Workshop på Universeum
Idag var jag med på workshopen som de japanska utbytesstudenterna höll i på Universeum. De gjorde samma workshop som vi hade tillsammans i skolan i måndags, men idag var det flera barn med och byggde vilket gjorde det ännu roligare. Mycket inspirerande!

Förutom det så gjorde de en enorm jättehäftig kudde, även den av tidningspapper och tejp, som blåstes upp med en bordsfläkt och som man kunde krypa in i.

Jag har taggad att prova på någon av dessa workshop tillsammans med framtida elever. Materialet är billigt och lätt att få tag i men också lätt att arbeta med. Jag tror att både stora och små elever kan uppskatta workshopen. Det går även att utveckla nya strukturer att bygga så alla möjligheter finns. Det skulle även vara riktigt kul om vi kunde ha fler aktiviteter tillsammans med Universeum i framtiden.

Efter workshopen gick jag in till regnskogen och blev inspirerad av att djur, fiskar och kuligheter. En bra dag!

SERIEWORKSHOP
Denna vecka har vi haft serieworkshop med Fredric. Riktigt uppskattat och kul! Först föreläste Fredric om olika sorters berättartekniker, i och om-perspektiv och visade på olika typer av serier. Sen fick vi varsin fyra rutors seriestrip där vi skulle genom att rita tolka förmiddagens serieföreläsning först ur ett i-perspektiv sen ur ett om-perspektiv. Såhär såg mitt bidrag ut:

Dag två av workshopen satte vi samman hela klassens stripar till en enda lång "korsords"serie på väggen så att alla striparna kunde läsas tillsammans från alla olika håll.

AKVARELLMUSEET
Här kommer, istället för en sammanfattande och beskrivande text för dagen, en bildkavalkad.

DEN MAGISKA ARTEFAKTEN, DEL TVÅ

DEN MAGISKA ARTEFAKTEN

KILL YOUR DARLINGS
Gårdagens workshop i Hammarkullen handlade om den kreativa processen, att våga förbehållningslöst och att komma vidare.

Detta illustrerades bland annat med uppgiften "Vad kan man göra med en tegelsten" - rita eller skriv under 5 minuter. Först kom de självklara; bygga något, göra ofog osv. och det var rätt svårt att komma på något, för man vill ju gärna snabbspola framåt i processen och komma på den där fantastiska, nyskapande idéen redan i första ledet, men så funkar det ju inte, det står mest still i huvudet.

Sen fick vi samma fråga igen men 3 minuter på oss och du får inte rita/skriva samma sak som gången innan. Efter första vändan hade man fått igång hjärnan ganska bra så nu lyckades man få ihop fler saker och var inte lika låst i att det skulle byggas någonting. Märktes också en frustration över att behöva tänka kring något så tråkigt som en tegelsten vilket resulterade i spännande (destruktiva) saker att använda stenen till.

Sist fick vi samma fråga igen på 3 minuter men man fick inte använda något av det man skrivit/ritat tidigare och man får inte ta samma som någon annan i gruppen. En utmaning! Nu var alla låsningar sen innan borta och man kunde fritt komma på saker att använda stenen till.

Detta är något som man absolut kan tänkas göra med en grupp elever för att få dem att utmana sig själva och att ta nästa steg.

"Den ultimata idéen kommer aldrig först"

Kreativitet - att bygga upp, att skapa något. Destruktivitet ingår i den skapande processen. Att ha sönder det man gjort är viktigt för att komma vidare, att ha med sig något ifrån varje led i processen för att gå framåt.

Jag kom att tänka på klassikern "Kill your darlings", och lite så är det ju, att rasera det man vet/är trygg med. Att våga ifrågasätta även sin favoritidé i ljuset av den situation du befinner dig i, inte den du befann dig i när idéen uppstod. Är idéerna bra måste de tåla granskning, och även lysande idéer blir så småningom frånåkta. Det betyder inte att de varit fel, bara att det är fel att försvara dem längre än nödvändigt. Man måste våga förändra och för att gå vidare krävs att man kliver ur det man känner till eller kan bäst för att pröva någonting nytt.

Bra dag, men jag gillade de individuella uppgifterna mer än gruppuppgifterna eftersom jag upplevde att de gav och utmanade mig mer. Jag hoppas att klassens smekmånad snart är över.

[bild: min egen ur en bildserie som var en del av arbetsprovet till just denna utbildning]

KONSTEN ATT BESJUNGA HÖGHUS
Gårdagen var en mycket bra dag med inspiration och handling precis hela dagen. Vi hade som jag nämnt innan fått i läxa att kunna Forever young samt ha med oss ett föremål.

Det första vi gjorde var att delas in två och två, sittandes emot varandra i korridoren beväpnade med penna, papper och en skarp blick. Vi skulle titta och ta in varandras linjer och former i ansiktet för att sedan gå ifrån varandra och rita av det vi kom ihåg. Hur går den där linjen? Hur hänger håret över axlarna? Hur ser munnens form ut och hur blir skuggan under näsan? Svårt, roligt och något som kickstartade hjärnan.

Steg två blev att gå tillbaka till samma person och nu bara rita håret. Hur faller håret över axlarna? Vad har det för form? Hur ser det ut där bakom dit jag inte kan se och hu påverkar det det som jag tecknar? Hur får jag håret att få rätt volym eller fall? Kul uppgift! Man fick förvånansvärt mycket kropp trots att man inte ritade med den. Häftigt när allas ansiktslösa hår-porträtt låg uppradade i korridoren.
Nästa steg blev att vika ett A3 papper så att det blev indelat i fyra. På varje sida skulle man rita av den andre med fel hand utan att lyfta pennan från pappret när denne grimaserar. Ett bra sätt att få hämningar att lossna eftersom förväntningarna på att rita något fint och verklighetstroget är näst intill omöjliga.

Sen skulle vi rita det vi såg, alltså rita ett klassiskt porträtt av ens partner på några minuter.

Sen var det dags att plocka fram sitt hemliga objekt. Vi satt med ryggarna emot varandra och beskrev vårt objekt för varandra. Man fick inte använda sig av "det är en rund grej med en pinne i och två trianglar" eller alltför generella beskrivningar typ "på båda sidorna är det som en svans" eftersom det är för specifikt och man då ritar som man vet att en svans ser ut.
Hursom, denna övningen var jätterolig att göra! Tydligen var det såhär som Neil Armstrong och grabbarna fick göra för att lära sig beskriva sakerna de såg på månen eftersom man inte visste om fotoutrustningen skulle fungera.
Först skulle vi alltså rita efter beskrivning, sen rita av objektet i stor skala som det såg ut.

Det här var mitt objekt som jag beskrev, en liten cykel.

Och det här var kameran som jag fick beskriven för mig. Ganska klurigt och det liknar inte alls en kamera men det kan ge upphov till spännande teckningar som ni kanske kan se och förstå. Detta kommer jag absolut att testa i en klass. Det triggade även ens nyfikenhet.
Sen var det dags att sjunga upp! Först stod vi i trappuppgången vända emot väggen och sjöng för den med musiken kompandes i bakgrunden. Sen begav vi oss ut till miljonprojektshusen bakom byggnaden där vi håller till. Vi ställde upp oss i körformation och började sjunga vända emot huset. HÄFTIG KÄNSLA! Jajks va kul det var! Vi fick tillochmed applåder efteråt, någon filmade och flera vinkade andra stannade för att lyssna. Att utmana sig själv till en sång i offentligheten, var skönt, läskigt, obekvämt och roligt, även om det var i skydd av gruppen. Detta är något vi ju sen kommer att kräva av våra elever. Så det var defenitivt nyttigt att själv utsättas för, övervinna och tänja på sina gränser. Vi ska ju sen uppmana våra elever att pusha sig själva till att pröva nya saker. Varför ska jag få dem till det om jag inte ens själv kan besjunga höghus i Hammarkullen?

På tillbakavägen fick vi i uppgift att välja en plats att vänta på i tjugo minuter. Inget fippel med mobiler, bara vänta, känna, ta in och tänka. När vi sen kom tillbaka skulle vi skriva ner tankarna från väntan. Dessa delades sen slumpmässigt ut i gruppen och lästes upp tillsammans med den grimasbild man fått välja.

Idag var en bra dag som jag tar med mig mycket konstruktivt och intressant ifrån. Jag gillade upplägget med att använda "bakhuvudet" och att öppna ögonen i nacken som läraren beskrev det, att koppla bort det som gärna recenserar och förminskar.