torsdag 25 april 2013

För stor för bordet

Bygget fortsätter och nu är bygget så stort att det inte längre får plats på bordet och jag måste nu stå upp för att nå.

måndag 15 april 2013

Två blir en

Igår var jag i ateljen i några timmar å byggde, det är snigelgöra och man ser liksom inte vad som hänt sen en börjat om en inte tittar på bilder sen innan. Därför kommer det kanske upp en hel del underprocessenbilder här.
Jag behöver lära mig det där med tålamod, vill gärna se resultat snabbt men när en gör något sånt här är det inget en kan förvänta sig bara sådär. Nyttig lärdom jag hoppas få ut av byggandet.

Behöver snart åka till affären och köpa fler grillpinnar. Personen i kassan titta lite konstigt på mig sist när jag bara köpte sexhundra grillpinnar. Hehe..

Kan också meddela att jag nu förutom diverse brännsår på fingrarna nu också lyckats brännmärka mig med limpistolen på överläppen. Typiskt och jättedumt.

Här kommer bild från gårdagens byggande, där jag monterade ihop två av de tre konstruktionerna jag byggt.


tisdag 9 april 2013

Söker grenar till mitt konstnärliga släktträd

Efter förra veckans redovisning/handledning fick jag i läxa att:

1. Gå upp i skala, ta plats och arbeta mer fysiskt och utanför den metod jag är van vid.
2. Definiera mitt konstnärliga släktträd. 
3. Jobba i ateljén på HDK

För att säga något om nummer två, så är det himla svårt. Jag vet ju vad jag gillar, vad för typ av arbeten av andra som jag inspireras av osv, men att sätta sig ner och samla dem för att kunna se någon helhet är svårt. Kanske för att jag är så sämst på namn. Men jag tänkte att enklast vore ju om jag samlade dem som referenser i form av bilder på en egen Pinterest tavla. Vill en följa så heter jag elinutten där. 

Angående nummer ett så ska det bli kul men är skitläskigt. Det är något jag velat göra ett tag men som jag varit lite rädd för att pröva, att gå utanför sin comfort zone med metod/tillvägagångssätt/process alltså. Jag har känt en sån frustration ett tag men inte riktigt förstått varifrån den kommit, men nu förstår jag att det ligger i att jag ett tag känt att jag kört i samma spår utan att förnya/inspirera/lära mig något nytt. Vanligtvis brukar jag tänka tänka tänka men nu ska jag bara göra göra göra, å låta kroppen arbeta å sen kan tänkandet komma.
Jag har heller inte jobbat så mycket skulpturalt tidigare så det är ytterligare en grej som gör det till en utmaning. Och på tal om utmaning tycker jag nog att det mest läskiga är att vistas i skolans ateljé ensam med massa andra studenter som jag inte känner. Jag är inte så bra på att söka kontakt, de är säkert jättesnälla allihop men jag känner mig lite som en egen ö.

Idag ska jag iväg och köpa material så att jag kan börja arbeta, dock är jag lite sugen på att kanske fimpa garnet och istället jobba med trä. Ska börja experimentera, det ena utesluter ju inte det andra.

Som avslutning kan jag bjuda på ett axplock ur min inspirationsmapp på datorn, det är av blandad kompott...

Zander Olsen, Anne Lindberg, Marina Abramovic, Inge Jacobsen, Phil Collins, Chitra Ganesh och Helen Chadwick.




måndag 8 april 2013

Untitled - ljudinstallation

Ljudinstallation 2013, Högskolan för design och konsthantverk

Vad:
En ljudinstallation bestående av ett spelande syskrin innehållandes olika objekt.

Hur:
Genom insamlande av olika ljud och artefakter processen igenom har jag sammansatt ett ljudspår samt valt ut de objekt som jag ansåg bäst konnoterade det jag ville förmedla och placerat dem inuti skrinet.

Varför:
Vad lämnar en människa efter sig? Skvallrar de kvarlämnade föremålen om vilka vi var eller är de förevigt tysta?
Verket är en undersökning av kombinationen ljud/objekt som berättandeform. Genom ljud och olika objekt vill jag förflytta och sätta betraktaren i en annan kontext och stämning. De olika objekten i skrinet är alla funna av en slump och är spår eller spillror av människor och liv. De är skräp för någon annan men samtidigt laddade med så mycket mer. De är artefakter som innehar en historia som för upphittaren är svårtolkad och därför ger denne en möjlighet att utforska och fabricera historierna och historien.

Processbeskrivning:
Arbetet tog sin början i en samling fotografier som jag hittat på loppis, föreställandes personer som jag personligen saknar anknytning till, dessa fick mig att fundera kring var det sanna i fotografier ligger. Visar de verkligen saker och ting som de verkligen var eller är det vi ser bara poserat för kamerans skull?

Ljuger fotografier? Får de oss att minnas det förflutna genom ett rosa romantiskt skimmer så att vi bara minns "det fina"? Skulle vi minnas annorlunda utan fotografierna? Och är de egentligen en sorts upprätthållare av den osanna berättelsen? 
Vilken historia är sann och vems historia är det vi för vidare?
Vad händer när vissa berättelser ur historien inte berättas och förblir dolda? Vilka representationer finns?
Finns det något sorts kollektiv minne som vi som människor alla kan relatera och känna kring? Sitter minnen i kroppen? Varför kan jag göra vissa saker men inte andra utan att ha gjort dem tidigare? 

I denna installation och processen igenom har jag undersökt olika berättandeformer för att på så vis försöka finna svar på frågorna. Jag har gjort avvägningar kring vilken berättelse jag skulle berätta och vilka artefakter som bäst förmedlade det jag ville förmedla.

Hur berättar man en berättelse på bästa sätt? Och med respekt för den vars talan man oundvikligt för? Hur definierar en på bästa sätt vad berättelsen är? Är min berättelse sann eller fiktiv? Och hur kommunicerar jag på bästa sätt det arbete jag gjort och får fram det jag vill förmedla utan att det för en betraktare blir illustrativt?

Jag vill inte som avsändare ge dig som betraktare ett facit när du upplever verket. Jag skulle kunna svara på frågor men det skulle bli tämligen ointressant just för att jag då redan gett dig ett facit till hur du skall tänka och känna. Jag vill istället att du själv skall förnimma något eller minnas din historia  och fundera kring hur du vill/kan förhålla dig till den.

Även om processen tog sin början i fotografierna så valde jag att på ett sätt frångå dem i själva presentationen och istället använda mig av de frågeställningar de gett. För att inte föra en viss individs talan så valde jag att inte ha med några fotografier i skrinet, då jag ansåg att det skulle låsa den fria associativa berättelsen. Det var också en av anledningarna till att jag valde att inte namnge verket, vilket jag visserligen först försökte.

Berättandets konst är spännande och svår men är ändå något som jag förmodligen kommer vilja arbeta kring i framtiden. 

torsdag 4 april 2013

Knyta ihop säcken
Det är det jag håller på med nu. Jag skall skriva ner mina tankar kring projektet så att jag gör saker och ting tydliga för mig själv.
Annars sitter jag mest och funderar på vilka artefakter som passar bäst till det jag vill presentera...hm..? I vilket fall som helst så tror jag att det är bäst att jag lyssnar på min egen känsla vad som känns rätt. Vad det blir märks på redovisningen.

Känner mig off mitt game. Det snurrar för mycket i knoppen och jag är alldeles för matt för att ens försöka få nån klarhet i saker å ting. Går och gör något annat så kommer det säkert till mig. Hoppas jag.

(vi ses imorgon)

onsdag 3 april 2013

Berätta en berättelse
Jag undersöker för tillfället berättandes konst, det finns mycken en kan tänka på och flera vägar att gå. Och jag sitter i skrivande stund och överväger vilken jag skall välja. Jag har som två alternativ. Den ena är mer tydlig den andra otydlig, men inte så att den saknar olika tolkningsmöjligheter och ingångar.

På förra handledningen diskuterades olika representationer av kvinnor genom historien samt de två olika kvinnorollerna horan och madonnan. Hora eller madonna? Ja vad ska en välja? Hur kommer det sig att det fortfarande idag enbart finns dessa två representationer/sätt att se på kvinnan? Hur ska en vara? Faller en utanför en satt mall blir man någonting annat då eller är en ständigt fast i hora/madonna-komplexet?

Jag har bland annat undersökt "horan". Kollat på porr, i akademiskt syfte för att spela in ljud. Dessa ljud tillsammans med en rad andra ljud som jag processen igenom spelat in vid olika tillfällen skall bli en berättelse. Ingivelsen och ideén om hur jag vill att det skall bli och allt sånt kom idag. Lite sent ute, men så blir det väl när en inte styr, det är ju processen som leder en blint framåt menarja!

Madonnan har jag svårare med, kanske för att det liksom är normen för hur en ska vara. Som kvinna. Man ska ha de där "naturligt medfödda modersinstinkterna" och "en feminin inre mystik" eller vara sådär foglig och rätta sig, inte höras, inte synas. Duktig-flicka-komplex å allt det där som i spåren av madonnagestalten ploppar upp. 

Tillskillnad från madonnan så är horan en som bejakar sin sexualitet och som går sin egen väg. Dock har jag inte bestämt mig för vilken av dessa berättelser jag ska presentera eller om jag skall låta dem sammanstråla. För poängen av min undersökning/tanke är ändå att det inte finns någon direkt skiljelinje mellan de båda, för som jag ser det så är nog var och en en liten bit av båda. Den som är fast i madonnan kanske döljer något under ytan. Någon som om en skrapar tillräckligt länge, kommer fram.

Jag har svårt att sammanfatta tankarna. Och hur jag hamnade här. Men allting ligger väl i historien, i representationer av kvinnor och i de dolda eller bortglömda berättelserna, men främst de kvinnor vars berättelser inte berättats. Det finns många sätt att alternera berättelsen på..

Hur berättar man en berättelse på bästa sätt? Och med respekt? Hur definierar jag vad berättelsen är? Är de sann eller fiktiv? Hur kommunicerar jag på bästa sätt det arbete jag gjort och får fram det jag vill förmedla utan att det blir illustrativt? Hur sätter jag berättelsen i en kontext? Kan jag använda olika föremål/artefakter för att konnotera olika saker, och i såfall vilka ska jag använda? Det är mycket som snurrar i knoppen på Karlsson....   Osv osv..

Hursom, nu har jag endel tekniska saker att mickla med i morgon och hoppas att det blir så som jag vill att det ska bli (teknik har ju en tendens att krångla menar jag). Men som det ser ut nu i alla fall så kan jag i värsta fall presentera något. Och avslutningsvis bör jag kanske definiera för mig själv vari min konstnärliga handling ligger.