Rörelsemönster - avtryck
Jag tog med mig kameran på skogspromenaden och började först fota människors fotspår i snön, människor som gått där tidigare men som inte befann sig där nu, personer vars fotspår blandats upp till en upptrampad stig där man inte kan urskilja vem som gjort vilket avtryck.
En bit in i fotandet funderade jag på om mina egna fotspår gjorde avtryck eller ej. Vilket de såklart inte gjorde för även dem blandades med alla andras fotspår och försvann. Jag tänkte på hur kan man vara en individ i en massa? Och däri drog jag en parallell till skolan eller liknande situationer. Hur kan man vara tillsammans utan att bli en homogen massa? Hur kan man urskilja sig men ändå spela med på de givna reglerna?
Jag experimenterade vidare (se bilder nedan).
När jag kom hem tittade jag på Gatukonst, en serie om gatukonst världen över som är ganska intressant, där de var i Chile och tittade på fornlämningar (grottmålningar) och antika landskapsbilder och jag började fundera på det där att lämna avtryck.
Vad kommer framtidens människor förknippa med oss i framtiden när de gör arkeologiska utgrävningar bland våra lämningar? Men mest av allt tänkte jag på hur jag själv lämnar avtryck.
Något att spinna vidare på -> rörelsemönster/avtryck.
Förvirring - total
Vad gör jag när jag känner mig oinspirerad och inte finner någon av ideérna jag har som spännande att arbeta med? Hur får jag tummen ur och gör något?
Vanligtvis brukar jag veta vart i min process som jag befinner mig men denna gång ser allting helt annorlunda ut. Jag har ställt frågor till mig själv, om jag kan göra någonting som får mig att komma igång, jag har gjort vad jag vanligtvis brukar göra för att komma igång men det verkar som att ingenting av det fungerar. Vilket leder till att jag inte känner igen mig själv alls och man kanske kan säga att jag för tillfället befinner mig i någon sorts identitetskris. Jag vet att i sådana här lägen så utvecklas man, men det är bara alldeles för provocerande att tänka på just nu, det gör mig bara mer stressad över situationen.
Kanske ska jag bara skita i att tänka på att jag skall skriva si och så många sidor och bara köra på någonting som jag tycker är kul? Men vad gör man när man inte kan komma på en enda grej som är kul eller som inspirerar en för tillfället?
Det är liknande situationer som man som lärare sen måste hantera ute i skolan, elever som inte är inspirerade/peppade på uppgifterna man skall göra. Hur hittar man tekniker/metoder som fungerar för alla eller får igång omotiverade elever? Kanske är det nyttigt för mig att komma på metoder för hur jag går igång för att lättare kunna förstå en elevs situation. Och kanske är det den ingången jag skall ha..?
Och när ingenting annat fungerar - ta en promenad. Det är i vart fall det jag tänker göra nu så att jag kan vara ifred med mina tankar utan störningsmoment.
Vad är verklighet?
Vad är på riktigt?
