Konstpaus
Igår hade jag handledning med min handledningspartner, vi pratade bland annat om när man börjar med en process och hur. Intressant samtal faktiskt. Jag fick en del tankenötter att mala. Jag har bla haft lite tvivel och så de senaste dagarna, "jag gör ju inget".
Men, sen insåg jag något som jag egentligen kanske vetat hela tiden men som jag "glömt", nämligen att jag ju alltid börjar med att inte göra. Jag börjar alltid med att inte göra ett jävla dugg.
Förutom att tänka då. Landa liksom.
Processen börjar i tanken, omedvetet!
Och sen kommer görandet.
Puh!
Förutom det så pratade vi också om mina funderingar kring olika teman som jag skulle vilja arbeta med, men om jag är lite osäker på om jag vill, vågar och är stark nog för att genomföra, eftersom jag känner att de befinner sig alltför långt bort från min bekvämlighetszon och är alldeles för privata.
Man
utgår ju ofta från sig själv och sina egna erfarenheter, men hur nära
ska man släppa sin publik? Klarar jag av att bli bedömd på någonting som
är personligt? Finns det ett sätt att använda sig av sina erfarenheter i
ett arbete utan att det blir för personligt och utan att man känner att
man gett för mycket av sig själv och sin integritet?
Nåja, än så länge har jag konstpaus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar