Vilsekommen

Som rubriken avslöjar så känner jag mig just nu väldigt vilsen i vad det är jag håller på med. Skrivandet går sådär eftersom jag inte riktigt är klar över vilken väg det är jag vill gå med gestaltningen och då i förlängningen också uppsatsen. Är det kroppen med de gjutna navlarna eller är det reflektion och tid? Eller kanske ingenting/damm och ickemateria? Fast å andra sidan är ju damm faktiskt någonting, det är flera saker, delar och rester av något som vi inte längre kan identifiera. I varje fall känns det, när det gäller gestaltningen, att jag mest har damm eller ja ingenting eftersom det mesta skett uppe i mitt eget huvud och inte kommit ut i någon fysisk form. Har en fortfarande gjort någonting då, om en "bara" reflekterat menar jag? Kan en bli bedömd på det och hur tänker jag att jag skulle bemöta det i mitt eget klassrum? Är process och slutprodukt skilda från varandra? Ibland upplever jag det som att de är det, eftersom det alltid skall bli något. Om det där något är något som en lärt sig (kunskap) eller kommit till insikt om via tanken har en väl ändå gjort något? Men hur skall jag förmedla och gestalta mina tankar och lärdomar? Kan en presentera ingenting? Jag hade ett väldigt bra handledningstillfälle på min kvällskurs igår som gav en del samt några bra referenser med konstnärer som arbetat med "ingenting". Men fortfarande vet jag inte hur jag skall ta mig vidare. Jag har ju navelavgjutningarna som är ett fysiskt material men det är något med dem som gör att jag känner att de inte är vad jag vill åt just nu.

i dagsläget känns det nästan lite som i Kejsarens nya kläder, "vad bidde det då då?" Ja, vad bidde det egentligen?

Nu kanske jag låter jätteuppgiven men det är jag inte, jag försöker hålla mig optimistisk, och jag vet att jag måste reda ut alla frågetecken för att ta mig vidare.

Ref:
Pilvi Takala