Untitled - ljudinstallation

Ljudinstallation 2013, Högskolan för design och konsthantverk

Vad:
En ljudinstallation bestående av ett spelande syskrin innehållandes olika objekt.

Hur:
Genom insamlande av olika ljud och artefakter processen igenom har jag sammansatt ett ljudspår samt valt ut de objekt som jag ansåg bäst konnoterade det jag ville förmedla och placerat dem inuti skrinet.

Varför:
Vad lämnar en människa efter sig? Skvallrar de kvarlämnade föremålen om vilka vi var eller är de förevigt tysta?
Verket är en undersökning av kombinationen ljud/objekt som berättandeform. Genom ljud och olika objekt vill jag förflytta och sätta betraktaren i en annan kontext och stämning. De olika objekten i skrinet är alla funna av en slump och är spår eller spillror av människor och liv. De är skräp för någon annan men samtidigt laddade med så mycket mer. De är artefakter som innehar en historia som för upphittaren är svårtolkad och därför ger denne en möjlighet att utforska och fabricera historierna och historien.

Processbeskrivning:
Arbetet tog sin början i en samling fotografier som jag hittat på loppis, föreställandes personer som jag personligen saknar anknytning till, dessa fick mig att fundera kring var det sanna i fotografier ligger. Visar de verkligen saker och ting som de verkligen var eller är det vi ser bara poserat för kamerans skull?

Ljuger fotografier? Får de oss att minnas det förflutna genom ett rosa romantiskt skimmer så att vi bara minns "det fina"? Skulle vi minnas annorlunda utan fotografierna? Och är de egentligen en sorts upprätthållare av den osanna berättelsen? Vilken historia är sann och vems historia är det vi för vidare?

Vad händer när vissa berättelser ur historien inte berättas och förblir dolda? Vilka representationer finns?
Finns det något sorts kollektiv minne som vi som människor alla kan relatera och känna kring? Sitter minnen i kroppen? Varför kan jag göra vissa saker men inte andra utan att ha gjort dem tidigare? 

I denna installation och processen igenom har jag undersökt olika berättandeformer för att på så vis försöka finna svar på frågorna. Jag har gjort avvägningar kring vilken berättelse jag skulle berätta och vilka artefakter som bäst förmedlade det jag ville förmedla.

Hur berättar man en berättelse på bästa sätt? Och med respekt för den vars talan man oundvikligt för? Hur definierar en på bästa sätt vad berättelsen är? Är min berättelse sann eller fiktiv? Och hur kommunicerar jag på bästa sätt det arbete jag gjort och får fram det jag vill förmedla utan att det för en betraktare blir illustrativt?

Jag vill inte som avsändare ge dig som betraktare ett facit när du upplever verket. Jag skulle kunna svara på frågor men det skulle bli tämligen ointressant just för att jag då redan gett dig ett facit till hur du skall tänka och känna. Jag vill istället att du själv skall förnimma något eller minnas din historia  och fundera kring hur du vill/kan förhålla dig till den.

Även om processen tog sin början i fotografierna så valde jag att på ett sätt frångå dem i själva presentationen och istället använda mig av de frågeställningar de gett. För att inte föra en viss individs talan så valde jag att inte ha med några fotografier i skrinet, då jag ansåg att det skulle låsa den fria associativa berättelsen. Det var också en av anledningarna till att jag valde att inte namnge verket, vilket jag visserligen först försökte.

Berättandets konst är spännande och svår men är ändå något som jag förmodligen kommer vilja arbeta kring i framtiden.