torsdag 8 september 2011

HUR TÄNKTE JAG?
Ja, hur tänkte jag? Det är som alltid lite svårt att kartlägga eller försöka förklara sin långa tankekedja men jag ska ändå göra ett försök.


På offentliga platser/rum finns det en oskriven regel för hur man ska bete sig, vad man får göra och vem som får vistas där. Jag fastnade för hur man som person för sig i offentliga sammanhang, vem man väljer att vara och vilka roller människor väljer att ikläda sig i. Men också vilka vi väljer att vara eller porträttera oss som i exempelvis bloggosfären, på arbetet eller vilket sammanhang som helst utanför hemmets trygga vrå. Man är någon annan än den man är privat. Så mitt projekt kom på ett sätt att handla om identitet, identitetsskapande och ifrågasättandet av dessa.

"Vad vill du ändra på?"
Jag har alltid tyckt illa om alla de roller och "personer" man spelar i olika sammanhang men o
ckså sättet hur man bemöter andra i det offentliga rummet. Jag ville skapa ett rum/plats för reflektion och med projektet uppmuntra till att inte spela dessa roller samt göra det offentliga rummet till sitt egna (alltså privat) och där i kunna vara bekväma med oss själva tillsammans med andra kända och okända människor. Kan man vara sig själv mår man bra tänker jag.

Nyligen läste jag Virginia Woolfs klassiker "A room of one's own" och fastnade för några citat. Med hjälp av dessa vill jag på ett enkelt sätt skapa reflektion kring identitet eller kanske bilden av den spelade identiteten i ett offentligt rum/sammanhang.

Val av plats
När jag började fundera kring vilka platser som mitt projekt fungerade i och vad det offentliga rummet kunde innebära kom jag direkt att tänka på (buss)hållsplatsen. Det är en typisk offentlig miljö som alla känner till och kan relatera till. Det är en plats där man stannar upp, där man måste vänta men som också är ett rum med många (oskrivna)regler trots att man inte gör mycket där mer än att just vänta.

För mig är hållplatser en plats för reflektion, en plats där man stannar upp, väntar och tar paus från ett annars kanske hektiskt liv. Det är en plats där man enkelt kan ta tillfället i akt att väcka reflektion och där har man som betraktare har all möjlighet till reflektion.

Lekfullt och allvarligt
Valet av färg är medvetet för att fånga betraktarens uppmärksamhet men också för att göra projektet lite mer lekfullt och humoristiskt. Men också för att jag anser att det som annars "pryder" hållplatser dvs. reklam är fruktansvärt fult och störande för sinnesron och gatubilden.

Texterna är som sagt direkta citat hämtade ur Virginia Woolf's "A room of one's own" som tilltalade mig och som passade förvånansvärt bra till det jag ville förmedla, nämligen;

"Life stand still here" - Här står man still, dvs reflekterar och tar in/känner.

"No need to hurry. No need to sparkle. No need to be anyone but oneself" - Du behöver inte göra dig till och du behöver inte vara någon annan än dig själv. Var dig själv, ta av dig masken. Slappna av.

det sista citatet är lite mer allvarsamt och kanske mer realistiskt:

"It is far harder to kill a phantom then a reality" - Det är svårt att bryta mönster, det är svårt att sluta spela spelet.

Och on a more personal note
Jag är inte naiv nog att tro att mina färgglada lappar kommer förändra världen men kanske få åtminstone en enda person att reflektera. Jag tyckte jättemycket om att genomföra projektet och flera personer kom fram och läste när jag satte upp det vilket gav en härlig känsla. Eftersom att vi fick ett speciellt område på kartan att förhålla oss till och att jag inte är så bevandrad inom mitt tilldelade område blev det ett spännande uppdrag att hitta en bra plats men också en bra spark i ändan att kliva ur sin bekvämlighets zon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar