Elin Karlssons processblogg

INSPIRATION
Ett favoritprogram som alltid inspirerar och som jag genast kom att tänka på när vi under en av handledningarna pratade om fin/ful-matkultur och mattrender.

Rätterna som Heston tillagar är kanske inte alltid sådant som man tillreder en måndagskväll hemma i sitt eget kök men som visar på hur kul, lekfullt och spännande det kan vara med mat. Avsnittet "Heston's Fishy Feast" har dessutom en klart uttalad hållbarhetstanke som tilltalar mig.
Bland annat så tillagas en rätt på havets kanske fulaste fisk, marulken (wolf fish på engelska). Med denna rätt genomförs ett experiment, Heston gör en av de "mest brittiska maträtterna", fish'n ships på marulk istället för torsk (som är ett av de fiskbestånd som är på väg att ta slut) som är den sedvanliga fisken i rätten. Han låter folk smaka på marulks fish'n shipsen och får gott bemötande med kommentarer som "det smakar fantastiskt, bättre än torsk", men när de får se marulken med sitt ofagra yttre blir en del lite äcklade.

Måste all mat vara (i en klassisk, estetisk mening) vacker/fin(kultur)? Och kan den, trots sitt oestetiska yttre ändå vara en kulinarisk upplevelse?

Sen kom jag att tänka på en annan sak, något som jag själv som vegetarian ofta tänkt på, nämligen fenomenet att paketera mat att se ut som någonting som det inte är. Till exempel quornfärs, soyabacon (med rökig baconsmak), olika sorters korvar osv, osv, osv, listan är lång. Mat som är fullt ut vegetarisk men som ska efterlikna, och ibland även smakmässigt påminna om "the real deal", är för mig helt bisarrt och även ibland också äckligt. Som vegetarian har man valt bort vissa saker ur sin kost av olika anledningar och då vill man ju kanske inte äta saker som smakar som det bortvalda men inte är det. Fast mycket av det sitter väl i huvudet antar jag, man kan lura sig själv till mycket.