Nu har en ny gestaltningsperiod börjat, denna gång på HSM. Titeln för gestaltningen är "ett samhälle söker sin berättelse"(introduktionsföreläsningen minns jag inte så mycket av då jag fortfarande är helt utmattad mentalt och fysiskt pga mycket (skriv)skolarbete i kombination med tarmsjukdom som gör att jag inte orkar så mycket eftersom jag inte kan ta upp näring ordentligt).
Introduktionsföreläsningen satte igång en tankekedja om sådant jag själv berört i egna konstnärliga arbeten, nämligen berättandet, berättelser, dess olika former osv. Gestaltningstiteln får mig genast att tänka på de dolda berättelserna. Det är berättelser jag hellre skulle vilja lyfta fram/arbeta med, snarare än de som redan får ta plats/höras/synas/skrivas ned.
Eftersom vi är på HSM har vi inlett med massor av olika teater/fysiska övningar där vi använt och lärt känna kroppen som verktyg.
Övningen med hög/lågstatus tyckte jag kändes mest emotionellt än kanske de andra övningarna. Mest för att jag upplevde det som att jag förställde eller satte mig själv i olika positioner jag inte är bekväm i. Och att jag upplevde att jag i vissa lägen kunde fastna i de olika känslorna, speciellt i lågstatuskänslan. Såhär i reflekterande tillstånd efteråt tänker jag att övningen även om den kändes jobbigt just då medvetandegjorde hur jag själv uttrycker mig kroppsligt, och då framförallt omedvetet. Genom att medvetendegöra det kan jag kanske istället äga det och inte fastna.
Jag har prövat övningen förut så övningen i sig var inte ny. Denna gång använde vi också blicken vilket jag upplevde som väldigt jobbigt just för att man är så naken för den, och det är inte ofta i vardagen en dröjer kvar med blicken direkt in i någon annans ögon på det sättet. Övningen fick mig att inse att jag normalt sett är en "flackare" med blicken. Insåg efteråt att det ju inte är så farligt ändå, det där när någon ser på en, oftast känner en ju av eller kan läsa av om blicken är illa menad eller inte. Inte heller ovanligt att en läser in en ond blick som egentligen inte finns.
Vår grupp hade sitt första möte, alla var dock inte där så vi har ännu inte träffat alla i gruppen. Jag har arbetat i grupp flera gånger, bara en av de gångerna har varit fantastiskt givande och bra då vi från start satte oss ned och diskuterade hur vi ville att gruppen skulle vara. Något som vi också förhöll oss till och reflekterade kring under hela processen. Nu när detta gestaltningsarbete drog igång var jag orolig över vissa faktorer så idag började vi med att berätta för varandra vad vi ville ha ut av arbetet sen pratade vi i gruppen ihop oss kring gemensamma förhållningsregler (gillar inte termen regler men i brist på annat använder jag det, kanske skulle "förhållningssätt" passa bättre) kring att arbeta i grupp.
Att alla inte kunde medverka i fysisk form löste vi genom att Skypa - mycket bra! Tillsammans kom vi fram till att vi vill att alla ska känna sig sedda, att det ska vara högt i tak och att vi skall utnyttja allas kompetenser. Och så att vi inte vill skriva en betraktare på näsan genom att ge dem en färdig berättelse utan fler tolkningsmöjligheter än en. Bra konst kan läsas på flera olika sätt på flera olika ställen beroende på vem som avkodar den. Vi bollade också en del ideer kring hur en kan sätta igång en process. Jag föreslog ett sätt som vi sen röstade om och kom överens om att vi skulle pröva på tisdag efter handledningen. Som igångsättare eller metod bestämde vi att vi skall börja med att utforska en plats i Göteborg, helt slumpmässigt vald, för att hitta ingången/berättelsen för det vi vill gestalta. På tisdag ska vi tillsammans, de som kan, gå till platsen, dokumentera, samla material och söka efter berättelser som platsen bär på/gömmer. Det vi hittar skall man sen presentera för gruppen och ur det är det tänkt att vi tillsammans skall diskutera oss fram och välja den/de berättelse/r som känns mest intressant/a.
Efter att vi hade det där första inledande snacket känns allting just nu väldigt bra och spännande och jag ser framförallt väldigt mycket fram emot morgondagens exkursion! Mer tankar och ideer kommer förhoppningsvis komma då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar