MATLAGNING, DEL TVÅ
Sedan lagade vi till en riktig festmåltid. Det blev en smarrig spenatpaj med blåmögelost och tomat. Vi fann en hel del sallad och gurka så det blev en stor skål med sallad till det. Som tillbehör hade vi bröd, smör, ost och frukt. Ja och så blev det visst banankakor och pokagriskakor också.
Sen kanske jag ska tillägga att allt utom mjöl och några matskedar mjölk är dumpstrat.

Fin vs. ful(mat)kultur?

MATLAGNING, DEL ETT
Idag lagade vi till maten som vi fann under nattens containerdykningar. Men först åt vi lunch bestående av smör, ost och bröd.

BILDER FRÅN NATTENS DYK

INSPIRATION
Här är lite inspiration kring mat-temat.

Judy Chicago
The Dinner Party
Mixed media tribute to the cultural achievements of women in history, created with assistance from hundreds of volunteers during the late 1970s

Janine Antoni
Gnaw
installation with chocolate & lard

NATTENS FYND
Här är kanske hälften av nattens dumpsterfynd.

INSPIRATION
Tanken med vårt kommande containerdyk är att vi skall laga och äta maten tillsammans för att dels undersöka vår egna gränser. Vågar vi mer i grupp? Vågar jag dyka i en sopcontainer mitt i natten och kanske åka fast för olaga intrång? Vågar vi äta av maten?
Men en annan tanke som vi diskuterat mycket kring, och som faktiskt också fick oss in på spåret att vi skulle dumpstra, är gränsen mellan fin/ful kultur (matkultur).

Vi har tänkt att vi skall fota av maten vi lagar i sann "materotiks" anda med inspiration hämtad från kokböcker och matbloggar.

Bilderna kommer härifrån, härifrån, härifrån och härifrån.


Och bland annat här, här, här och här kan man läsa en hel del om hur man gör för att fotografera mat på bästa sätt. Att det finns en hel uppsjö av tips på matfotografering kan tyckas lustigt men det är ganska svårt att få något att se lika smarrigt ut på en bild som det gör på din tallrik.

Det fick mig att tänka på en bok som jag bläddrade i i skolans bibliotek häromdagen när vi sökte inspiration till arbetet, det var en bok tryckt 1953 som hette "The design of a restaurant". I boken som var ganska tjock fanns fullt med svartvita bilder på kända restauranger världen över blandat med tips på hur man bör placera borden, vilken färgskala man bör måla väggarna i och hur man skall ha ljussättningen och så vidare.

Det här med universallösningar verkar vara grejen. Liksom, SÅ HÄR gör man och allt annat är fel.

EGNA FUNDERINGAR KRING "GRÄNSER"
Arbetet är fortfarande pågående men redan några dagar in i projektet har jag funnit på flera gränser i mig själv och i min omgivning, och har satt igång en mängd olika funderingar. Bland annat så har intentionen att pusha sina gränser fått mig att granska mig själv och vilka gränser jag har. Jag har till exempel tänkt mycket på de känslomässiga eller emotionella gränser man har inom sig. Ibland blir man ju till exempel konfronterad med och tvingad att kliva över sina känslogränser. Avundsjuka är en känsla som man gärna inte vill känna till exempel, man vill inte gärna vara "den avundsjuka", men ibland kommer man i alla fall på sig själv med att ha tagit steget över till den känslan.

I sådana lägen är gränsen hårfin, men finns där likväl. I andra fall kan gränsen ligga i toalettskyltens könsbestämning eller gränsen för vad som är privat när vi har sopspioner som går igenom ens sopor och bötfäller om man källsorterat fel (true story, det har hänt mig).

För några år sen såg jag ett verk av konstnären Teresa Margolles som bestod av små snörstumpar i olika skiftande bruna nyanser i hopknutna tvärs genom ett rum så att en faktisk gräns som delar av rummet skapades. Man fick reda på att snörena var de faktiska snören som man knutit fast identitetshandlingar runt tårna på döda kroppar med. De döda personerna hade alla dött till följd av någon form av våldshandling. Snörena genom rummet i sig utan att vara införstådd med denna information och bakgrund kan te sig som ett ointressant konstverk men med all bakgrundsinformation omvandlas det till någonting annat, starkare och mycket mer närvarande. En gräns som blir så påtaglig att man kan ta på den.

En annan gräns som vi i gruppen pratat en hel del om är den rent kroppsligt fysiska gränsen. Har man exempelvis som människa ett bäst-före-datum?
Som jag berättade för några dagar sen när vi varit på yoga så kände vi oss inte välkomna på grund av vår (i relation till de som var där) unga ålder. Damerna skvallrade att vi var "för unga för att vara där". Men vem bestämmer den gränsen? Åldersdiskriminering funkar åt båda hållen... När är man för ung och när är man egentligen gammal? Bara för att yogan var anpassad efter den gemene senioren betyder inte det att den inte kan vara fysiskt utmanande för en person som inte benämns som senior.

Ikväll ska vi i alla fall ut och dumpstra mat, som en följd av en diskussion kring mat, vanor/ovanor, konsumtion och överflöd som vi hade under knytis-frukosten. Om man inte vet vad dumpstra är så är man välkommen att spana in dessa länkar:

http://frigan.se/
http://trashwiki.org/en/Gothenburg
http://frigan.wordpress.com/2009/06/03/friganer-i-gratistidningen-city/
http://www.fria.nu/artikel/76290
http://sv.wikipedia.org/wiki/Containerdykning

Sen kan jag också passa på att tipsa om att det just nu går en intressant dokumentärserie på Svtplay om E-nummer, det kan vara väl värt en titt.

REFLEKTION KRING YOGAN
Efter vårt yogabesök bestämde vi att alla på varsitt håll skulle göra någon form av gestaltning av dagens yogapass. Här är vad jag gjorde. (sorry för den dåliga kvaliten)

KARTINSPIRATION

GRUPPMÖTE 12/1
KNYTISFRUKOST

Idag hade vi bokat ett grupprum i Pedagogiska biblioteket för att äta knytisfrukost tillsammans. Om vi kände oss icke välkomna igår på yogan så var det precis samma idag. När vi kom till rummet satt där tre andra tjejer med varsin dator och arbetade (de hade inte bokat), vi sa att det gick bra att de satt kvar eftersom det var ett delat grupprum med två bordsplatser. Vi dukade upp med finduk, ljus och alla godsaker och pratade på friskt om gårdagens yoga och vår gränsundersökning samtidigt som vi åt vår frukost. Tjejerna kastade då och då blickar åt vårt håll och mellan sig som för att visa att vi gjorde någonting konstigt och avvikande från det som var tilltänkt för rummet. Jag hörde en av tjejerna också viska till de andra om att vi var högljudda och efter ett tag packade hon ihop och gick ut.

Det var så påtagligt att det vi använde grupprummet till, trots att vi bokat det och trots att vi genomförde ett akademiskt arbete så var det "fel" sorts arbete. Det satt inga anslag om att man inte fick förtära mat och dryck i lokalen så vi bröt inga regler på så vis, men ändå kändes det lite olustigt att sitta där och göra något som lokalen inte var avsedd till. Och självklart det att andra upplevde oss som "störande" upplevde jag som olustigt även om jag kanske inte reflekterade alltför mycket över det just då. Det var bara en känsla som ploppade upp och som jag först senare kunde namnge.

Vi hade i varje fall en mycket trevlig frukoststund tillsammans. Några i gruppen upplevde frukosten som gränsöverskridande medan jag inte såg själva frukostsittningen som det som var överskridande för mig. För mig handlade det mer om att inte äta frukost innan jag gick hemifrån på morgonen, jag äter alltid frukost och då samma sak. Äter jag inte frukost blir jag riktigt otrevlig och det faktum att jag inte ätit innan vi sågs gjorde att jag fick anstränga mig för att inte passera gränsen för hur man bemöter andra människor på ett okej sätt.

Sanna hade med sig några paket smör med utgått datum som förde oss in på en lång diskussion kring bäst-före datum. Och under andra möten när vi pratat om gränser så har fenomenet dumpster diving (då man letar i containrar efter exempelvis matvaror) kommit på tal som någonting vi kanske skulle pröva på tillsammans. Det är ju trots allt utgången mat som slängs i containrarna, trots att bäst-före-datumet inte alltid är lika med att produkten inte går att äta. Vi kopplade också tillbaka lite grann till tankekartan där vi skrivit upp fin/ful -kultur, regler/lagar & normer.
Var går gränser för "bäst-före"? Vem bestämmer bäst-före-datumen? Har du som människa ett bäst-före-datum?

Imorgon är det handledning, vi får se vad det mynnar ut i.

GRUPPMÖTE 11/1

SENIORYOGA

Idag fortsatte vi vårt undersökande av gränser, vi tog oss an vår egen fysiska eller kroppsliga rörlighet, detta genom att tillsammans gå på en gratis-prova-på-timme på ett yogacenter.

Eftersom jag yogat innan så hade jag en bild i huvudet av hur passet skulle te sig, att jag skulle bli svettig, hur man skulle andas och stå, men komiskt nog upptäckte man någonstans halvvägs in i passet att det nog inte skulle bli bättre än att ligga på en matta och sträcka ut sina lemmar. Man undrade liksom, "när börjar det?!" Tillråga på allt stod fönstren på vid gavel och blåste kallt vilket gjorde att när man låg där i sträck å böj ställningar också låg och småhuttrade och spände sig istället för att slappna av.

Sen mitt i passet bad instruktören oss att sitta upp, gick och hämtade en anslagstavla och började göra reklam för andra aktiviteter i verksamheten. När detta var klart skulle vi återuppta sträck och böj ställningen i ytterligare tio minuter, sen var passet slut. Alla upplevde det som konstigt att instruktören mitt i passet avbröt allt och gick över till någonting helt annat och lika oväntat.

Och än mer komiskt upptäckte vi snabbt att vi nog var lite yngre än det vanliga klientelet på centret. Det var uppenbart att passet var inriktat för seniorer snarare än för oss. Även om vi som unga också hade lika stor "rätt" eller tillgång till platsen var det påtagligt att vi nog egentligen hade klivit över en osynlig gräns. En i gruppen hörde till och med två tanter på mattan bredvid viska mellan sig att vi var för unga för att vara där.

Jag yogar regelbundet och uppfattade inte utmaningen i sig som en gränsöverskridande handling eller själva passet som något som tänjt på min fysiska gräns. Men nu har vi tillsammans i alla fall undersökt den ingången. Däremot tänkte jag under yogapasset på andra gränser som vi som grupp med denna handling tog oss förbi. Att gå från att ha en ganska ytlig relation till de i gruppen blev det nu en helt annan mer intim sak när vi skulle byta om tillsammans.
En annan personlig tanke var att jag på ett sätt konfronterades med mina egna gränser (eller intrång i min personliga sfär eller trygghetszon) vad gäller att ligga på en yogamatta 10 cm ifrån en flåsande gubbe med uppenbara mag/tarmproblem eller den påtvingade kroppskontakten utan förvarning när instruktören rättade till ens position.

Efter yogan fick alla kommentera hur det kändes och vad man tänkt på i efterhand.

Vi fick knappt prova på yoga.
ingen fysisk gräns är tänjd, däremot den psykiska sfären genom att ligga nära främmande människor och ledaren som tog på en utan förvarning.
Kallt.
Att byta om tillsammans blev mera intimt, känns som gruppen kommit ett steg till.
Skulle aldrig gått dit själv.
Det var skönt att slippa känna att man inte kunde.
Skönt för ryggproblemen, men det blåste kallt.
Spännande att det inte uppfyllde min förväntning.
Komiskt att det blev som det blev.

De flesta upplevde innan passet att det skulle bli kul och var peppade men sen inte alls fått det vi förväntat oss. När passerade vi gränsen för det vi förväntade oss och det vi fick och när insåg vi att det här inte blir som vi tänkt oss?
Vad vi fick var ett mycket komiskt antiklimax som gav oss som grupp en rolig upplevelse tillsammans. Det var tur att det var gratis, annars hade vi nog krävt pengarna tillbaka. Personligen känner jag inte att experimentet var en flopp, för det gav ändå någonting som satte igång tankarna och vi hade ganska roligt tillsammans medan vi gjorde det.

Här är våra samlade associationer till ordet gränser:

geografiska

tullen

klass

privata

psykiska

fysiska

känslor

sociala

normer

kulturkrock

byggnader

dörrar

avspärrningar

vägar

biljettautomater

lås

staket

buskar

kläder

status

pengar

uppfostran

regler

förhållningssätt

kontinenter

lagar

inom mig

fingertoppar

kondition

smak

synfält

vakenhet

engagemang

minne

i affären

i träningshallen

kallt och varmt

tåg och perrong

kärlek

kultur

religion

bråk

vett och etikett

utseende

fara

i skolan

klass

genus

vatten

i döden

i mig

GRUPPMÖTE 10/1
VART BÖRJAR DU OCH VAR SLUTAR JAG?
Idag sågs vi på Pedagogen där vi började med att rita in våra resvägar på våra kartor under dygnet som gått, något som jag kände skapade ännu mer förvirring än tidigare. Vad är det vi håller på med? Vad vill vi säga med det här? Jaha, kartor, okej, guh så nyskapande! Och flera i gruppen kände samma sak (vilket jag upplevde som väldigt skönt) så vi diskuterade hur vi ska gå vidare med vår undersökning av gränser.

Tankekartan som vi gjorde igår försökte vi återkoppla till och se om vi kunde lägga till eller ta bort något. För att vidare undersöka våra tankar kring gränser bollade vi bland annat idéer som ploppat upp sen gårdagens möte sen körde vi associationslekar och "tegelstensmetoden" för att få igång tankarna. Vi associerade fritt till ord i associationsleken men även till varandras associationer kring gränser. Det blev mest yta utan innehåll och gav en miljon frågor snarare än det gav några svar.

När vi kom in på fysiska och privata gränser sade någon något intressant som vi alla fastnade för: "Vart börjar du och vart slutar jag?" Slutar jag i fingerspetsarna eller i tårna? Hur långt kan man gå? Hur långt kan man minnas? Vart går närgränsen mellan mig och personen till höger och är det olika på olika scener? Kan man mäta det avståndet? Hur många centimeter är det mellan mina fingerspetsar och golvet om jag böjer mig? Om jag tränar kan jag då tänja den gränsen?

Vi kom i alla fall tillslut överens om att fortsätta med kartorna och att märka ut våra privata geografiska gränser parallellt med utforskandet av andra gränser. Det är svårt att försöka återge flera timmars dialog, men på något sätt kom vi i alla fall enhälligt överens om att imorgon, beväpnade med måttband, gå på yoga tillsammans. Andlig och fysisk aktivitet i ett. Perfekt mättillfälle! Någonting som några av oss kanske aldrig skulle känna sig bekväm i att göra. En gräns som vi tillsammans tänjer.

INTERAKTIV GESTALTNING:
GRÄNSER

Idag fick vi alltså uppgiften presenterad för oss samt blev indelade i grupper. Under de kommande mötena med gruppen turas vi alla om att vara samtalsunderlättare samt sekreterare. Idag föll det på min lott att anteckna och här kommer en sammanfattning av vad vi diskuterade.

Gruppmöte 9/1-2012

I gruppen ventilerade vi alla först hur vi hade uppfattat uppgiften samt hur vi såg på begreppet gränser.
Som underlag för det fortsatta arbetet diskuterade och fördjupade vi oss i vad gränser kan vara för att på så sätt försöka finna någon gemensam knytpunkt som alla i gruppen kunde relatera till. Vi insåg snabbt att gränser är ett väldigt mångbottnat begrepp som kan kopplas till en mängd olika företeelser och faktiska saker, geografiska och fysiska gränser till regler och normer inom ett samhälle. Utifrån det sammanställde vi sedan en gemensam tankekarta.

En allmän känsla av nyfikenhet och förvirring infann sig men för att starta arbetet bestämde vi oss ändå för att börja någonstans (eftersom vi vid dagens slut skulle kommit fram till en startpunkt), och vårt undersökande arbete tog då sin start i kartor. På denna karta ska varje gruppmedlem markera ut sin resväg och platser där vi vistats dag för dag under arbetets gång för att undersöka våra egna geografiska gränser. Kanske resulterar det i en slutprodukt eller så leder det oss vidare till nya spår, vilket också är vår förhoppning, vad det "blir" vet vi ännu inte.

INTERAKTIV GESTALTNING:

Vad: ett grupparbete på temat: gränser

Jag äger inte tolkningen till mitt verk. Idag kanske mer än någonsin förr är tolkningen av en produkt allas ensak. I samma stund som jag som avsändare tar steget ut i ljuset med mitt verk är läsningen och tolkningen av det öppen för alla. Min egen röst blir en av alla möjliga röster i läsningen av verket.
I ett arbete finns alltid en intention, en ingång eller en fråga. Något som startar arbetet och när alla läsningar är möjliga blir kommunikationen av intentionen än viktigare för att verket skall behålla sin tydlighet.
Samtal kring intentionen, arbetet samt hur det kommuniceras blir av största vikt för att projektet skall kunna utvecklas och inte stanna vid första idén.

Gestaltning som begrepp sträcker sig vidare än illustrationen. Undersökande gestaltning är en metod att se nytt, upptäcka annat och ta vara på misstag. Processen och vägen framåt är centralt till skillnad för en produkt som förklarar det man redan visste, eller tänkt ut. Givetvis kantas vägen under gestaltningsarbetet av produkter, och slutet av ett projekt är en kommunikativ produkt i någon form. Produkten blir ett resultat av en undersökning, snarare än en förklaring av ett uttryck.

I grupp skall ni arbeta med ett gemensamt gestaltningsarbete som undersöker begreppet gränser. Ni bestämmer själva uttrycksmedlet eller vilka material ni vill använda. På redovisningen visar ni en gemensam avslutad gestaltning.

GOD JUL

ESSÄSKRIVNING
Här har jag slagit läger de kommande dagarna för att skriva min essä på frågan: hur ser du på relationen mellan identitet och kultur?

VFU
Under VFU:n fick jag i uppgift av min handledare att utforma fem enkla uppgifter till årskurs 7 och ta fram materialet som krävdes till dessa. Detta eftersom de skulle ha vikarie under några lektioner. Uppgifterna skulle vara enkla för att just de klasserna har svårt att koncentrera sig när de gör större abstrakta arbeten som tex skulptur som tar tid. Enkla uppgifter som inte tar alltför lång tid funkar därför bäst. Förutom att skriva uppgifterna gjorde jag även exempelbilder till varje uppgift för att eleverna enklare skulle kunna visualisera uppgiften. Här är uppgifterna som jag skrev ner:

Bilduppgifter åk7:

Uppgift ett:

Gör bilden större

Du behöver:

sax, limstift, ett papper och en valfri bild ur en tidning

(Tidningar finns inne i lilla materialrummet i flyttkartongerna på golvet)

Gör så här:

Klipp bilden i remso

r. Limma sedan fast remsorna men med ett mellanrum på ett papper. Genom att ha olika stora avstånd mellan remsorna skapas en effekt och en helt annorlunda bild.

Uppgift två:

Perspektivlandskap av papper

Du behöver:

papper i olika färger och lim

Gör så här:

Välj ett papper i den färg du vill att din himmel ska vara i. Det pappret skall du inte riva i, eftersom det är din bakgrund och bas som du limmar de andra pappersbitarna på.

Riv remsor av de papper som du vill ha nedanför himlen.

Lägg ut remsorna så du ser hur den färdiga bilden kommer att se ut.

Limma fast remsorna

(börja uppifrån)

Jämna till sidorna av bilden med en sax om det behövs när du är klar.

Uppgift tre:

Hitta figurer med rinn och blåsteknik

Du behöver:

ritpapper, vattenfärg, vatten, en smal penna och en pensel

Gör så här:

Blöt ner den färg du vill använda så att den är rejält blöt.

Doppa penseln och läg

g lite färg på pappret. Se till så att penseln är mättad med vatten.

Blås ut /låt färgen rinna åt olika håll.

När du är nöjd med din figur, fundera över vad det kan föreställa och rita sedan dit och förstärk det som fattas.

Uppgift fyra:

En färg, många nyanser

Du behöver: papper, färgpennor, kritor och vattenfärg

Gör så här:

Välj EN färg som

du vill jobba med. Ta fram så många nyanser du kan av denna från olika slags pennor, kritor osv. Måla en bild och försök att med den enda färgen få fram så många nyanser som möjligt.

Uppgift fem:

Mosaikmålning

Mosaik kallas en bild gjord av exempelvis små sten eller glasbitar som lägg i ett mönster eller motiv intill varandra.

Du behöver: vattenfärg, pensel och ritpapper

Gör så här:

Ta ordentligt med färg på penseln men stryk av lite mot kanten på muggen.

Tryck sidan av penseln mot pappret så att du får en färgklick. Lek fram ett mönster.

Försök att få fyrkanterna så nära varandra som möjligt utan att nudda varandra.