Häromdan följde jag med en vän ut till Styrsö för att samla material till hennes installation, samtidigt passade jag också på att utforska en för mig helt ny plats, frysa och samla eget material. Helt oväntat när jag mer var där som assistans åt min vän fick jag själv några ideér och började samla glasbitar på stranden som jag tog med mig hem och experimenterar med. Förutom glasbitarna hittade jag en sked och en patron från ett skjutvapen av något slag. Spår av människor, spår av liv. Artefakter som innehar en historia som för upphittaren kanske är svårtolkad och som ger denne en möjlighet att utforska och fabricera historierna och historien.
Sen har jag fortsatt att tänka en hel del på det där med fotografier/fotoalbum och om de får oss att minnas saker som de verkligen var eller om allting är orkestrerat och poserat för kamerans skull. Ljuger fotografier? Får de oss att minnas det förflutna genom ett rosa skimmer så att vi bara minns "det fina"? jag förstår om människan har ett behov av att gå vidare och glömma hemska saker och inte hänga upp sig på dem, det är inte så jag menar, utan mera; vad är sant? Kan man lita på fotografier som sanningssägare?
Sen har jag fortsatt att tänka en hel del på det där med fotografier/fotoalbum och om de får oss att minnas saker som de verkligen var eller om allting är orkestrerat och poserat för kamerans skull. Ljuger fotografier? Får de oss att minnas det förflutna genom ett rosa skimmer så att vi bara minns "det fina"? jag förstår om människan har ett behov av att gå vidare och glömma hemska saker och inte hänga upp sig på dem, det är inte så jag menar, utan mera; vad är sant? Kan man lita på fotografier som sanningssägare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar