TEJP BONANZA!
Som rubriken avslöjar ska det här idag tejpas. Vi får se vart det leder...

MOTSTÅND?

TEJP
Idag har jag vikarierat och än en gång bevittnat tejpens konfliktskapande egenskaper. Av egna observationer att döma från vikarierande och VFU har jag noterat att de gånger stora slagsmål eller allvarligare konflikter brakat loss så har tejp spelat en stor roll på ett eller annat sätt... antingen har tejpen använts som vapen, eller till att fasthålla eller förnedra någon eller så har tejpen eller tejpbristen i sig skapat en konflikt. Inte kunde man väl tro att lite tejp skulle vara något så allvarligt.

I förlängningen av dessa tankar började jag sen spåna på om jag kanske skulle vilja bygga någonting med tejp eller på något sätt använda mig av tejp i min gestaltning. Med inspiration hämtad från live-action från skolans värld.
Dragningen till tejpen ligger nog för mig i det att den är så vanlig med ett tilltänkt användningsområde men att den också (uppenbarligen) kan skapa sådan konflikt i sin framfart. Tejp är också något som är tillgängligt, kladdigt, irriterande, roligt och som man kan finna flera nivåer av symbolik i. Jag tänker även att tejpen på ett sätt hänger ihop med min första tanke om att ta plats och synas.

Sen kom jag också att tänka på en tejp workshop vi hade tillsammans med textilkonstnären och formgivaren Pasi Välimaa på Kävesta Folkhögskola när jag gick där för några år sen. Då var uppgiften att med endast ett ark papper (storlek jättestort) och maskeringstejp skapa struktur och mönster. Något som jag minns var riktigt givande och kul.

Så kanske är det tejpens väg jag skall fortsätta gå i denna gestaltning?

Efter dagens tejp-incident och tankegång började jag googla runt på nätet efter tejp-inspiration.

Devoured av Johnny Boy Eriksson

Happytape(!)


Via Urban core

Shangrala's Scotch tape art

Inload

Sen är jag ju lite deppig över att jag missade Konst + aktivism utställningen på Konsthallen där tejp spelade en viktig roll.

Så här ska det gå till

GESTALTNINGSARBETE - KONFLIKT
Förra veckan inleddes en sju veckors lång gestaltningsperiod, temat denna gång är konflikt. För att få tummen ur så att säga har jag idag sökt inspiration både här och var. Det går dock lite segt och det hela är ännu i tankestadiet vilket gör mig lite stressad och allt jag hör är mantrat Alex nämnde idag "BÖRJA I TID! eka i huvudet. Än så länge har jag för att få igång huvudet varit med på kroki i skolan och idag har Doris och jag gjort Gif-animationer till videovisningen på Bildlärarnätverksträffen den 24/4.

Är förövrigt också peppad på morgondagens föreläsning om det radikala.

Annars har jag utifrån temat konflikt fastnat en del på det där att våga ta plats, synas och stå på sig. Jag vet inte men det har susat runt i knoppen på mig nu ett tag och verkar inte släppa så kanske är det en tråd jag spinner vidare på, vi får se. Här är lite sådant som inspirerat mig i den tankegången.

Ett omöjligt hus i Japan, se fler bilder -> här <-

The pothole Gardener med sina guerrilla gardening projekt.

Detta av Hayley Warnham, via the Jealous Curator.

Via Tistledown spirits

Alicia Sivert

Fruktsamma diskussioner
Den här veckan som är den första efter den sex veckor långa VFU-perioden skrev vi ner frågor, funderingar och sånt som ploppat upp i huvudet på en under Vfu:n som vi sen betade av och diskuterade tillsammans med Lars-Åke Kernell (samt följde upp det som diskuterades då vi träffade Kernell senast). Dagen var både nyttig och fruktsamt tycker jag. Det är alltid bra att höra andras formuleringar och ord på funderingar som man själv haft men som man inte riktigt lyckats formulera för sig själv eller förstått hur man tänkt. Reflektion i grupp är en bra grej, kanske något som man kan använda sig av i framtidens klassrum?

Hursom, veckan inleddes med diskussion och följdes sen av två dagars eget arbete, dvs serietecknande på temat konflikt. Serien redovisades sen på torsdagen, då alla fick visa upp sin serie, berätta om sin konflikt och sen fick man ställa frågor och diskutera inom klassen. Även här, sjukt fruktsamma diskussioner! Jag sa kanske inte så mycket själv men jag satt där likt en tvättsvamp och sög i mig allt. (på bilden, några av mina klasskamraters serier)

Min egen serie tänkte jag göra ett separat inlägg om en annan dag, datorn sprängdes (läs:PS kraschade och jag, mitt klantarsle, hade inte sparat en hel dags arbete) och mitt arbete försvann. Men jag kan i alla fall ge er en liten cliffhanger, den handlar om ett skräckscenario, om vad som händer när man inte kan skilja på sin privata roll från sin profession kan man väl säga. (här i skissformat)

Sen kanske jag ska nämna något om själva VFU:n, som denna gång var lite av en bergochdalbana om jag får sägat. Alltså inget allvarligt som inträffade på själva VFU-platsen eller så, utan mer kanske bergochdalbana mer i bemärkelsen; i mig.
En del bitar föll på plats, andra tappades bort, förvirring infann sig i samma veva som en personlig förlust vilket ledde till att engagemanget, eller snarare orken, sjönk. Därför har det också känts skönt att vi varit två studenter på samma plats. Samarbetet oss emellan har fungerat riktigt bra men även samarbetet mellan oss och LLU:aren. Det har varit bra i den meningen att jag har lärt mig saker om mig själv genom någon annan, att man har kunnat diskutera saker på ett annat sätt än om man vore själv, lärt av varandra och kunnat utbyta idéer och annat. Återigen, reflektion tillsammans, är grejen!

LITE SÅNT SOM INSPIRERAR
Kafferep i papper från Petit Polou. Som ni kanske redan märkt från exempelvis min film och mitt antagningsprov så har jag en stor förkärlek för papper.

På samma ställe kan man även hitta en instruktion på hur man gör den här mobilen.

En dokumentsamlare att samla alla sina udda men orginella idéer i. Önskar att jag hade en sån, denna tillhör en vän som fann den på en loppisrepa hemma i Värmland.
Det här kollaget som fnissigt nog heter English Breakfast, vet tyvärr inte vem som gjort det.

Eller en hand med fågelbajs på funnen på gatan.

PLUGGSÖNDAG

Idag pluggades det för fulla muggar hemma hos Doris. Förutom att snacka matriser, jämföra praktikupplevelser och diskutera funderingar så ritade vi tillsammans denna bild (som en propplösare/igångsättare för denna veckas serieritande på temat konflikt) :

MERA BILDER FRÅN LEKTIONEN

DEN FÖRSTA EGNA BILDLEKTIONEN

60 minuter. Årskurs 9. Bildworkshop kring temat gränser.

Kollagebilden visas på storskärm.

Innan lektionen börjat hade vi (jag & Moa) förberett och ställt i ordning borden så att de bildade fyra olika stationer med en teknik/ett material på varje som eleverna skulle testa på ett stort pappersark (ca 1,5x1m).

Station 1: kollageteknik med tidningspapper, tidningutklipp, färgade papper, sax och lim

Station 2: vattenfärg med alla kulörer utom svart och vitt.

Station 3: trediemensionellt/struktur med hjälp av tidningspapper, wellpapp, tråd, silkespapper och lim. Station 4: svartvitt med svarta och vita pappersremsor, silkespapper, svart och vit vattenfärg och lim.

Arbetssätt:

Introduktion:

Presentera uppgiften/workshopen

Förklara upplägget för eleverna

Prata om gränser (ta hjälp av bilden på storskärmen)

_ Vad finns det för gränser?

Diskutera

Steg 1:

_ Eleverna delas in i fyra grupper. En grupp/station. Varje grupp arbetar tillsammans på sitt papper och roterar runt arket för att täcka hela det.

_ Alla grupperna roterar mellan de olika stationerna och provar på dess olika tekniker och material.

Steg 2:

_ När alla grupperna prövat på alla fyra stationerna tar varje grupp med sig en teknik från varje station till sitt ark vid stationen där man började och använder de teknikerna i gruppens bild.

Steg 3:

_Välj ut en ruta ur din grupps ark, använd mallen 10x10cm, klipp ut och montera på det färgade pappret framme vid tavlan.

_ Sätt upp på väggen och prata om slutresultatet, processen och workshopen i helhet. Diskutera gränser och ge eleverna frågor att ta med sig och fundera kring:

_ Hur kändes det?

_ Överskred du någon gräns?

_ Kunde du släppa kontrollen?

_ Är det alltid slutresultatet som är det viktiga eller får man ut någonting minst lika viktigt på vägen dit?

Mål & syfte:

_ Arbeta i större skala.

_ Med hjälp av ett skapande grupparbete stärka klassens gemenskap (om man återkopplar till arbetssättet under en längre period)

_ Se hur man kan återanvända bilder, material och föremål i sitt bildskapande.

_ Material för två - och tredimensionellt arbete.

_ Med hjälp av diskussionerna kring gränser tala om maktrelationer och identitet i grupparbete och i förlängning till det, även etik, värderingar och integritet i olika sammanhang.

_ Presentationer av eget bildskapande när vi i slutet pratar kring den gemensamma slutprodukten.

_ I diskussionen kring slutprodukten finns också utrymme för bildanalys med fokus på färger, former och bildkomposition.

_ Diskutera konst och sin egen del i processen mot en slutprodukt.

_ Ge bildämnet en positiv känsla.

LEKTIONSPLANERING
På måndag nästa vecka ska Moa och jag genomföra vår egna bildlektion som vi också blir bedömda på. Idag har vi suttit och planerat. Det såg ut lite såhär:

SERIEWORKSHOP
Denna vecka har vi haft serieworkshop med Fredric. Riktigt uppskattat och kul! Först föreläste Fredric om olika sorters berättartekniker, i och om-perspektiv och visade på olika typer av serier. Sen fick vi varsin fyra rutors seriestrip där vi skulle genom att rita tolka förmiddagens serieföreläsning först ur ett i-perspektiv sen ur ett om-perspektiv. Såhär såg mitt bidrag ut:

Dag två av workshopen satte vi samman hela klassens stripar till en enda lång "korsords"serie på väggen så att alla striparna kunde läsas tillsammans från alla olika håll.

INSPIRATION FRÅN VFU:N

OM ATT MISSLYCKAS
Jag sitter och läser inför morgondagens litteraturseminarie och finner det här stycket ur "Pedagogisk bedömning - om att dokumentera, bedöma och utveckla kunskap" (Stockholm Universitets förlag, 2011):

" Bedömning av förmågor och förhållningssätt innebär en förskjutning av fokus från produkter (kunskaper och färdigheter) till processer (lärande, kunskapsbildning). Från att främst ha intresserat sig för om eleven besvarat lärarens fråga rätt, lägger man nu större vikt vid den studerandes förmåga att själv ställa fruktbara frågor och lära genom försök och misstag"

Just det där sista fångade mitt intresse och fick mig att direkt koppla till gårdagens föreläsning om "Det storslagna - en föreläsning om en serie framgångsrika misslyckanden" av och med konstnären Katja Aglert. Det var en mycket inspirerande föreläsning om att "våga misslyckas" och att ur det vinna erfarenheter, utvecklas och gå framåt.

Jag vet inte varför jag fastnade för det där textstycket men det fick mig ändå att tänka till. Jag vet inte om jag har misslyckats men jag har på senare tid känt mig väldigt vilsen i min blivande roll som lärare, och har även tvivlat på om det är det här jag vill. Jag vet inte varifrån detta kommer men jag har på senare tid känt mig uppgiven och oinspirerad till att fortsätta min utbildning. Jag har famlat blint och inte fattat de saker som verkar så uppenbara för alla andra men gårdagens föreläsning och dagens litteraturläsning fick tillsammans ändå någon sorts pusselbit att falla på plats.

Även om man gett sig ut på ett uppdrag med ett tydligt mål i sikte, men under resans gång inte tar sig fram till det målet, så har man ändå vunnit. Man har ju ur processen blivit en mängd erfarenheter rikare. Så istället för att fokusera på vad som inte blev så vänder man blicken till vad vad som faktiskt blev även om det inte blev någonting konkret mätbart. Och vad gör det egentligen om man "misslyckas"? För vem spelar det någon roll? För de man berättat vad man satt sig för å göra eller för en själv? Och vem bestämmer egentligen vad som är ett misslyckande?

Att uppfatta något som ett misslyckande kan ju komma ur olika saker, antingen uppfattar man det som ett misslyckande bara för att någon annan uttrycker sig negativt om ens resultat eller så kanske man upplever det som så för att man själv känner att att man inte nått sin fulla potential. Men om jag nu känner i mig själv att jag inte gjort det och att det jag satt mig för att göra nu lett till ett "misslyckande" så behöver det ju i sig inte vara någonting dåligt, eftersom det är en del av processen, en del av skapandet av nya vägar, sätt att tänka och känna. Nya skeenden som i sig är en naturlig väg en process gärna tar. Misslyckandet föder något konstruktivt. (Lite som tankarna kring "Pandemonium").

Självklart kan det vara svårt att stå för ett misslyckande men dagens hetaste tips från mig till vem som nu läser detta är ändå: våga misslyckas! För vem sjutton bryr sig? Det kanske var menat att bli någonting annat från början bara att du inte såg det då och var tvungen att göra resan för att förstå att målet inte var din slutdestination.

Så kanske är jag inte helt vilsen ändå.

Puh!

LEKTIONSPLANERING
Jag och Moa sitter och planerar ihop en svenskalektion till en åk9 vi ska ha imorgon bitti. Tanken är att lektionen ska vara lite rolig men ändå ha ett, för lektionen, relevant innehåll. Eftersom att de under terminen haft stor press på sig inför de nationella proven så vill vi att de ska få ha lite skoj med språket men ändå lära sig någonting. Inspirationen knycker vi helt ogenerat från en workshop som vi hade på Hdk i början av förra terminen.

Eleverna får läsa en text och med märkpenna ska de sen stryka över alla ord utom ett på varje rad och sedan välja ut fem av dessa ord. Sen delas de in i grupper där de tillsammans skall klippa ut och bilda meningar med orden de valt att spara. Det kommer bli tokiga meningar vilket är okej.
Sen sätter vi upp meningarna på tavlan för att göra det enklare att visualisera vad vi har gjort. Sen kommer vi diskutera hur de byggt meningarna, hur man kan göra andra meningar samt prata kring texternas innebörder men också kring de svåra ord som de finner.

Vi har valt ut två texter, den ena ur "Populärmusik från Vittula" av Mikael Niemi och den andra "Kalle och chokladfabriken" av Roald Dahl. Två helt olika texter som de kan få ut olika typer av ord ur.

Vi bromsade in vid skolan. Greger låser upp den tomma musiksalen och vi baxade in förstärkarna. Alla var fortfarande omtumlade och upphetsade av beskedet, så när Greger for hem stannade vi kvar och spelade. Det lät hemskt men det kom från hjärtat, det var rått och rufsigt, precis som vi själva.

Niila slog sina hemmagjorda riff, och jag sjöng improviserat och började känna mig som en rockstjärna. Holgeris gitarr var ostämd av kylan och hans fingrar fumliga, men kanske just därför fick han fram sagolika solon, sneda och skeva bröl, svajande gungande klanger. Och till sist körde vi vår gamla favorit; Rock’n’roll music säkert tio gånger. Inte förrän Erkki slagit sönder båda sina trumstockar gav vi upp.

Klockan var strax efter tre på natten. Pajala kyrkby låg öde i vintermörkret. Vi knarrade hemåt i pudersnön under de svagt surrande gatlyktorna. Kylan strömmade in i våra lungor, öronen vidgades kring gryningstimmarnas tystnad. I vantarna värkte fingertopparna av de vassa strängarna.

- Man borde sticka någonstans, tyckte Niila, dra iväg bara.

- Stockholm! Sa Erkki.

- Amerika! Utbrast Holgeri.

- Kina, sa jag. Nån gång skulle jag vilja se Kina.

Det var så tyst. Som om alla i byn frusit ihjäl. Vi började vandra mitt på vägen, alla fyra i bredd. Det kom ingen trafik. Hela bygden, ja hela världen låg orörlig. Det vara bara vi som levde, fyra bultande hjärtan i vintertajgans innersta grenlykta.

Vi stannade till vid Pajalas största korsning, den mellan färghandeln och kiosken. En tvekan kom över oss, som om vi anade att vi nått fram. Att det var här som något annat skulle ta vid. Vi vände oss om och spanade osäkert åt alla håll.

Vägen västerut ledde mot Kiruna. Söderut kom man till Stockholm. Österut ledde vägen mot Övertorneå och Finland. Och den fjärde vägstumpen pekade ner mot Torneälvens is.

Efter en stund gick vi ut till mitten av vägen och satte oss på rumporna. Som genom en tyst överenskommelse lade vi oss ner mitt i korsningen, tvärs över körbanan. Vi sträckte ut oss på rygg och skådade upp mot stjärnhimlen. Ingen trafik hördes, allt var så stilla. Sida vid sida låg vi där och andades upp i rymden. Kände isens svalka under stjärten och skulderbladen. Och till sist, rofyllt, slöt vi våra ögon.

Och det är här berättelsen slutar. Barndomen, pojkåren, det första livet vi levde. Jag lämnar dem. Fyra ynglingar på rygg i en vägkorsning med ansiktena vända mot stjärnorna. Jag står stilla kvar intill och betraktar dem. Andningen är djupare, musklerna avslappnade.

De har redan somnat.

(sidan 234-236, "Populärmusik från Vittula" av Mikael Niemi)

Nästa svenskalektion tänkte vi följa upp detta, kanske som en introduktion till ett block de ska ha längre fram om poesi.