Idag gjorde vi något som kändes mycket mer gränsöverskridande (i varje fall för mig), nämligen att gå till mataffärer och fråga om vi kunde få mat som var utgången. Detta för att vi inte lyckades få tillräckligt med mat att göra en hel måltid på från dumpstringen och för att vår tanke är att bara använda utgången mat och inte ville fuska med att köpa nytt. Detta var egentligen ett infall vi fick så det var inget planerat men likväl en stor del i vår undersökning.
I första butiken var jag med i gruppen som gick in och frågade, först gick vi modigt in men sen var det som att man gick in i en osynlig vägg/gräns som kändes otrygg att beträda. Det var alltså läskigare och mer av en faktisk gräns eller ett motstånd att be om mat än att dyka i butikernas containrar på natten. Jag vet inte vad det var för mekanismer som gjorde att det kändes mer skrämmande för mig medan det för andra i gruppen inte alls var en svår gräns. Lustigt hur man fungerar ändå.
Sen är det klart, nu hade vi ju en faktiskt orsak eller anledning till varför vi frågade om mat och en säkerhet i det att falla tillbaka på som kanske gjorde det enklare för vissa att fråga. Vi gör ett konstprojekt eller skolarbete något som kanske är relaterbart för de flesta.
Lyckligtvis så slapp vi fuska med att köpa ny mat, eftersom vi fick mängder med mat i den sista butiken (mycket som inte ens utgått i datum) vi frågade i som också var samma butik som vi dumpstrat av natten innan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar