Tillbaks till skogen - skända eller inte skända, det är frågan
Jag har dragit ut på det här så länge jag kunnat men nu är det oundvikligt är jag rädd. Jag ska idag därför ta mig ut i skogen och såga till en bit av ett ekträd. Något som jag verkligen har väldigt delade känslor inför.
Vad gäller projektet så känner jag att handlingen är en viktig del i det, men också att det inte alls blir samma sak om jag går ut och köper en bit ek som när jag faktiskt går ut i området (Frölunda) och sågar till en bit själv. Jag har försökt vrida och vända på det men jag kommer inte ifrån det - handlingen är viktig!
Dock har jag sådan respekt för naturen att jag verkligen har svårt för att genomföra det. Det är ju trots allt ett högst levande ting som jag åsamkar skada. Jag har dessutom i tidigare projekt gjort mer eller mindre olagliga saker men detta hamnar ändå längst upp på listan.
Det går helt emot min ställning om att man skall ta hand om skogen, och att den har ett andligt väsen som man får energi och healing från. Genom att skada den energin rubbar jag balansen på nåt sätt, både i skogen och kanske också i mig själv.
Kanske kan jag inte få den helande energin av skogen längre om jag gör detta?
Det känns liksom lite därför som jag jag gör slut med skogen och svävar i någon sorts ovisshet över vad som komma skall. Jag trodde verkligen inte att det här projektet skulle drabba mig på ett sånt personligt och emotionellt plan som det nu gör. Vad ska jag göra om skogen inte längre vill ge mig ro? Kommer hon vara förlåtande och ta mig tillbaka?
Kanske ska jag berätta varför jag skall ut i skogen med sågen...
Jo, tanken är att jag ska spela upp ljudet som gestaltar skogen genom en bit trä med hjälp av kontakthögtalare. När du rör vid barken kommer ljudet av skogen ljuda ut ur träet. Detta för att träet själv skall föra sin talan på ett sätt, som en sång gjord av fysiska minnen som berättar historien om de stora ekskogarna från förr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar