Allra
först har jag närmat mig ditt arbete utifrån det rent visuella för att sedan ta
mig an, sätta mig in i och läsa din blogg.
Det jag ser är
ett laboratorium eller en destilleringsprocess i form av ett stort glaskärl med
slangar som inte verkar vara kopplade till något så jag vet inte säkert vad de
är till för. Bakom kärlet står en stålhylla med ett antal glasburkar innehållandes
olikfärgade vätskor. Jag ser att de mindre burkarna är märkta med etiketter men
kan inte läsa vad det står. Det stora kärlet är tomt vilket gör att jag
funderar kring dess placering/funktion samtidigt som jag i kontexten
destillering kan tänka mig att det skall fyllas och att något skall bryggas
till, kanske med vätskan från de mindre burkarna. Jag associerar till ett
laboratorium och stålhyllan får mig att tänka på strama industrier och
fabriksmiljöer vilket jag uppskattar, medan vätskan får mig att tänka på
någonting skört och föränderligt. Jag gissar att vätskan är vatten och vatten
är liv och ett
livsväsentligt element som är komplext och dynamiskt i sin struktur, något från
naturen som är klart och rent, men som vid försummelse av oss blir förorenat. Vatten = ger ledtrådar, indikationer om vår miljö och hälsa.
Biokemiska processer som skapar ett liv av färgförändring, metamorfos och som transformeras
med tiden, från en form till en annan form. Dessa processer visar både insidan
och utsidan av ett föränderligt liv och dess flyktiga karaktär,
ekosystem/balans och människors existens. Med ödmjukhet och kärlek för de
organiska naturliga materialens föränderlighet, processer och förgänglighet,
bäddar jag in kampen mot tiden och människans inneboende mekanism för att
bekämpa föränderlighet, men också hennes vilja till att bevara, behålla, samla
information och att lyda. Är destilleringslabbet
ett reningsverk?
I en annan
bild kan jag se vad det står på några av etiketterna och dess texter gör mig
förvirrad då jag har svårt att koppla dem till burkarnas innehåll och
destillering. Är de nödvändiga?
Jag ser i
bloggen en tydlig röd linje genom din process där du är konsekvent med
undersökningen av ditt tema, gissningsvis för att du hade en väl formulerad
ingång i ditt PM. Jag har däremot svårare att se dina frågeställningar
gestaltade eller representerade i ditt ”labb” och kopplingen till tonårstiden saknas
(kanske för att jag inte kan läsa etiketterna?). Kopplingen till
tonårstiden – laboratorium kunde du arbeta mer med för att förtydliga ditt
budskap. När jag sedan läser
om dina tankar kopplade kring ditt verk tolkar jag det som att det handlar om
att späda ut, koka ner, göra sig av med eller kanske rentav en uppgörelse med
en tid eller sig själv. Jag läser in metaforen tonårstiden som ett sorts
laboratorium (eller experiment) och tänker att det handlar om identitet eller
skapandet av densamma. Jag tänker också att tonårstiden i sig kanske inte är
det viktigaste utan snarare den identitetsskapande procedur vi genomgår
dagligen hela livet igenom där vi hela tiden omformar oss själva och utforskar
vilka vi är i nya kontexter. Den är dock mer tydlig i tonåren så jag kan förstå
varför du valde den som utgångspunkt.
En annan tanke är
det där att du utgår från dig själv, förståeligt nog, men som kan bli
problematiskt när du pratar om att göra verket interaktivt och allmängiltigt. Tonårstiden
benämns som en generell grej med samma innehåll för alla, men alla växer upp i
olika kontexter och med olika förutsättningar. Då blir en generalisering inte
en representation för alla då en persons erfarenhet och minnen bara är
relevanta för denne själv. Du pratar om din position (3/4) men återkopplar inte
till det. Det blir en balansgång och en bör alltid veta ur vilken position en
talar och vad det en säger sänder för budskap. Exkluderas någon? Att arbeta
vidare med: hur kan du inkorporera andras erfarenheter? Hur kan du teoretisera
det och göra det allmängiltigt?
Aktivera
ditt laboratorium. I ditt processinlägg (27/4) skriver du att en publik skall
få interagera med verket vilket jag uppskattar och tror är viktigt. Hur
gestalta performativt – bjuda in till interaktion? Kanske är det inte något du tänkt men en
spontan tanke jag får när jag tänker på destilleringen i sig som något som har
en funktion, nämligen att brygga en dryck som skall drickas. Kanske kan du för
att göra verket mer interaktivt ha bryggt en dryck som publiken får smaka (om
en törs, det är ju en del kanske nasty ohälsosamma saker i..?!)? Vi får
provsmaka av dig och du får prova dig själv/omforma/utforska dig själv i denna
nya kontext.
Är det
handlingen att människor blandar till dig eller är det något annat som är det
centrala?
Sen undrar jag
också varför en först skall dela upp materialet för att sedan blanda samman det
i samma behållare igen? Är blandandet en metafor för en mänsklig massa och
mellanmänskliga relationer, där blandandet i sig blir ett samtal som förbinder
människor och skiljer dem åt? Där individen häller sin del vätska till massan
in i ett redan givet mönster och förändrar massan? Är det din eller massans
berättelse du vill förmedla?
För mig var det
viktigt att du använde ett faktiskt material från den tid du valt för det blir
mer äkta och ger verket mer legitimitet. Det är också där jag ser dig tydligast
i verket och det är nog främst därför som jag saknar substansen/materialet/ i
burkarna. Du talar om (veckologg 3/4) att utgå från dig själv vilket jag tycker
är bra men jag saknar återkopplingen till det i ditt verk. Du skrapar på din
yta men vi kommer inte dig närmre. Är det ett ställningstagande du gjort? Jag
förstår din förklaring till varför du tar bort materialet du ”saftat” från, du
skriver ”substansen ska bort” så att bara vätskan blir kvar. Substans betyder mening eller verkligt innehåll och kanske tar en helt bort verkets
innehåll/substans när en bara behåller vätskan? Kanske tar du också helt bort
dig själv? Verket blev för mig mer intressant i bilden där du hade med
materialet/substansen i burkarna. Vätskan i sig är genomskinlig och kanske blir
det utan materialet bara just det, genomskinligt och platt. En annan tanke är
den om att jag tänker att tonårstiden i sig inte är det väsentliga utan Du
idag, eller när som helst, att det är samma identitetsskapande procedur. Har du
saftat på något material från Dig idag/nutid? Att ingå i en kontext är både en
dagsaktuell och uråldrig strategi som kan beskrivas som ett ändamålsenligt och
komplext system av länkar vars syfte är att hålla samman och hålla ihop. I
avsaknad av hierarkisk organisationsprincip och givet centrum bestäms dess form
först när det tas i bruk.
Finnish: Ljus,
färgsättningar, kontext att placera sig själv och verket i är något att ta med
och fundera/experimentera/undersöka för att förhoppningsvis förmedla det där
som du vill säga.
Avslutningsvis vill jag säga att det ska bli spännande att se vad det blir av ditt arbete. Vidare uppskattar jag och blir glad när jag märker att vi berör liknande teman fast med olika infallsvinklar och kommer därför ge dig några av de referenser jag själv använt/kommer använda mig av och hoppas skall ge dig något.
Referenser:
_ Michael Mapes,
Dissekering, Laboratorium, Dekonstruktion: http://www.booooooom.com/wp-content/uploads/2014/01/michael-mapes-03.jpg
_ Bromseth: Normkritisk
pedagogik: makt, lärande och strategier för förändring
_ Engdahl:
Konsten att vara sig själv
_ Wellros:
Språk, kultur och social identitet
_ Thörn:
Globaliseringens kulturer: den postkoloniala paradoxen, rasismen och det
mångkulturella samhället
_ Goldringer:
Tonårstiden: utvecklingen från förpubertet till vuxen ålder
Lundgren:
Uttryck, intryck, avtryck
_ Berglund: Socialpedagogik: i goda möten uppstår goda skäl
_
Paechter: Educating the Other: gender, power and schooling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar