Elin Karlssons processblogg

Hard facts om ekträd
Ek (Quercus robur) är ett kraftigt lövträd som kan bli åtminstone tusen år gammalt.
Eken räknas som Skandinaviens största träd och kom in till Sverige för över 9 000 år sen. Eken växer i allmänhet långsamt och bär inte frukt förrän vid c:a 40–50 års ålder. I Sverige växer ek upp till biologiska norrlandsgränsen. Trädet är normalt avverkningsmoget efter c:a 150 år, men kan växa ytterligare i flera hundra år. När trädet börjar närma sig en viss höjd fortsätter det att växa på bredden på stam och grenverk. Vid mycket hög ålder börjar trädet att murkna inifrån och bli ihåligt, till gagn för många smådjur och insekter. Mer än 500 arter av insekter är direkt beroende av den murkna veden i gamla ekar.


Eken är kanske ett av de mest karaktärsfulla träden, och det som mest tillbetts som heligt under religiösa former i Europa. Namnet på de keltiska läromästarna, druiderna, kommer från det grekiska ordet för ek, Dryas, eftersom det påstods att keltiska druider alltid hade med sig ekblad vid offer.

Under flera hundra år tillhörde alla ekar i Sverige kronan som skogsregale, eftersom virket användes till skeppsbyggnad av krigsfartyg åt svenska flottan. Det var belagt med stränga straff (enligt kungligt plakat den fjärde augusti 1608 var straffet vid olovlig avverkning första gången 40 daler, andra gången 80 daler och vid tredje gången förlust av livet) för gemene man att hugga ner eller skada ek (träd & planta). Detta är ett av skälen till att så många ekar som är flera hundra år har fått stå orörda i Sverige.

Eklöv har stundom använts som hedersmärke, med hänvisning till ekens ovan nämnda bakgrund som "heligt träd".

[källa]