onsdag 30 april 2014

Textskrivandet tar vid

Idag hade vi första handledningen på textdelen. Efteråt gick jag och lånade en hel drös med böcker som jag hoppas ska vara till hjälp i skrivandet. Några har jag läst/använt tidigare och andra inte och vissa av dem kanske inte alls är på just det jag tänkt skriva om men jag kanske kan plocka ut något ur dem. Så nu ska jag läsa och sålla för att se om det är något jag kan använda eller ej. Jag är alltså i insamlingsfasen av skrivprocessen och är peppad på att börja skriva. Däremot tycker jag att det känns svårare att formulera en frågeställning att utgå ifrån eftersom mitt gestaltande arbete är pågående. Den oron blev dock lugnad efter morgonens handledning, så nu ska jag som sagt börja läsa, läsa, läsa.


Böckerna jag lånat är:
_ Socialpedagogik och samhällsförståelse. Eriksson, L., Hermansson, H-E. & Münger A-C. (red). Brutus Östlings Bokförlag Symposium, Stockholm, 2004
_ Att bli sig själv. Brodin, M., Hylander, I. Liber AB, Stockholm, 1997
_ Identitet och våld: illusionen om ödet. Sen, A. Bokförlaget Daidalos AB, Göteborg, 2006
_ Socialpedagogik. Madsen, B. Studentlitteratur, Malmö, 2008
_ Det sociala livets emotionella grunder. Wettergren, Å., Starrin, B. & Lindgren, G. (red). Liber AB, Stockholm, 2008
_ Gruppsykologi: om grupper, organisationer och ledarskap. Svedberg, L. Studentlitteratur, 2007 (4:e upplagan)
_ Identity Development: Adolescense through adulthood. Kroger, J. Sage Publications, London, 2007 (2:a upplagan)

Förutom dessa har jag ställt mig på kö på Dialog, samspel och lärade (Dysthe, O) & Risker i kunskapens mellanrum: en studie i tre delar (positioner, färdriktningar, kartans vita fält) (Persson, J)
Jag fick också med mig referensen: http://trinhminh-ha.com/books/ från handledningen.

tisdag 29 april 2014

Ref

Daniele Del Nero

Discard Studies: http://discardstudies.com/2012/01/02/the-art-of-mould/
(Tack Smultron)

Opponering Charlotte Roos

Allra först har jag närmat mig ditt arbete utifrån det rent visuella för att sedan ta mig an, sätta mig in i och läsa din blogg.

Det jag ser är ett laboratorium eller en destilleringsprocess i form av ett stort glaskärl med slangar som inte verkar vara kopplade till något så jag vet inte säkert vad de är till för. Bakom kärlet står en stålhylla med ett antal glasburkar innehållandes olikfärgade vätskor. Jag ser att de mindre burkarna är märkta med etiketter men kan inte läsa vad det står. Det stora kärlet är tomt vilket gör att jag funderar kring dess placering/funktion samtidigt som jag i kontexten destillering kan tänka mig att det skall fyllas och att något skall bryggas till, kanske med vätskan från de mindre burkarna. Jag associerar till ett laboratorium och stålhyllan får mig att tänka på strama industrier och fabriksmiljöer vilket jag uppskattar, medan vätskan får mig att tänka på någonting skört och föränderligt. Jag gissar att vätskan är vatten och vatten är liv och ett livsväsentligt element som är komplext och dynamiskt i sin struktur, något från naturen som är klart och rent, men som vid försummelse av oss blir förorenat. Vatten = ger ledtrådar, indikationer om vår miljö och hälsa. Biokemiska processer som skapar ett liv av färgförändring, metamorfos och som transformeras med tiden, från en form till en annan form. Dessa processer visar både insidan och utsidan av ett föränderligt liv och dess flyktiga karaktär, ekosystem/balans och människors existens. Med ödmjukhet och kärlek för de organiska naturliga materialens föränderlighet, processer och förgänglighet, bäddar jag in kampen mot tiden och människans inneboende mekanism för att bekämpa föränderlighet, men också hennes vilja till att bevara, behålla, samla information och att lyda. Är destilleringslabbet ett reningsverk?

I en annan bild kan jag se vad det står på några av etiketterna och dess texter gör mig förvirrad då jag har svårt att koppla dem till burkarnas innehåll och destillering. Är de nödvändiga?

Jag ser i bloggen en tydlig röd linje genom din process där du är konsekvent med undersökningen av ditt tema, gissningsvis för att du hade en väl formulerad ingång i ditt PM. Jag har däremot svårare att se dina frågeställningar gestaltade eller representerade i ditt ”labb” och kopplingen till tonårstiden saknas (kanske för att jag inte kan läsa etiketterna?). Kopplingen till tonårstiden – laboratorium kunde du arbeta mer med för att förtydliga ditt budskap. När jag sedan läser om dina tankar kopplade kring ditt verk tolkar jag det som att det handlar om att späda ut, koka ner, göra sig av med eller kanske rentav en uppgörelse med en tid eller sig själv. Jag läser in metaforen tonårstiden som ett sorts laboratorium (eller experiment) och tänker att det handlar om identitet eller skapandet av densamma. Jag tänker också att tonårstiden i sig kanske inte är det viktigaste utan snarare den identitetsskapande procedur vi genomgår dagligen hela livet igenom där vi hela tiden omformar oss själva och utforskar vilka vi är i nya kontexter. Den är dock mer tydlig i tonåren så jag kan förstå varför du valde den som utgångspunkt.
En annan tanke är det där att du utgår från dig själv, förståeligt nog, men som kan bli problematiskt när du pratar om att göra verket interaktivt och allmängiltigt. Tonårstiden benämns som en generell grej med samma innehåll för alla, men alla växer upp i olika kontexter och med olika förutsättningar. Då blir en generalisering inte en representation för alla då en persons erfarenhet och minnen bara är relevanta för denne själv. Du pratar om din position (3/4) men återkopplar inte till det. Det blir en balansgång och en bör alltid veta ur vilken position en talar och vad det en säger sänder för budskap. Exkluderas någon? Att arbeta vidare med: hur kan du inkorporera andras erfarenheter? Hur kan du teoretisera det och göra det allmängiltigt?

Aktivera ditt laboratorium. I ditt processinlägg (27/4) skriver du att en publik skall få interagera med verket vilket jag uppskattar och tror är viktigt. Hur gestalta performativt – bjuda in till interaktion? Kanske är det inte något du tänkt men en spontan tanke jag får när jag tänker på destilleringen i sig som något som har en funktion, nämligen att brygga en dryck som skall drickas. Kanske kan du för att göra verket mer interaktivt ha bryggt en dryck som publiken får smaka (om en törs, det är ju en del kanske nasty ohälsosamma saker i..?!)? Vi får provsmaka av dig och du får prova dig själv/omforma/utforska dig själv i denna nya kontext.
Är det handlingen att människor blandar till dig eller är det något annat som är det centrala?
Sen undrar jag också varför en först skall dela upp materialet för att sedan blanda samman det i samma behållare igen? Är blandandet en metafor för en mänsklig massa och mellanmänskliga relationer, där blandandet i sig blir ett samtal som förbinder människor och skiljer dem åt? Där individen häller sin del vätska till massan in i ett redan givet mönster och förändrar massan? Är det din eller massans berättelse du vill förmedla?

För mig var det viktigt att du använde ett faktiskt material från den tid du valt för det blir mer äkta och ger verket mer legitimitet. Det är också där jag ser dig tydligast i verket och det är nog främst därför som jag saknar substansen/materialet/ i burkarna. Du talar om (veckologg 3/4) att utgå från dig själv vilket jag tycker är bra men jag saknar återkopplingen till det i ditt verk. Du skrapar på din yta men vi kommer inte dig närmre. Är det ett ställningstagande du gjort? Jag förstår din förklaring till varför du tar bort materialet du ”saftat” från, du skriver ”substansen ska bort” så att bara vätskan blir kvar. Substans betyder mening eller verkligt innehåll och kanske tar en helt bort verkets innehåll/substans när en bara behåller vätskan? Kanske tar du också helt bort dig själv? Verket blev för mig mer intressant i bilden där du hade med materialet/substansen i burkarna. Vätskan i sig är genomskinlig och kanske blir det utan materialet bara just det, genomskinligt och platt. En annan tanke är den om att jag tänker att tonårstiden i sig inte är det väsentliga utan Du idag, eller när som helst, att det är samma identitetsskapande procedur. Har du saftat på något material från Dig idag/nutid? Att ingå i en kontext är både en dagsaktuell och uråldrig strategi som kan beskrivas som ett ändamålsenligt och komplext system av länkar vars syfte är att hålla samman och hålla ihop. I avsaknad av hierarkisk organisationsprincip och givet centrum bestäms dess form först när det tas i bruk.

Finnish: Ljus, färgsättningar, kontext att placera sig själv och verket i är något att ta med och fundera/experimentera/undersöka för att förhoppningsvis förmedla det där som du vill säga.

Avslutningsvis vill jag säga att det ska bli spännande att se vad det blir av ditt arbete. Vidare uppskattar jag och blir glad när jag märker att vi berör liknande teman fast med olika infallsvinklar och kommer därför ge dig några av de referenser jag själv använt/kommer använda mig av och hoppas skall ge dig något. 

Referenser:
_ Michael Mapes, Dissekering, Laboratorium, Dekonstruktion: http://www.booooooom.com/wp-content/uploads/2014/01/michael-mapes-03.jpg
_ Bromseth: Normkritisk pedagogik: makt, lärande och strategier för förändring
_ Engdahl: Konsten att vara sig själv
_ Wellros: Språk, kultur och social identitet
_ Thörn: Globaliseringens kulturer: den postkoloniala paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället
_ Goldringer: Tonårstiden: utvecklingen från förpubertet till vuxen ålder
Lundgren: Uttryck, intryck, avtryck
_ Berglund: Socialpedagogik: i goda möten uppstår goda skäl

_ Paechter: Educating the Other: gender, power and schooling

söndag 27 april 2014

Nedslag i processen - sammanfattande blogginlägg till opponent

Reflektion:
Jag försöker knyta ihop säcken och återblicka min process och ställer mig frågan, hur kan jag gå vidare och vad vill jag säga?

Det började med att jag köpte en dokumentförstörare för att ha ett material att börja med (pappersstrimlorna - väven). Jag upplevde dock att det mest blev platt, intetsägande och ointressant samt att jag till viss del redan gjort det i tidigare arbeten. Jag tappade därför intresset och blev frustrerad över att jag inte tog mig någonstans. Efter det försökte jag börja om på nytt men då var jag stressad och började febrilt söka ingångar (bl.a. undersökande av plats och borttappade kläder) överallt utan att ta mig någon vart. Jag blev också än mer stressad över att det på handledningen sades att en skulle sätta igång och jobba med någonting fysiskt så snart som möjligt, för att ”det är så man gör”, fast det kanske inte direkt är så jag själv går tillväga. Jag gjorde som det sades och började tvivla på mig själv och min egen röst och förmåga. Efter vidare reflektion kring hur jag kände och framförallt varför, kunde jag gå vidare och se att det jag upplevt faktiskt var något som jag vill/tänkt skriva om i uppsatsen och att mitt gestaltningstema (socialiseringsprocesser/identitetsskapande…) funnits framför mig hela tiden.

Utifrån det började undersökningen av vad en socialiseringsprocess är och hur den formar oss. Det jag fascineras mest av är omformandets ständiga uppbyggande av och förstörande av jaget och hur det där emellan i vissa fall kan uppstå en intrapsykisk konflikt. Alla människor vill höra till ett sammanhang eller vara delaktiga i något för att alla har ett socialt behov.
Vad betyder det egentligen "att vara sig själv" när vi ju hela tiden i olika sociala konstruktioner formas och omformas? Är det anpassa sig eller gå under som gäller? Vilka sidor vill/får en ha kvar och vilka inte? Är valet aktivt och ens eget eller sker det av sig självt?

Eftersom jag redan hade ett insamlat material (vantar) började jag undersöka det. Detta gjorde jag genom att ställa frågor till mig själv, kring materialet och att sätta det i olika sammanhang för att se vad som hände. Jag upplevde dock att det inte gav så mycket så jag fortsatte med att göra avgjutningar i pappersmassa av vantarna. Efter några dagar upptäckte jag att det hade börjat växa mögel ovanpå dem. En oplanerad vändning som gjorde mig jätteglad då jag i möglet kunde se en direkt koppling till mina tankar kring socialisering, strukturer och att skapa nya perspektiv.
Att, likt möglet, gå sin egen väg, lyssna till sin egen röst och göra det en själv känner att en behöver för stunden ser jag som en styrka och någonting bra men hur skulle det fungera inom skolans väggar? Och hur går det egentligen ihop att gå sin egen väg samtidigt som en vill tillhöra ett sammanhang eller grupp där det är gruppens röst som styr vilka vägar en tar? Vad gör det med en att vara utanför en gemenskap som en kanske egentligen mest vill tillhöra för att det underlättar ens existerande i vissa sammanhang? En vill tillhöra sammanhanget för att slippa vara ensam och skalar därför bort eller förtränger vissa delar av sin personlighet för att passa in. 

dela upp + bryta ned i mindre bitar + skapa nya perspektiv + skala bort & lägga till + kategorisera + sammanfoga + en större kontext = ?

Just nu undersöker och odlar jag mögel i glasburkar och väntar på att få en leverans petriskålar så att jag kan odla ännu mer. Jag vill korsbefrukta, blanda och "såsa till det" men direkt vad utgången av odlingarna blir vet jag i dagsläget inte eftersom det tar tid att kultivera. Jag är väl medveten om att arbetet just nu är mer teoretiskt än handfast och fysiskt men jag har flera idéer för möglet att gå vidare med. Och det är inte odlingar med "fint mögel" som jag kommer presentera vid slutet men eftersom det är där arbetet befinner sig i nuläget så lägger jag upp bilder på dem så att det finns något att "titta på" inför överlämning/opponering. Se även de mer teoretiska referenserna för översikt.

Ref:
_ Vetetenskapens Värld, Sveriges Television: Svampar på frammarsch. Sändes 2014-02-03:
_ Deconstruction, Scott Carter: 

Dokumentation av arbetet:


onsdag 16 april 2014

Tankekarta

Här kommer den utlovade tankekartan och två referenser jag fick av Anna:

_ TED-talk om inspiration tagen från naturen: http://www.ted.com/talks/janine_benyus_biomimicry_in_action

_ Och mögel som designar järnvägssystem: http://www.wired.com/2010/01/slime-mold-grows-network-just-like-tokyo-rail-system/

Och sist så tänkte jag bara berätta att jag ger mig själv ett "bloggförbud" för att jag skall ge mig själv tid till att formulera mig och att reflektera. Kommer föra loggbok istället.


Undersöker mer


Undersöker

Undersöker material och bygger min egen struktur. Med inspiration från denna.



tisdag 15 april 2014

Ref

Vetenskapens Värld, Sveriges Television: Svampar på frammarsch. Sändes 2014-02-03:
http://www.svtplay.se/video/1776130/avsnitt-3-svampar-pa-frammarsch

Sveriges Television, vetenskap, Skräddarsydd DNA: http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/skraddarsydd-dna-arets-stora-genombrott

[bild: http://www.svt.se/cachable_image/1391436845000/svtplay/article1783361.svt/ALTERNATES/extralarge/992svamp.jpg]


Research: mögel

- För svamp finns det i huvudsak tre sätt att växa: som jäst, vanlig svamp och som mögel. 

Vissa mögelsvampar utvecklar mer eller mindre giftiga och bakteriedödande ämnen för att hävda sig i konkurrensen med andra svampar och organismer. Vårt mest kända mögel är Penicillium Chrysogenum, vilket är den art som gett upphov till penicillinet. 

- Om mögel och andra svampar hade upphört att existera skulle ett mycket viktigt symbiosföhållande i naturen kallat Mykorrhiza gå förlorat. Mykorrhiza uppstår när svampar lever i symbios med en annan växt, där svampens svamptrådar växer tillsammans med växtens egna rötter och förser växterna med mineraler och vatten och där svampen i sin tur får socker i utbyte. Utan svampar skulle skogens ekosystem krascha och inte återhämta sig på ett par miljoner år, något som givetvis också påverkar oss människor. Svampar är alltså förutsättningen för liv i olika meningar.

- Kubikmetern luft som omger dig när du är utomhus innehåller upp till 10 000 mögelsporer.

- Det finns oändligt många variationer i levnadsförhållanden och beteenden hos svampar vilket gör det svårt för forskare att kartlägga dem fullt ut.

- En mögelodling kan leva länge och ständigt utvecklas, på en odling som fått stå ett tag kan en få se när möglet gör sig av med sin ”svett”, restprodukter som den inte behöver för tillfället, i form av droppar ovan på möglet.

Gör din egen mögelodling:
_ Du behöver ett kärl, helst en genomskinlig glasburk så att du kan se odlingen växa, med ett nästan helt tätt lock. Det är ohälsosamt att andas in ett högt koncentrat av mögelsporer.
_ Sedan behöver du vatten och ett organiskt material, det organiska materialet kan innehålla vatten och då behöver det inte tillsättas.
_ Ställ burkarna i solen i fönstret eller i kylskåpets mörker.



Och så plötsligt...


Förra veckan fick jag av en slump, som en del i mitt veliga undersökande, för mig att jag skulle blanda pappersmassa av alla de där pappersstrimlorna jag strimlade till i min shredder. Jag la lite av massan i en av handskarna jag hittat, och resten ovanpå en annan för att göra någon sorts avgjutningar. Sen glömde jag lite bort dem när de stod och torkade och jag besökte sen inte ateljén på några dar men så idag när jag kom dit så var båda två helt täckta av mögel i alla möjliga färger! En helt fantastisk, lite oväntad, spännande och äcklig utveckling. 

Jag blev riktigt glad när jag såg det för jag kände direkt att det hängde ihop med min "nya" ingång och att alla virriga pusselbitar på nåt magiskt sätt föll på plats av sig själva. Först hade jag tänkt arbeta med ett helt annat material den dagen men jag grottade istället ner mig i bakterieodling och sånt och har nu beställt petriskålar och agar så att jag kan odla mer. 
Och kanske ännu mer spännande är att jag för cirka en vecka sen fick för mig att odla ett litet ekosystem i en burk med vatten, så en odling har redan stått och grott i några dagar. Det verkade dock inte relevant just då, utan kanske något som jag gjorde till någonting annat som inte hade med kursen att göra. Så kanske var detta spår inte långt bort utan parallellt hela tiden utan att jag själv lagt märke till det. Hur som helst är detta något som jag absolut vill arbeta vidare med. Och tydligen har allting jag gör någonting med allting att göra, jag lever min gestaltning. 

Och för er som kanske inte riktigt följer med i min tankegång hur allting hänger ihop, don't worry, det kommer en tankekarta...

söndag 13 april 2014

Undersöker



Slagfält

Jag har samtalat, umgåtts och ritat tankekarta, för det kan vara bra att stöta sina idéer med andra, dels för att verbalisera för sig själv vad det är en håller på med men också för att få andras input på saker å ting. Jag håller just nu på att undersöka vad en socialiseringsprocess är. Vad det gör med en. Och vad betyder det egentligen "att vara sig själv" när vi ju hela tiden i olika sociala konstruktioner formas och omformas?
På något sätt är detta formande och omformande ett sorts ständigt uppbyggande av och förstörande av jaget. Jag finner det spännande och lite lustigt att det kan vara båda samtidigt. I vissa fall kan det bli en intrapsykisk konflikt, eller krig, sammandrabbning, kamp, slagfält osv mellan de olika sidorna. Vilka sidor vill en ha kvar och vilka inte? Är valet aktivt och ens eget eller sker det av sig självt? På de flesta arenor behöver en alltid på ett eller annat sätt även "villkora" sin närvaro eller tillhörighet, i tex en grupp, där en behöver tillföra något, även detta lägger jag in i slagfältstankarna.

Dela upp + bryta ned i mindre bitar + skapa nya perspektiv + vara anonym + smälta in + sammanfoga + i en större kontext =  ?

Jag vill inte delge långa samtal jag haft om detta så ovanstående är mer en väldigt avskalad beskrivning av vad jag håller på med. Jag spinner vidare på detta mer handgripligt under dagen. Tillsvidare får ni hålla till godo med några konstnärliga referenser som inspirerar till detta på ett eller annat sätt. Om en vill kan en också klicka sig in på min anslagstavla på Pinterest för  examenskursen här.




fredag 11 april 2014

Ref

Länk till avhandlingen Lärares arbetsglädje - betydelsen av emotionell närvaro i det pedagogiska arbetet av Anna-Carin Bredmar, Göteborgs Universitet 2014

[https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/35247/1/gupea_2077_35247_1.pdf]


"Vi bär på en rädsla att förlora kontrollen över oss själva inför andra. Rädslan att förlora ansiktet inför andra skrämmer i dag många av oss mer än döden. I vår kultur och typ av samhälle är det nämligen oss själva vi ser som samhällets heliga objekt. Det är självet som bör närmas med allvar och tillbörlig respekt. Självet är alltså den totempåle vi ständigt dansar i ring kring. /../ I vardagslivet har vi regler som i mångt och mycket styr hur vi beter oss mot varandra. Reglerna och koderna är förknippade med vår känsla för skam och de har vuxit fram under historiens gång. Det som är nytt för vår tid är att vi är medvetna om att vi kan förändra oss. Vi lever i en tid och ett samhälle som ger fler än någonsin utrymme att lyckas med konsten att vara sig själva. Därmed ökar också risken för att misslyckas och känna sorg. 
Full koll är och förblir en illusion, men det behöver inte upplevas som en sorg att vi är sociala och historiska skulpturer. Det kan vändas och ses som befriande. Det innebär ju att vi inte nödvändigtvis behöver vara de vi är - att saker och ting kan hända, att livet kan vända, säger Emma Engdahl."

Dag 1

"Socialisationsprocessen innebär att människor lär vad som fungerar i de olika sociala sammanhangen och för individen själv. Genom den sociala interaktionen sker en ständig överföring av normer, värderingar och beteenden mellan individer och grupper. Förhoppningsvis stämmer omgivningens behov och krav med individens behov och krav överens, så att konflikter inte uppstår. Men när konflikter blir följden så har gruppmedlemmarna förhoppningsvis kommit så långt i sin socialisationsprocess att de med normernas hjälp kan lösa konflikten.

Individens möjlighet att utveckla en egen definierad roll inom en given kultur varierar starkt mellan olika kulturer. Individens egen personlighet och sociala kompetens och förmåga att hantera sig själv och andra i den givna strukturen styr om det accepteras av övriga gruppmedlemmar. Kulturen ifråga kan vara mer eller mindre öppen för individuell positionering och i en starkt sluten kultur kan också en stark personlighet få sociala problem om denne avviker från den givna normen och förväntningarna från övriga samhällsmedlemmar. I ett mer öppet strukturerat samhälle kan å andra sidan en mer skör individ få sociala problem av att inte få sin roll klargjord genom tydligt uttalade förväntningar och krav."

[källa: Wikipedia:http://sv.wikipedia.org/wiki/Socialisation]

Ref

"Parts of the self and internal objects are split off and projected into the external object wich then becomes possesed by, controlled and identified with the projected parts."

[Horowitz 1985, citerad av Svedberg, 2007]


torsdag 10 april 2014

Reflekterar

Jag drar i nödbromsen och ger mig själv tid för reflektion idag för jag känner fortfarande att jag vandrar utan riktning. Jag ska därför försöka strukturera upp/reda ut/reflektera kring vad det är som hänt de senast två veckorna.

I arbetets start tänkte jag att jag skulle effektivisera min process genom att på ett sätt föregå mig själv. Det gjorde jag genom att se tillbaks på vad jag brukar behöva göra för att få en god start på gestaltningen och börja därifrån. En av de sakerna var att köpa en dokumentförstörare, dels för att jag velat ha en länge och dels för att jag kände att det skulle vara en handfast lagom startpunkt. Detta gick kanske snett från början då jag inte riktigt hade en rikting att utgå från. Jag upplevde arbetet med pappersstrimlorna som platt och intetsägande och att jag redan gjort det (se Pixel intervention bl.a. Jag ville gå vidare med någonting nytt. Det gjorde att jag istället blev stressad och frustrerad över att jag stod och stampade på samma ställe utan att ta mig någonstans. Vet en inte vart en ska är det ju svårt att ta sig någonstans alls.

Lärdom: en kan inte fuska i en process för en behöver gå igenom dess olika stadier (duh!).

Efter det försökte jag börja om på nytt, men då var jag mer stressad eftersom tiden tickar och började febrilt söka ingångar överallt. Jättedumt, just för att jag då hade på mig de kritiska glasögonen som överanalyserade allting jag tänkte och slog hål på det innan det fått gro. Kanske mest för att jag återigen kände att jag föll tillbaks i samma gamla trygga hjulspår som tidigare, och att jag ”redan gjort” de sakerna jag kom att tänka på. Jag blev arg. Men vad var jag arg på?
Jag blev också stressad över att det på handledningen sades att en skulle sätta igång och jobba med någonting fysiskt så snart som möjligt, för att ”det är så man gör”, fast det kanske inte direkt är så jag själv börjar en process. Jag gjorde som det sades och började pilla med något fysiskt fast jag vet att jag normalt sett inte själv går tillväga på det sättet. Jag började, omedvetet, tvivla på mig själv och min egen röst och förmåga. De här känslorna tog sig sen i uttryck som frustration och ilska. Men utan tid för reflektion och namn på ilskans orsak var det svårt att se och ta sig förbi den. Jag tror att jag till stor del känner som jag gör för att lärarutbildningens allmänna kurser har varit riktigt dåliga och på en låg nivå där jag känt att jag inte fått ut så mycket av dem (mer än dyra studielån, frustation och en allmän känsla av skoltrötthet) som jag hade kunnat få. Min upplevda uppfattning kring lärarutbildningen går närmast att beskriva som en sekt där ingen ifrågasätter någonting, där allting är positivt och bra och ingenting granskas kritiskt från mer än en vinkel (obs: grov generalisering). Detta ilskebaggage bar jag förmodligen med mig in i gestaltningen. Ilska som i vissa fall kan vara ett bra bränsle till arbeten men som denna gång blev motsatsen.

Men varför är det så svårt att börja? Vad är skillnaden denna gång mot tidigare? Varför upplever jag det som jag gör? Och hur kan en ta sig ur det? För att återkoppla till introduktionen och;

”Vad är det du vill säga?
Säg det”.

Så vad vill JAG säga? Jag tror att om jag från början haft/gett mig själv tid till att reflektera kring vad och hur så hade pusselbitarna kanske fallit på plats tidigare. Och hade jag från början bara lyssnat på min egen röst och längtan att göra det ena eller det andra så hade jag inte blivit så påverkad av andra. Yttre påverkan eller socialiseringsprocesser är bl.a. något som jag vill skriva om i uppsatsen och inser att jag har närmat mig detta från helt fel håll. Jag tänker därför börja i den änden istället för att vilt famla efter andra ingångar. Vi är i olika socialiseringsprocesser dagligen utan att reflektera kring dem, på gott och ont. Men jag trodde nog inte att jag skulle bli så uppenbart tagen på sängen och mitt uppe i en sådan process. 

Så vad kan en nu få ut av detta i gestaltningsform? Vi gör det på mitt sätt, så låt mig reflektera lite till så återkommer jag.

tisdag 8 april 2014

Found objects

"Found object originates from the French objet trouvé, describing art created from undisguised, but often modified, objects or products that are not normally considered art, often because they already have a non-art function. Found objects derive their identity as art from the designation placed upon them by the artist and from the social history that comes with the object. This may be indicated by either its anonymous wear and tear or by its recognizability as a consumer icon. The context into which it is placed is also a highly relevant factor. The idea of dignifying commonplace objects in this way was originally a shocking challenge to the accepted distinction between what was considered art as opposed to not art. Although it may now be accepted in the art world as a viable practice.[...] In this sense the artist gives the audience time and a stage to contemplate an object. Appreciation of found art in this way can prompt philosophical reflection in the observer. However, as an art form, found objects tend to include the artist's output—at the very least an idea about it, i.e. the artist's designation of the object as art—which is nearly always reinforced with a title. 
[...]
Pablo Picasso first publicly utilized the idea [...] Marcel Duchamp is thought to have perfected the concept when he made a series of ready mades, consisting of completely unaltered everyday objects selected by Duchamp and designated as art." 

[källa: Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Found_object]

Borttappade vantar

Av de saker jag hittat så har jag känt mig mest dragen till vantarna, kanske för att händer kan uttrycka så mycket olika saker, så det är där jag tänker börja.

EFTERLYSNING: Ser ni några borttappade vantar någonstans får ni gärna ta med dem till mig. Tack!

Går vidare

Under gårdagens handledning fick jag en ide', mest för att jag fick spy ut lite frustration och så vidare vilket var skönt och lite förlösande för jag kände att jag nu kan släppa ilskan och gå vidare.

Under veckan som gått har processen mest pågått i huvudet i form av olika funderingar men jag har också samlat på mig en del material som jag nu tänker att jag ska jobba med. Material som jag först samlade helt mållöst och utan en plan för vad det skulle bli, jag fokuserade istället på att samla sådant jag kände mig dragen till, hur stora, små eller oviktiga de för stunden kändes. Platsen för insamlandet blev den plats i mitt närområde som jag fastnade för och inspirerades av (se bild/text i tidigare inlägg) förra veckan. Jag funderade på hur jag skulle kunna gå vidare med det spåret och eftersom personerna approprierat (och aktiverat) platsen och att appropriering är ett av mina egna återkommande teman samt att jag ofta intresserar mig för människors berättelser eller spår av dem så blev det nästan lite av sig självt helt naturligt att samla saker som personer burit och tappat. Jag började leta efter borttappade kläder och fann faktiskt en hel del kring och på platsen. Gissningsvis har mycket av sakerna blåst dit och fått ligga kvar just för att ingen, förs nu, rört sig på platsen utan gått runt den, trots att det är närmre att gå över den.
Förutom mina tidigare insamlingsexkursioner och dess metoder har jag också denna gång inspirerats av boken How to be an explorer of the world (Keri Smith) där det beskrivs hur en kan närma sig en plats eller funna objekt för att starta ett arbete eller bara upptäcka nya saker (ps. boken är amazing!). Jag tror att det var boken som på ett sätt konkretiserade saker för mig så att jag fick lite rätsida på saker. I natt låg jag större delen av natten vaken eller vaknade av och till för att jag fick nya idéer för vad jag skulle kunna göra med det insamlade materialet eller att hjärnan bara gick på gestalningshögvarv utan stoppknapp. Ibland kommer mina bästa idéer om natten så jag hoppas att det även gäller denna gång, alltså en början. Det jag ska gå vidare med nu är att undersöka de plagg jag hittat. Vaska fram berättelser (som en arkeolog). Ladda dem med mening? Förstöra dem? Varför drogs jag till dem? Vad gör jag? osv...

(Jag känner just nu att jag inte är det skrivna ordets vän, att jag inte kan uttrycka mig så som jag vill med text men ett nytt spår krävde sin förklaring så jag hoppas att jag trots text-angst någotsånär lyckats förklara min tankegång)

söndag 6 april 2014

Ref

"We shall not cease from exploriation and at the end all of our exploring will be to arrive where we started and know the place for the first time"

T.S Eliot, "The four quartets" [How to be an explorer of the world - portable art life museum. Keri Smith]

kɛˈɹɛnsɪə

  • /kɛˈɹɛnsɪə/
  •  /keˈrenθja/
querencia f (plural querencias)
  1. an animal's lair
  2. (bullfighting) the bull's querencia
  3. the homing instinct of an animal
  4. longingwant
  5. homesicknessnostalgia


Querencia


onsdag 2 april 2014

Inspiration

I området där jag bor rev de för kanske ett år sen en gammal skola. Om ett tag ska det visst byggas bostäder där men nu har folket i området tröttnat på det stora grustäckta området och aktiverat platsen genom att stapla stenar på hög. När jag först såg det var det helt fantastiskt magiskt, jag fick en känsla av animism, som att stenarna och rivningsresterna själva tröttnat på att ligga där och istället vaknat till liv och rest sig upp (lite som raukar). Nu några dagar senare har jag sett att fler och fler hjälp till att bygga ännu mer raukar på platsen. Det är fint att människorna som bor där äger sitt område på ett sätt. Att de approprierar det.

Utifrån det har jag funderat på vad som krävs eller hur en gör för att känna sig trygg eller hemma på en plats.




Tidigare teman

Jag höll nästan på att glömma, de här punkterna tog jag upp på min PM-presentation men glömde skriva med i det inlägget här på bloggen och kanske passar det att lägga in det nu när jag känner mig lite vilsen. Förhoppningsvis ger det lite översikt. So here goes!

Teman jag ofta återvänder till:
_ Dolda berättelser & historiska perspektiv
_ Performativitet/performativa aktioner
_ Rumslighet & plats
_ Handens/taktil kunskap eller nedärvd kunskap
_ Normkritik
_ Offentliga rum (tillgång till)
_ Representation
_ Identitet
_ Tid

Har också insett att jag kanske behöver bestämma ett tema och börja där för nu är det alldeles för många ingångar och irrvägar i huvudet. Jag har insett att jag också, konstigt nog, tänker i banor av slutprodukt(!). Jättekonstigt och dumt att tänka så det blir ju ingen process. Och sen det där med väven, det har jag ju redan gjort, varför ska jag gå dit igen? Antar att jag kände mig "tvingad" till att börja någonstans med något handfast när det sades "gör så" på handledningen fast jag själv vet att jag helst vill börja i tanke, skrivande och sökande av information utifrån en frågeställning/tema för att komma igång. Det blev återigen lite det där att alla gör lika fast vi är helt olika. Idag är nog också första dagen som jag landat i gestaltningsläge också (skönt), just för att jag kunnat sätta ord på varför jag känt stress och frustration över gestaltningen. Jag har idag haft tid till att reflektera vilket varit mycket bra.

Märkte ni nu att jag skrev att jag "haft tid"? Jag har funderat en hel del kring det där med tid för reflektion och tid eller tidsbrist till det ena och det tredje ute i skolorna. För mig handlar bildämnet om att göra och att tänka kring det en gjort. Reflektionen är alltså minst lika viktig. Men vad händer eller vad gör en om tid inte finns? När han en tid? Tid är pengar... osv. Är tiden kanske utrotningshotad? Är tiden min ingång?

tisdag 1 april 2014

Och nu då?

Förstöring, fas ett

Okej, nu har jag strimlat saker i min shredder... 

Och känslan är lite bitterljuv. Bitter därför att det kändes lite som ett antiklimax när jag plockade ur de första strimlorna ur korgen och det var bara platt, tråkigt och intetsägande. Inget våldsamt förstörande.. Den själsliga erektionen (konstig beskrivning jag vet, men vi kör på det) försvann. Men sen strimlade jag andra saker av blandade texturer och den braiga känslan kom tillbaks (extra bra kändes det när jag fick strimla Faktums intervju med Belinda Olsson) mest för att jag fick strimla dumma saker = bra cleansande känsla efteråt. Som ett långfinger åt dumma saker och gröl en sparat på. Imorgon ska jag samla material att strimla och lägga ihop strimlorna för att se hur jag ska/kan gå vidare eller om jag är "färdig strimlad".


Ref

Som utlovat under handledning kommer här referens/tips på läsning om hur barn och lärare skapar normer. Avhandlingen heter Jag sa att jag älskade han men jag har redan sagt förlåt för det och är skriven av Jenny Bengtsson. Recensionen av avhandlingen hittade jag i Pedagogiska magasinet #1:2014