jag kan ta det tills någon anmärker på det. Kanske ska jag anlägga en stenplats framför eller bygga mig en pizzaugn av lera, den som lever får se! Jag är intresserad av var gränsen går. Hur stor "åverkan" får jag göra innan någon säger något? Jag antar att folk tror att jag fått både pallkragen och jorden av värden eftersom det är på gården/lekparken jag vistas.

Varför har jag gjort detta då kan man undra?

Infall. Känsla. Slump? Tja, va vet jag..

Jag har gått ifrån ilskan lite grann, konstigt nog är jag tillbaks där i det "glada disneybuset" igen men vi får se vart det landar. Jag är hursom mycket glad över att personan lett mig hit och att den fått igång mig. jag gillar busets väg! Tack å bock.

Mer bus
Innan:

Under:

Efter:

Frottagefeelings
För att släppa på kontrollen låter jag som sagt känslan/min persona leda mig framåt.

Liten tankekarta:

Stadsvandring utan mål, stanna upp, känna in. frottera. fota, tänka efter, smälta. bus för förändring - gränsdragning - bus - odla - reklam - störande - finna lugn. finna enkelhet och skönhet i det "fula". ta något och göra om det till någonting annat.

Utifrån frottagetekniken blev jag intresserad av abstrakta former/kompositioner i omgivningen. Oljefläckar, färgstänk, bladverk, asfalt, grus och annat som fångade min uppmärksamhet och som inte tillkommit med en tanke om att det skall vara konst. Det var främst de här som jag inspirerade att göra detta, jag drogs till dem för att de är vilda och organiska till formen/uttrycket.

Jag letade lager, former och kompositioner i omgivningen som tilltalade mig och dokumenterade med foto. Enkla vackra saker som egentligen inte kanske läggs märke till eller som ses som klotter eller som uppkommit av en slump eller som helt enkelt bara tilltalade mig för stunden. Något som också hänt vad gäller min odling, se föregående inlägg.

Ta för sig
Stenkanten gört kanske inte särskilt guerrilla gardening... meneh..

En möjlig ingång till ett projekt
JC Decaux talar om varför utomhusreklam är det bästa.
Varför utomhusreklam?

1. Utomhusreklam är oundviklig
- Kan inte väljas bort av reklampubliken
2. Når din publik på rätt plats
- Kommunicerar budskapet till en publik som är mycket nära olika köpbeslut
3. Utomhusreklam når din publik ofta
- Ger annonsörer stor möjlighet att frekvent upprepa sitt budskap
4. Utomhusreklam skapar Impact
- Både stora och mindre format skapar med rätt kreativ utformning effekt
5. Räckvidd byggs upp snabbt, både lokalt och nationellt
6. Utomhusreklam når i princip alla som vistas utomhus, annonsören når sin publik vid upprepade gånger under en kampanjeperiod

Inspiaration -> härifrån <-

Inspiration
 Virkad lekpark i Japan.

Och sist men inte minst: http://www.svtplay.se/kobra

Uppgift #2
Undersökning av sociala koder, normer och dess gränser i det offentliga rummet. Kroppen som verktyg.


Hur kan du genom den egna fysiska interaktionen, tex. handling, beteende, rörelse eller annan typ av interaktion i offentliga rummet aktivera, synliggöra, kommentera, rubba eller påverka utöver det normativa/vanliga/dominerande? 
Fundera gärna var minsta möjliga gräns går för när något håller sig inom, eller tippar utanför gränserna.
I uppgiften ingår att observera och analysera vad det offentliga rummet kommunicerar beträffande handlingsfrihet, med andra ord, var går gränsen för vad som är socialt accepterat?
Arbeta i grupp - den ena interagerar medan den andra observerar/dokumenterar. Byt sedan roller.

Sommarkurs nummer 2: Kontextrelaterat konstnärligt arbete i offentliga rum
Nu har sommarkurs nummer två satt igång med en intensiv men kul vecka, blandat med, presentationer av de medverkandes arbeten, Presentation av Katjas arbeten, diskussioner, stadsvandring, besök på Phil Collins utställning på Röda Sten, filmvisning och textläsning. Bra start!

Förutom det så fick vi uppgifter att genomföra, uppgift#1 löd så här:

* Plats/situation/sammanhang; observation, kartläggning & process
Spendera minst en timme på platsen/situationen/sammanhanget.

Analysera funktion funktion & sociala situationer så detaljerat och djuplodande du kan, tex:
_ Hur och vilka människor rör sig där?
_ På vilket sätt och hur används de olika arkitektoniska, "naturliga" och konstruerade komponenterna på platsen?
_ Finns det någonting speciellt utmärkande som fångar ditt intresse?
_ Hur har tidens anda och historia påverkat platsen?
_ Ljus och ljudförhållanden?
_ Fakta om platsen?
_ Lyssna, dofta. observera material och "stilar" och hur dessa förhåller sig till varandra och platsen/sammanhanget.
_ Prata med minst två personer som passerar och be dem ge sin syn; hur upplever de platsen? har de någon speciell relation till den osv?
_ Hur upplever du själv att det känns att vara just här under minst en timme?
_ Sök ytterligare information om platsens historia

Katja pekade ut en plats på Göteborgskartan och så begav vi oss var och en till våra platser. På kartan såg min plats ut att vara ett fint grönområde med fotbollsplaner och lekpark men när jag kom dit så var hela området avskärmat med höga staket. Innanför höll de på att gräva med stora grävskopor som dundrade. Platsen var en stor gräsmatta med höghus på ena långsidan och villor med trädgårdar på den andra, på nedre kortsidan gick en bilväg.
Först tänkte jag "fan, det här blev ju ingenting" men sen satte jag mig ner på gräset och började iaktta människorna och samspelet mellan dem och det stora avskärmade området.

Min plats som på kartan verkat vara ett sorts rekreationsområde nyttjades inte alls som det under tiden jag var där, det verkade mera vara en färdväg mellan A och B. Folk genade/gick dessutom inte på gräset trots att det hade blivit närmre, de följde istället snällt gångbanan. Jag noterade bara att det var en person som gick fram till staketet för att inspektera grävandet. Jag upplevde det som att trots att avspärrningen och grävandet var påtagligt både till yta och i ljud så verkade ingen lägga märke till det eller bry sig nämnvärt om det. Jag vet inte om det var för att jag var ny på platsen och de vana vid den som jag tänkte på detta.

Ingen uppehöll sig heller på platsen trots att det fanns mycket gräsmatta att slå sig ner i (fint väder som det var denna dag), därför kändes det lite som ett udda inslag när jag satt på den här enorma ytan alldeles ensam.
När grävmaskinisten gick hem för dagen blev det riktigt behagligt att sitta där, lyssna på alla ljuden från träden osv. Sen pratade jag med olika människor som rörde sig där men längst talade jag med Irma (85år) som gav mig både platsens namn och kort om dess historia. Utifrån det blev jag intresserad att veta mer. Utifrån det kunde jag sen googla och söka information, en hel del kom upp men det som jag fastnade för mest var fornborgen i närheten (även om den inte syntes från där jag satt eller var utmärkt på kartan), parkens namne och den kriminella liga som uppkallat sig efter platsen på 60-talet.

På vägen därifrån såg jag några barn som spelade fotboll på gångvägen. Lustigt att se hur de fått anpassa sig till platsens nya förutsättningar. Tidigare hade de kunnat gå till fotbollsplanen för att spela men trots att det fanns en enorm gräsyta att spela på så lekte de istället på gångvägen. 

Jag vill inte skriva ett kilometerlångt inlägg så jag stoppar där, trots att jag har mycket mer att säga och att det i samtalet under presentationen i gruppen uppkom flera spännande vinklingar, frågor och funderingar. Jag tänker mig att en sån här uppgift skulle kunna fungera väl i under en bildtimme ute i skolan.