Summerande blogginlägg (igen, fast mer)

Vid gestaltningsstart bestämde jag mig för att inledningsvis inte definiera vad jag skall arbeta med eller mot för att jag inte skulle låsa mig så som jag gjorde förra gången, istället bestämde jag mig för att försöka lita till mig själv. En sak som jag upplever mycket svår då jag ofta blir självkritisk, så jag inledde med att fundera på vad jag ville ha ut av gestaltningen och påminde mig själv om processens olika stadier. För att ta mig vidare samlade jag sedan bildinspiration och skrev tankekartor. Ur det kunde jag se att den mänskliga kroppen var temat jag ville undersöka och började både handgripligen med olika material (lera, salt och lim) och research på nätet att försöka närma mig kärnan. Genom att ha läst om navelns bakterier, som är lika individuella som ett fingeravtryck, fastnade jag för naveln och började fördjupa mig vidare i den, bland annat genom att gjuta av både min egen och andras i gips.

Begreppet navelskådning, d.v.s. blicka inåt, dök upp vilket passade mig utmärkt vid tillfället då jag, pga. yttre faktorer, hade svårt att koncentrera mig, och försökte därför omfamna navelskådningen och gå in i mig själv, stänga av det yttre bruset och se vart det bar. Svårast var att verbalisera för mig själv vad det var jag höll på med men genom att återkoppla till tankekartorna och det jag skrivit i både anteckningsboken och på bloggen fick jag en bra översikt. Jag hade försökt förstå kroppen genom att abstrahera delar av den och brutit ned dessa i mindre lätthanterliga bitar för att skapa förståelse/kontroll/kunskap. Dock var det reflektion och tid till den som var det viktigaste för att nå förståelsen/kunskapen. Jag började då fundera på hur det ser ut i skolan där koncentration kan vara svår att uppnå för många samt hur en ser på vikten av att ge tid till reflektion för att kunna tillskansa sig kunskaper. 

Efter överlämningtillfället blev det mer och mer klart för mig att tid och reflektion nog var det jag övergått till utan att egentligen se det själv (även fast den gått bredvid hela tiden, se t.ex. detta inlägg), jag hade mest själv känt att jag var "klar" med navlarna men inte vetat hur jag skulle ta mig vidare. Något som jag ännu inte riktigt är helt klar över, i alla fall gestaltningsmässigt. Gestaltningen svävar nu fritt i luften och saknar fysisk form vilket jag grubblar kring för fullt för att ge den, fysisk form alltså. Kan hända att det blir en presentation i form av någon sorts dokumentation av tiden och reflektionen. Just nu är navlarna det enda faktiskt fysiska material jag har att arbeta med, förutom hårsamlingen, men kanske var bara navlarna ett sätt genom vilken jag kunde hitta tiden? Så kanske får de inte vara med. Vi får se. Jag hoppas kunna närma mig och utveckla mina tankar vidare genom uppsatsskrivandet och på så sätt finna en presentationsform som känns rätt.