Jag har som bekant gjort en stop-motion-film och här visas nu den färdiga filmen följt av en presentation.
Drömmer om
Gestaltningsarbete av Elin Karlsson
Tillvägagångssätt
Originalidén till gestaltningsarbetet kom ur en vilja att arbeta tredimensionellt med papper. Jag kombinerade sedan det praktiska byggandet med digitalt foto. Resultatet blev en ca tre minuter lång stopmotionfilm, där jag byggt alla scener och kulisser och sedan fotat.
Utöver papperskulisserna har jag använt mig av diverse plastfigurer, en leksaksbil och andra småsaker för att ge liv åt scenerna. Jag har sedan med hjälp av ljud försökt att förstärka scenerna ytterligare. Musiken har en vän specialskrivit och de övriga ljuden och ljudeffekterna är valda för att passa filmens handling, miljö och händelseförlopp. Genom arbetets gång har hela tiden medvetna val tagits, av till exempel färger till scener och kläder eller val av material och ljud.
När vi fick gestaltningsuppgiften presenterad för oss så började jag med att rita och skriva tankekartor. Ur dessa kom så idén att göra en film, och som jag bloggat om tidigare så gjorde jag i arbetet med filmen allra först en synopsis över dess handling för att under arbetets gång ha en grov skiss att gå efter. Ändringar gjordes allteftersom men jag gick inte ifrån skissen alltför mycket eftersom jag fann att det blev alldeles för rörigt. Själva handlingen blev sen till när jag blandade de skisser och tankekartor jag gjort med mina egna önskedrömmar och fantasier.
De främsta anledningarna till att det blev stopmotion var att jag inte tidigare prövat på det samt att det var ett passande gestaltningsmedium till min idé. Eftersom jag inte tidigare arbetat med stopmotion har jag prövat mig fram vad gäller olika kamerainställningar, ljus, vinklar och bildhastigheter. Slutligen är filmen klippt och färdigställd på dator i redigeringsprogrammet iMovie.
Det magiska
Vad gäller gestaltningsarbetets startpunkt, den magiska artefakten, så var det första jag tänkte på drömmar och fantasier. Främst fastnade jag för det magiska i drömmar, det möjliga och obegränsade i dessa (även om jag i arbetet fått göra vissa avgränsningar, jag ville till exempel ha med flera scener, bland annat en mardrömsscen, men eftersom processen att göra stopmotion och bygga kulisser är tidskrävande fick jag stryka det).
Drömmen i sig är ett fantastiskt och magiskt tillstånd där verkligheten är obegränsad. I drömmen om natten blir den upplevda verkligheten till en ny verklighet i drömmen, och på så sätt skapas någonting magiskt. I drömmarnas värld kan man stöpa om och ändra på både sig själv, händelser och andra människor, filmens titel, "Drömmer om", är en ordlek med detta. Vi drömmer om vår vardag fast i drömmen lägger vi ihop saker som annars inte hör ihop och på så sätt görs händelser om. Jag ville bryta eller utforska distinktionen mellan drömmen och den verklighet vi känner eller mellan detaljer som flätar samman drömmen med verkligheten (exempelvis kartboken och jordgloben eller bilen som kan ses som en förlängning av drömmaren själv).
När jag föll in på detta spår kom arbetet också osökt in på Freuds teorier om associativ drömtydning. Enligt Freud är ens egna drömmar en väg till självanalys med grundhypotesen att det omedvetna själslivet i drömmen släpps loss på ett sätt som inte är fallet när vi är vakna och kontrollerade (drömmen är så att säga grundinspirationen till fri association). Drömmen är verktyget som behövs för att man skall kunna se sig själv som man verkligen är. Freud menar att drömmar är uttryck för önskningar av mer eller mindre omedvetet slag. Således menar han att alla drömmar är önskeuppfyllningar. Eftersom det omedvetna är skiljt från det medvetna genom en censurerande instans, där det omedvetna inte bara är passivt osynligt, utan aktivt döljer sig för oss i ett förvridande och förvrängande av drömmens innehåll, kan ett sådant tolkande kräva stor detaljkännedom om ens liv och kreativa lösningsförslag där personen blir uppfylld och glad av sin resa, kanske rentav självförverkligad om man så vill.
Huruvida andra som ser filmen gör samma tolkningar som jag nu lagt fram är egentligen helt oväsentligt, men de ser och tilltalas förhoppningsvis av andra bitar av mitt arbete.
Reflektion
Under dessa veckor har en spännande resa genomgåtts, en resa från lös idé till färdigt resultat, från tanke till handling, från förvirring till aha-upplevelser och från abstrakt till konkret.
Första veckan gick ut på att pumpa ut tankekartor, skisser och idéer som jag sedan sållade bland samt en frustration över att inte komma igång snabbt nog. Under projektets andra vecka gick jag från tanke till handling och bekantade mig med mitt material (papper) och började bygga. I samma veva kom även idén att presentera mitt arbete i form av en stopmotionfilm, något som jag utan att veta mycket om gav mig in på. Däri utmanade jag också mig själv, i att beträda outforskad mark och lära mig nya tekniker och dataprogram samt i experimenterandet med olika fotoinställningar, ljus och kameravinklar. Inspiration fann jag i böcker och i andras filmer och musikvideos på nätet.
Byggandet av kulisser och samlandet av rekvisita var tidskrävande men samtidigt väldigt roligt och i viss mån också meditativt. Någonstans i mitten av arbetets gång infann sig en frustration över att allting tog så lång tid och att saker och ting inte gick min väg. Någonting som jag under handledningstillfällena och samtal med klasskamrater tog mig förbi. Eftersom jag av praktiska skäl jobbade hemma så var handledningstillfällena extra nyttiga. Samtalen gav mig inte bara feedback utan också förslag på nya infallsvinklar och vägar mitt arbete kunde ta vilket var till stor hjälp.
Att ta till hjälp med ljudet kändes rätt redan från början, eftersom jag visste vad jag ville ha men inte hur jag skulle nå dit. Ljudsamarbetet funkade bra och var likaså handledningssamtalen nyttiga eftersom jag annars brukar ruva på och hålla mitt arbete hemligt in i sista stund.
Under hela arbetets gång har jag gått in med och haft mantrat: Jag kan! Vilket har lett till att jag litat på min förmåga och när alla pusselbitar fallit på plats fanns det ingen hejd att stanna så jag körde bara på.
Över lag är jag nöjd med mitt resultat och är med arbetet flera erfarenheter rikare samt har fått en större förståelse kring min egen arbetsprocess och metod. Under arbetets gång uppstod några mindre tekniska problem som skapade frustration men som jag fick ta mig runt. Mest nöjd är jag över min handlingskraftighet, att jag drivit både mig själv och mitt arbete framåt, oavsett om det uppstått oinspirerande ögonblick, tekniska problem eller om det handlat om att tänka om för att komma vidare.
