Efter första handledningen

Gårdagens handledning gick bra även om jag kände att några av referenserna var orelevanta och har således valt bort att fördjupa mig närmre i dem. Resten gav mig lite mer skinn på benen vilket kändes bra för jag vill liksom ta mig förbi bildsökarstadiet som jag befunnit mig i i några dagar nu (antecknade även några referenser som inte var menade till mig men som det inte skadar att kika på).
Dagens handledningstillfälle var bra men jag saknar den klassiska handledningen i form av och via samtal(et) där en själv får verbalisera för handledare och grupp vad det är en gör för att själv (och tillsammans med dem se vad det är en gör). Jag har därför lite svårt att se poängen med att "opponera" på varandra eftersom den fria samtalsdelen faller bort och istället blir en överstimulering av (ibland) orelevanta referenser och det dessutom blir svårt att sätta sig in i studiekamraternas arbeten och formulera vad de gör när en har fullt upp med att formulera sitt eget. Såklart förstår jag att det är en övning i framtida lärar/elev samtal en kommer ha som färdig bildlärare sen men i dagsläget känns det inte bra för det bygger på stressen (även kallar mental överansträngning och som kan uppstå ur både över- och understimulering). Och såklart är det upp till mig och en övning i sig att kunna sålla mellan det givna materialet, men äh, jag vet inte jag känner mig mest inte speciellt utmanad och är väl kanske också lite skoltrött såhär på slutsträckan.
Jag funderar på vad jag egentligen skulle kunna göra för att utmana mig själv och inte lägga min process i andras händer, som det blev förra gången, och har heller inget bra svar på varför eller hur det blev så att jag känner att jag bara vill låsa in mig och mitt arbete och inte visa det för någon förs det är "klart" för så har det aldrig varit förut. Så innan någonting annat sker idag har jag tänkt att jag ska fortsätta skriva, tänka och verbalisera vad jag håller på med för att kunna ta mig vidare. Men framförallt försöka släppa frustrationen och hoppas att utmaningen kommer.


Ref:
- The Wellcome collection som är ett museum i London (skulpturen av John Isaac i föregående inlägg kommer därifrån) och "the destination for the incurably curious", "offers visitors contemporary and historic exhibitions and collections about human and animal health. Önskar jag kunde åka till London just nu!

Har också till min stora glädje återupptäckt Art & Sience Journal.

Sen hade tidningen Avant ett nummer om kropp för ett tag sen med en hel drös intressant artiklar på temat.