Sammanfattning och reflektion

Interaktiv Gestaltning – Gränser

Projektet kring gränser började i allmän förvirring så för att få någon sorts rätsida utformades en tankekarta kring temat. Vi diskuterade även hur vi ville att gruppen skulle fungera samt nödvändigheten i att alla får komma till tals för att på så sätt skapa en gemensam gruppanda. Vilket gav en friare dialog och fler öppningar redan från start. Tankekartan blev vårt stöd som vi återkopplade till genom projektets gång. Vi har utgått från vår den men har även bortsett från den och funnit andra ingångar. Körde vi fast återkopplade vi till den och diskuterade vilket underlättade och förde arbetet framåt. Vi blev aldrig klara med vårt arbete och vi visste inte vart det skulle leda, vilket jag upplevt har gett oss en enorm frihet. Att använda tankekartan som metod anser jag ha fungerat riktigt bra eftersom man får en konkret bild av vart man står någonstans.

För att öka vår förståelse för projektet har vi kontinuerligt ifrågasatt och diskuterat vad det är vi gör. Vi har undersökt och dragit erfarenheter ur undersökande performativa aktioner vi genomfört. Vi har undersökt gränserna inom oss själva och gruppen men också tänjt på gränser i vad som anses vara socialt accepterat på olika platser och sammanhang. Vi har tänjt på våra fysiska och psykiska gränser på ett yogapass, vi har mätt de faktiska gränserna oss emellan med måttband och vi har tänjt på vår privata gräns med att byta om tillsammans på yogan. Genom att fylla i kartor har vi kartlagt våra gränser inom staden.

Vi tänjde på sociala normer och koder genom att äta frukost tillsammans på biblioteket samt undersöka gränsen mellan fin och ful (mat)kultur genom att dyka efter mat i sopcontainrar, laga och äta den. I förlängning av sopdykningen har vi även undersökt lagen som en tydlig gräns. Alla har deltagit i den mån de kunnat, alla hade olika gränser i allt vi gjorde, att säga ”här går min gräns” och stanna där har respekterats. Jag upplever att arbetet flutit på bra, att alla deltagit i den mån de har kunnat och att vi kommit varandra nära som grupp och som individer. Vårt färdiga resultat har vi tillsammans resonerat fram, istället för att en har sagt hur vi ska göra så har vi diskuterat, kommit med förslag, vägt för och nackdelar och gjort avgränsningar därifrån.

För att vår ”slutprodukt” inte skulle vara illustrativ men ändå täcka in så många av våra olika aktioner som möjligt valde vi att redovisa hur gränsöverskridande de olika aktionerna känts för var och en av oss. Detta gjorde vi genom använda datan vi samlat under aktionerna som ett konkret bevis på vår resa, datan fördes sedan in i olika färgkodade grafiska tabeller och diagram, och presenterades på en plansch i A0 storlek, utan att vi angav vad de betydde.

Till utformningen av diagrammen och planschen hade vi en gemensam grafisk tanke utifrån en inspirationsbild. Redovisningen valde vi att inleda med vernissage med mingel där vårt verk visades upp utan närmre förklaring, detta för att vi ville att verket skulle stå separat från presentationen av vår process som redogjordes efteråt.

Även om vi redovisade ett verk som vi kan stå för och känna oss nöjda över så har arbetet hela tiden varit processbaserat utan ett mål mot en färdig slutprodukt. För mig kändes det skönt att tillverka och sammanställa planschen för att man då kunde se att arbetet mynnat ut i någonting annat än lösa tankegångar som gjorde att man emellanåt gick vilse i sitt eget huvud. Jag tror det var viktigare för oss som grupp att göra planschen snarare än det var viktigt att visa upp den. Till en viss del känns det som att vi är klara, eller snarare klarat av ett delmål. Å andra sidan upplever jag inte att vi på långa vägar är klara och det vet jag heller inte om vi kommer att bli. Vilket jag inte ser något problem i, snarare en inspiration till min kommande roll som lärare. Det känns i alla fall som att vi i planschen fått med essensen och de viktiga delar som kantat vår process

Arbetet har varit väldigt roligt men även bitvis omtumlande och gjort mig både yr, fundersam och matt av all reflektion och ifrågasättandet av mina personliga gränser. Det har varit både spännande och intensivt att jobba i en stor grupp med så många olika individer, vi har fått tackla en del prövningar och jag är glatt överraskad över att det trots allt fungerat så bra. Jag tror att anledningen till det ligger i att vi från start gemensamt klartgjorde hur vi ville arbeta tillsammans. Något matnyttigt att ta med sig ut i skolan där man allt som oftast jobbar i lärarlag men även hur man bemöter elever och håller en god klassrumssituation. Så ur den aspekten har detta arbete fört med sig en viktig erfarenhet men även en hel del frågeställningar.

Vi har bland annat utvärderat och kritiserat att vi var en sådan homogen grupp. Är vi för snälla mot varandra? Underlättar eller stjälper det oss? Vad kan vi göra annorlunda nu och i framtiden? Vilka gränser överträddes? Vad är vår ”slutprodukt”?

VÅRA GRÄNSER
Så här tjusig blev den färdiga layouten på vår affisch.

DIAGRAM

INSPIRATION
Ett favoritprogram som alltid inspirerar och som jag genast kom att tänka på när vi under en av handledningarna pratade om fin/ful-matkultur och mattrender.

Rätterna som Heston tillagar är kanske inte alltid sådant som man tillreder en måndagskväll hemma i sitt eget kök men som visar på hur kul, lekfullt och spännande det kan vara med mat. Avsnittet "Heston's Fishy Feast" har dessutom en klart uttalad hållbarhetstanke som tilltalar mig.
Bland annat så tillagas en rätt på havets kanske fulaste fisk, marulken (wolf fish på engelska). Med denna rätt genomförs ett experiment, Heston gör en av de "mest brittiska maträtterna", fish'n ships på marulk istället för torsk (som är ett av de fiskbestånd som är på väg att ta slut) som är den sedvanliga fisken i rätten. Han låter folk smaka på marulks fish'n shipsen och får gott bemötande med kommentarer som "det smakar fantastiskt, bättre än torsk", men när de får se marulken med sitt ofagra yttre blir en del lite äcklade.

Måste all mat vara (i en klassisk, estetisk mening) vacker/fin(kultur)? Och kan den, trots sitt oestetiska yttre ändå vara en kulinarisk upplevelse?

Sen kom jag att tänka på en annan sak, något som jag själv som vegetarian ofta tänkt på, nämligen fenomenet att paketera mat att se ut som någonting som det inte är. Till exempel quornfärs, soyabacon (med rökig baconsmak), olika sorters korvar osv, osv, osv, listan är lång. Mat som är fullt ut vegetarisk men som ska efterlikna, och ibland även smakmässigt påminna om "the real deal", är för mig helt bisarrt och även ibland också äckligt. Som vegetarian har man valt bort vissa saker ur sin kost av olika anledningar och då vill man ju kanske inte äta saker som smakar som det bortvalda men inte är det. Fast mycket av det sitter väl i huvudet antar jag, man kan lura sig själv till mycket.

REDOVISNINGEN
Vi delade upp dagens redovisning inom oss i gruppen, dels för att vår gränsundersökning skett i flera olika steg men också för att alla skulle vara delaktiga så att inte bara en stod och pratade. Min uppgift var att, sist av alla, knyta ihop säcken, alltså summera, fördjupa och återkoppla till det som redan sagts och allmänt prata om vår "slutprodukt".

Vi valde också att dela in presentationen i två delar, den ena och första delen när klassen fick komma in i klassrummet gjorde vi som ett vernissage där vi bjöd på dumpstrad saft och kakor gjorde på dumpstrad/utgången mat. Den andra delen var själva presentationen och redovisningen av vår själva process, där var och en berättade om de olika delarna och där vi visade ett bildspel från de olika delarna.

Anledningen till uppdelningen kom sig av att vi ville att vår "slutprodukt" skulle vara fristående från redovisningen av vår process. Även om de båda hänger ihop. Jag säger "slutprodukt" för att vi inte känner oss klara, arbetet kring gränser må ha mynnat ut i en tjusig plansch som står för de aktioner vi genomfört men alla diskussioner och tankegångar gör att arbetet även om det är avslutat, på ett sätt, ändå fortsätter. Till exempel har vi som grupp tänkt ha en filmkväll tillsammans där vi inte tänjer på några gränser, för att se hur det känns. Vi ligger även i, som en förlängning eller produkt av grupparbetet, startgroparna till en studiecirkel.

SAMMANSTÄLLNING
Idag var vi hemma hos mig hela dagen och sammanställde våra kartor, designade diagram, översatte känslor till färger som i sin tur blev diagram, redigerade bilder, skannade in kartorna till datorn samt bråkade en hel del med Photoshop (LEARNING BY DOING!).

För att få in vår samlade data in i datorn och få till den "slutprodukt" som vi tänker redovisa krävdes ett arbete i flera steg.

Först hade alla i gruppen som bekant fyllt i sina resvägar på varsin karta under projektets gång. Med hjälp av smörgåspapper kalkerade var och en sin resväg.

Hunden Doris var med och underlättade/hjälpte till... hihi

Allas smörgåspapper sattes sen ihop och kalkerades med hjälp av ljusbord över till vanliga vita printerark i A4 storlek (på varje papper ritades även markörer ut så att man enklare kunde sammanställa bitarna i datorn). Efter att det gjorts så skannade vi in pappren ett efter ett till datorn. Väl i datorn krävdes en del finslipningar och pill med suddgummit i Photoshop innan vi sammanställde kartans olika bitar till en stor.




Och så här tjusig blev vår karta till slut!

Nu tänker jag inte visa er mer idag, men på redovisningen då blire åka av!

INTE LÅNGT KVAR
Nu är det inte långt kvar tills vi ska redovisa inför klassen. Och själva redovisningen i sig har vi valt att dela upp så att var och en redovisar varsin delpunkt i vår undersökning. Gruppen gjorde först tillsammans en lista med viktiga punkter att ta med på redovisningen. Sen delade vi som sagt in de olika delmomenten så att var och en fick redovisa och utveckla sin del.
Det är alltid lika spännande och svårt att koka ner en lång process av undersökande delmoment, diskussioner och avvägningar till något som man skall presentera och förklara för någon utomstående.

Idag ska vi tillsammans sammanställa redovisningen, både process-förklaringen och vår s.k. "färdiga produkt". Vi har redan kommit överens om en grov skiss över själva layouten med inspiration utifrån en bild som alla i gruppen gillade ur boken "Data Flow - Visualising Information in Graphic Design" som Mattias tipsade oss om.

Eftersom begreppet gränser är såpass vitt så har våra undersökande aktiviteter varit av väldigt spridd karaktär. Under processen har vi prövat, tänjt och undersökt olika gränser, både i grupp och i oss själva. Vi har gått på yoga tillsammans, haft knyt-frukost på biblioteket, dumpstrat mat, lagat och ätit samma mat samt frågat om vi kunde få mat med utgångna datum i olika matbutiker. Vi har även fortsatt med vårt nästintill besatta mätande och kartläggning av våra resvägar samt samlat data i allt ifrån utgångna datum till det faktiska avståndet mätt i centimeter oss i gruppen emellan.

För att lyckas sammanställa så mycket och vitt skild data (men som ändå hänger ihop) har vi valt att sammanställa den med hjälp av grafiska system och siffror, översatta i färgstapeldiagram för att enklare få en överskådlig bild.

Det känns so far so good och att det kan bli riktigt fint. Nu ska det bli spännande att se om vi lyckas förmedla oss på ett bra sätt samt att se hur det mottas och tolkas av andra.

ATT VÅGA BE OM MAT
Idag gjorde vi något som kändes mycket mer gränsöverskridande (i varje fall för mig), nämligen att gå till mataffärer och fråga om vi kunde få mat som var utgången. Detta för att vi inte lyckades få tillräckligt med mat att göra en hel måltid på från dumpstringen och för att vår tanke är att bara använda utgången mat och inte ville fuska med att köpa nytt. Detta var egentligen ett infall vi fick så det var inget planerat men likväl en stor del i vår undersökning.

I första butiken var jag med i gruppen som gick in och frågade, först gick vi modigt in men sen var det som att man gick in i en osynlig vägg/gräns som kändes otrygg att beträda. Det var alltså läskigare och mer av en faktisk gräns eller ett motstånd att be om mat än att dyka i butikernas containrar på natten. Jag vet inte vad det var för mekanismer som gjorde att det kändes mer skrämmande för mig medan det för andra i gruppen inte alls var en svår gräns. Lustigt hur man fungerar ändå.
Sen är det klart, nu hade vi ju en faktiskt orsak eller anledning till varför vi frågade om mat och en säkerhet i det att falla tillbaka på som kanske gjorde det enklare för vissa att fråga. Vi gör ett konstprojekt eller skolarbete något som kanske är relaterbart för de flesta.

Lyckligtvis så slapp vi fuska med att köpa ny mat, eftersom vi fick mängder med mat i den sista butiken (mycket som inte ens utgått i datum) vi frågade i som också var samma butik som vi dumpstrat av natten innan.

SOPFAKTA
Lag om dumpstring, det är sedan 2000 lagligt i Italien att dumpstra.

I Sverige är det flera som har blivit dömda trots att dumpstring är i en gråzon i svensk lag. Vad man kan bli dömd för är olaga intrång och/eller stöld. Soporna tillhör butiken eller avfallshanterarna och är containern inhägnad är det annans mark. Varför butikerna inte vill att andra ska ta deras slängda mat beror nog mycket på ansvaret för om maten skulle vara dålig.

http://ltz.se/nyheter/ostersund/1.2874087-butikerna-vi-har-inga-varor-ute-under-natten

Metro-fakta: Mat som slängs

Uppskattningsvis slänger varje person i Sverige 100 kilo mat varje år. Av den är hälften ätbar. Det innebär cirka 150 gram per dag.

Stormarknader och andra stora butiker slänger omkring 1 200 kilo fast matavfall per heltidsanställd.

Närbutikerna slänger cirka 1 600 kilo per anställd.

En restauranganställd beräknas slänga cirka 3 000 kilo mat.

Källor: Konsumentföreningen Stockholm, Skånes livsmedelsakademi, Avfall Sverige

http://www.metro.se/nyheter/de-letar-mat-i-containrar/EVHkaB!fJEF3qq6hc05U/

http://theleftovers.net/index.html

RESEARCH
Vi har fått svar på mailet som vi skickade till Renova för några dagar sen, här är det i fulltext:

Hej
Tack för ditt mail ang sk sopdykning.

Vi på Renova arbetar bla med att samla in avfall- och återvinningsmaterial, men vi har också en omfattande utbildningsverksamhet. Inom Renovas miljöakademi utbildar företag och organisationer för att minska avfallet.

Vilket är det högsta steget på avfallstrappan. Du är helt klart på rätt väg, alltför mycket mat kanske slängs i onödan. Jag vet att det pågår en mängd aktiviteter i samhället för att minska matsvinnet.

När avfall ändå uppstår, måste det behandlas på ett miljöriktigt sätt. Tex används matavfall till framställning av Biogas. Jag vill bestämt avråda ifrån all form av sopdykning. Avfallshanteringen är idag till en del automatiserad. Det innebär att en container kan vara inbyggd med en komprimator, som komprimerar avfallet med vissa intervaller. Det görs för att minska antalet transporter. Att befinna sig i en container kan mao innebära livsfara. Avfall kan också slängas i en container när man minst anar det, även detta utgör en stor fara, om man vistas i en container. Till sist kan en lastbil hämta containern.
En sådan lastning går på några sekunder.....

Den juridiska delen är att avfallet tillhör det företag som har uppdraget att hämta avfallet. Avfallet utgör i detta läge en råvara till energiproduktion eller till framställning av nya produkter.
Vilket innebär att vi kommer in på begrepp som stöld, olaga intrång och inbrott. När det gäller straffvärde etc, så får jag hänvisa dig en domstol.

Om ni är intresserade, så kan jag erbjuda Er ett studiebesök på 1,5 tim. Då beskriver vi hur vi behandlar avfallet på ett miljöriktigt sätt.

Vi har visningar vid vår anläggning på Renovas miljöakademi, von utfallsgatan 29.

Ring eller mail mig för tidsbokning.


Med vänlig hälsning

MATLAGNING, DEL TVÅ
Sedan lagade vi till en riktig festmåltid. Det blev en smarrig spenatpaj med blåmögelost och tomat. Vi fann en hel del sallad och gurka så det blev en stor skål med sallad till det. Som tillbehör hade vi bröd, smör, ost och frukt. Ja och så blev det visst banankakor och pokagriskakor också.
Sen kanske jag ska tillägga att allt utom mjöl och några matskedar mjölk är dumpstrat.

Fin vs. ful(mat)kultur?

MATLAGNING, DEL ETT
Idag lagade vi till maten som vi fann under nattens containerdykningar. Men först åt vi lunch bestående av smör, ost och bröd.

BILDER FRÅN NATTENS DYK

INSPIRATION
Här är lite inspiration kring mat-temat.

Judy Chicago
The Dinner Party
Mixed media tribute to the cultural achievements of women in history, created with assistance from hundreds of volunteers during the late 1970s

Janine Antoni
Gnaw
installation with chocolate & lard

NATTENS FYND
Här är kanske hälften av nattens dumpsterfynd.

INSPIRATION
Tanken med vårt kommande containerdyk är att vi skall laga och äta maten tillsammans för att dels undersöka vår egna gränser. Vågar vi mer i grupp? Vågar jag dyka i en sopcontainer mitt i natten och kanske åka fast för olaga intrång? Vågar vi äta av maten?
Men en annan tanke som vi diskuterat mycket kring, och som faktiskt också fick oss in på spåret att vi skulle dumpstra, är gränsen mellan fin/ful kultur (matkultur).

Vi har tänkt att vi skall fota av maten vi lagar i sann "materotiks" anda med inspiration hämtad från kokböcker och matbloggar.

Bilderna kommer härifrån, härifrån, härifrån och härifrån.


Och bland annat här, här, här och här kan man läsa en hel del om hur man gör för att fotografera mat på bästa sätt. Att det finns en hel uppsjö av tips på matfotografering kan tyckas lustigt men det är ganska svårt att få något att se lika smarrigt ut på en bild som det gör på din tallrik.

Det fick mig att tänka på en bok som jag bläddrade i i skolans bibliotek häromdagen när vi sökte inspiration till arbetet, det var en bok tryckt 1953 som hette "The design of a restaurant". I boken som var ganska tjock fanns fullt med svartvita bilder på kända restauranger världen över blandat med tips på hur man bör placera borden, vilken färgskala man bör måla väggarna i och hur man skall ha ljussättningen och så vidare.

Det här med universallösningar verkar vara grejen. Liksom, SÅ HÄR gör man och allt annat är fel.

EGNA FUNDERINGAR KRING "GRÄNSER"
Arbetet är fortfarande pågående men redan några dagar in i projektet har jag funnit på flera gränser i mig själv och i min omgivning, och har satt igång en mängd olika funderingar. Bland annat så har intentionen att pusha sina gränser fått mig att granska mig själv och vilka gränser jag har. Jag har till exempel tänkt mycket på de känslomässiga eller emotionella gränser man har inom sig. Ibland blir man ju till exempel konfronterad med och tvingad att kliva över sina känslogränser. Avundsjuka är en känsla som man gärna inte vill känna till exempel, man vill inte gärna vara "den avundsjuka", men ibland kommer man i alla fall på sig själv med att ha tagit steget över till den känslan.

I sådana lägen är gränsen hårfin, men finns där likväl. I andra fall kan gränsen ligga i toalettskyltens könsbestämning eller gränsen för vad som är privat när vi har sopspioner som går igenom ens sopor och bötfäller om man källsorterat fel (true story, det har hänt mig).

För några år sen såg jag ett verk av konstnären Teresa Margolles som bestod av små snörstumpar i olika skiftande bruna nyanser i hopknutna tvärs genom ett rum så att en faktisk gräns som delar av rummet skapades. Man fick reda på att snörena var de faktiska snören som man knutit fast identitetshandlingar runt tårna på döda kroppar med. De döda personerna hade alla dött till följd av någon form av våldshandling. Snörena genom rummet i sig utan att vara införstådd med denna information och bakgrund kan te sig som ett ointressant konstverk men med all bakgrundsinformation omvandlas det till någonting annat, starkare och mycket mer närvarande. En gräns som blir så påtaglig att man kan ta på den.

En annan gräns som vi i gruppen pratat en hel del om är den rent kroppsligt fysiska gränsen. Har man exempelvis som människa ett bäst-före-datum?
Som jag berättade för några dagar sen när vi varit på yoga så kände vi oss inte välkomna på grund av vår (i relation till de som var där) unga ålder. Damerna skvallrade att vi var "för unga för att vara där". Men vem bestämmer den gränsen? Åldersdiskriminering funkar åt båda hållen... När är man för ung och när är man egentligen gammal? Bara för att yogan var anpassad efter den gemene senioren betyder inte det att den inte kan vara fysiskt utmanande för en person som inte benämns som senior.

Ikväll ska vi i alla fall ut och dumpstra mat, som en följd av en diskussion kring mat, vanor/ovanor, konsumtion och överflöd som vi hade under knytis-frukosten. Om man inte vet vad dumpstra är så är man välkommen att spana in dessa länkar:

http://frigan.se/
http://trashwiki.org/en/Gothenburg
http://frigan.wordpress.com/2009/06/03/friganer-i-gratistidningen-city/
http://www.fria.nu/artikel/76290
http://sv.wikipedia.org/wiki/Containerdykning

Sen kan jag också passa på att tipsa om att det just nu går en intressant dokumentärserie på Svtplay om E-nummer, det kan vara väl värt en titt.

REFLEKTION KRING YOGAN
Efter vårt yogabesök bestämde vi att alla på varsitt håll skulle göra någon form av gestaltning av dagens yogapass. Här är vad jag gjorde. (sorry för den dåliga kvaliten)

KARTINSPIRATION

GRUPPMÖTE 12/1
KNYTISFRUKOST

Idag hade vi bokat ett grupprum i Pedagogiska biblioteket för att äta knytisfrukost tillsammans. Om vi kände oss icke välkomna igår på yogan så var det precis samma idag. När vi kom till rummet satt där tre andra tjejer med varsin dator och arbetade (de hade inte bokat), vi sa att det gick bra att de satt kvar eftersom det var ett delat grupprum med två bordsplatser. Vi dukade upp med finduk, ljus och alla godsaker och pratade på friskt om gårdagens yoga och vår gränsundersökning samtidigt som vi åt vår frukost. Tjejerna kastade då och då blickar åt vårt håll och mellan sig som för att visa att vi gjorde någonting konstigt och avvikande från det som var tilltänkt för rummet. Jag hörde en av tjejerna också viska till de andra om att vi var högljudda och efter ett tag packade hon ihop och gick ut.

Det var så påtagligt att det vi använde grupprummet till, trots att vi bokat det och trots att vi genomförde ett akademiskt arbete så var det "fel" sorts arbete. Det satt inga anslag om att man inte fick förtära mat och dryck i lokalen så vi bröt inga regler på så vis, men ändå kändes det lite olustigt att sitta där och göra något som lokalen inte var avsedd till. Och självklart det att andra upplevde oss som "störande" upplevde jag som olustigt även om jag kanske inte reflekterade alltför mycket över det just då. Det var bara en känsla som ploppade upp och som jag först senare kunde namnge.

Vi hade i varje fall en mycket trevlig frukoststund tillsammans. Några i gruppen upplevde frukosten som gränsöverskridande medan jag inte såg själva frukostsittningen som det som var överskridande för mig. För mig handlade det mer om att inte äta frukost innan jag gick hemifrån på morgonen, jag äter alltid frukost och då samma sak. Äter jag inte frukost blir jag riktigt otrevlig och det faktum att jag inte ätit innan vi sågs gjorde att jag fick anstränga mig för att inte passera gränsen för hur man bemöter andra människor på ett okej sätt.

Sanna hade med sig några paket smör med utgått datum som förde oss in på en lång diskussion kring bäst-före datum. Och under andra möten när vi pratat om gränser så har fenomenet dumpster diving (då man letar i containrar efter exempelvis matvaror) kommit på tal som någonting vi kanske skulle pröva på tillsammans. Det är ju trots allt utgången mat som slängs i containrarna, trots att bäst-före-datumet inte alltid är lika med att produkten inte går att äta. Vi kopplade också tillbaka lite grann till tankekartan där vi skrivit upp fin/ful -kultur, regler/lagar & normer.
Var går gränser för "bäst-före"? Vem bestämmer bäst-före-datumen? Har du som människa ett bäst-före-datum?

Imorgon är det handledning, vi får se vad det mynnar ut i.