["Pandemonium är helvetets huvudstad i eposet Det förlorade paradiset (Paradise Lost). Pandemonium är det palats som Lucifer och hans gelikar bygger efter att de förkastats ur himlen. Med utgångspunkt i Pandemonium reflekterar Milton över den turbulens som rådde i inbördeskrigets England. Var det bara oreda och förvirring? Eller var det också födelsen av den moderna världen? Kaoset öppnade dörren för modernitet och upplysning på båda sidor Atlanten – och löftet om en mängd kommande paradis och utopier. Begreppet pandemonium väcker därför både positiva och negativa associationer. Ordet härstammar från grekiskans παν som betyder ’alla’ och δαιμόνιον vilket betyder ’liten ande’ eller som kristendomen tolkar det: ’liten demon’, senare bara ’demon’. Ordet blir alltså översatt ’alla demoner’. Pandemonium avser en samlingsplats för alla djävlar. Kan också användas som synonym till ordet Kaos." /wikipedia]
För några dagar sen besökte vi som bekant Göteborgs Internationella Konstbiennal med namnet; Pandemonium - Art in a time of creativity fever.
Jag blir alltid lika förundrad över hur konstnärer löser och arbetar kring ett och samma tema på lika många olika vis, på biennalen fanns det allt från installationer, videofilmer och foton i olika konstverk som spretade hit och dit. Och mina intryck från dagen var lika spretiga och många. Oftast brukar man hitta något verk eller någon del av utställningar som man inspireras av och fastnar mer för än ett annat, men jag fann tyvärr ingen direkt egen inspiration med wow-känsla denna gång. Synd. Men spretigheten till trots tycker jag dock att alla verk på sina egna vis passar in på temat samt väckte frågor och funderingar hos mig. Eftersom att temat var så svårt att placera så var det också klurigt att fundera kring frågorna. Det blev många frågor men inga svar. Och kanske är det inte så konstigt eftersom jag inte kan sia om framtiden likt Saida.
Under dialogen som fördes med lärarna och klassen efter besöket så ställdes frågan om det fanns hopp eller om det bara var ond bråd död [typ] som komma skall, handlar det endast om en känsla av kaos, oordning och förvirring [ett fulländat pandemonium] eller kan vi också i dess spår utläsa förändringar som leder oss framåt till nya världar och möjligheter?
Mina tankar efter besöket kretsade kring dagens samhälle och de positiva och negativa förändringar som sker världen över. Ur det destruktiva föds inte bara elände utan kan även ge upphov till något konstruktivt i form av nya lösningar och idéer. Jag tänker exempelvis på händelserna i arabländerna under året som innehar både de negativa och positiva innebörderna av Pandemonium. Det negativa är de konflikter som uppstår ur ett tillstånd av kaos och missnöje i ett samhälle. I mellanrummet i tiden innan revolutionen[/erna] fanns en värld präglad av risk, osäkerhet och obalans som står i konflikt med tillväxten i det positiva kommer ur de nya möjligheter till förändring som föds efter, till följd av eller ur kaoset. Även om vi som människor inte strävar efter kaos så kan det kännas hoppfullt när mänskliga rättigheter och yttrandefrihet får inta scenen.
I Det förlorade paradiset är Pandemonium högkvarteret från vilket de [djävulen och hans crew] konspirerar mot den gamla ordningen, men det är också en plattform från vilken de söker skapa en ny världsordning. Enligt Göteborgs Internationella Konstbiennal så utforskas därför turbulens inte som en yttersta slutpunkt utan snarare som en fas i ett dynamiskt system där negativt och positivt går över i varandra – där ordning framträder ur skenbart kaos – ett kreativt självorganiserande system som är både självgenererande och självutplånande. Precis som livet självt.
Jag tror att förändring är bra för det är ur förändring som ett samhälle rör sig framåt. Förändring är dock inte alltid välkommet [hur många gånger har man inte hört frasen "det var bättre förr"?] och kanske måste det till en konflikt, kaos eller förvirring för att vi ska ta oss vidare. Varför upprätthålla ordning när kaos ter sig vara normaltillståndet, varför kämpa emot något som kommer att ske vare sig vi vill eller inte? Förändringen är något som jag tror är oundvikligt och något som inte går att komma ifrån. Utan förändring och kaos hade vi inte varit där vi är idag [vart hade vi stått utan kaoset i Pandemonium? en tankenöt som man kan vrida länge och väl på]. Kaos kanske inte alltid behöver vara någonting negativt.
Vad det verkar så landar jag nog personligen i att det nog finns hopp, som svar på frågan ovan. Hm, a-ha, så det är där jag stå?
Nu orkar jag inte skriva mer om detta trots att jag har huvudet fullt men just ja, en sak till, man fick ju plocka med sig lite konst i form av olika potatissorter hem också. Och kultur som går att äta måste ju bara vara den bästa sortens!
[jag tog massor av bilder på konstverken, för egen inspiration och bruk, men jag vill inte publicera dem här, av upphovsrättsliga skäl antar jag]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar