Inför avstämning

Idag har vi avstämning på gestaltningen inför slutpresentationen. Jag är dock ännu inte på det hela klar över exakt hur mitt verk kommer se ut, jag har testat en del alternativ med möglet men ännu inte bestämt mig. Här kommer i varje fall bildbevis på några av petriskålarna så att en kan se att det faktiskt har hänt något under gestaltningsprocessen.

Eftersom jag utgått från ett uttryck ("det är så man gör") så började jag först att titta på vad själva uttrycket förmedlar och vad det var som gjorde att jag fastnade för det. I kombination med att se på vad det faktiskt är som jag undersökt i min gestaltning. Slutsatsen: skifta fokus till lärprocessen. I skrivandet har jag därför mer och mer fokuserat på lärprocesser än identitet/socialiseringsprocesser (även om det också fortfarande finns med) men möglet känns fortfarande gångbart även till det. För att ta mig vidare i både skrivandet och gestaltningen kändes det som en nödvändig utveckling för att få ihop det.

Våga då!

Jag tänker inte bli som dem. Om det är nåt som det gestaltande arbetet hjälp mig med så är det att se den egna praktiken och reflektera kritiskt samt att våga. Så nä, jag tänker inte bli som dem i texten. Ett möjligtvis naivt påstående men jag tänker att en så länge en medvetandegör för sig själv så blir det lättare att hålla sig därifrån.

ps: gelé-experimentet lyckades! Nu är det bara att vänta och låta det gro till sig ordentligt.

[Folkesson, Lena. Perspektiv på skolutveckling. Studentlitteratur, Lund, 2004]

I köket

Idag har jag gjort flera saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra, den ena var att köpa och blanda till gelatin (jag är vegetarian sen 17 år tillbaka så hela konceptet var för mig både äckligt och främmande) tillsammans med agarlösning. Anledningen? Jag såg en dokumentär om orkidéer på SVT där David Attenborough besökte laboratoriet på Kew Gardens i England där de använde en sorts gele för att driva upp hotade orkidéer i. Jag har inga som helst belägg för om en kan göra på detta sätt eller om det kommer att lyckas men jag fick en känsla och tänkte att det vore dumt att inte gå på den. Så: jag tänkte alltså hälla mitt gelekok i petriskålar för att sen när det stelnat driva upp mögel i dem (och hoppas på att det funkar).

Förövrigt har jag just nu inte någon vidare pepp kring min gestaltning, eller ja jag är nog mer osäker över vilken riktning jag vill ta, vill jag säga det här eller det där? Vad gör jag? Jag odlar mögel. So, varför det? Jag måste göra kopplingen till det jag vill säga tydligare. Men hur? Och hur odlar en egentligen mögel på någons identitet? Vart ska en egentligen topsa för att få tag i den så att en kan kultivera den? Vart sitter ens identitet?

En annan tanke som fått gro till sig i några dagar är den om att jag gärna skulle vilja göra min gestaltningspresentation interaktiv på något sätt. Då blir fokus på det performativa men det är inget bestämt, så jag behöver göra avvägningar och fundera kring vad de olika riktningarna förmedlar och sen se vilken riktning jag (arbetet) vill ta.

Tills vidare fortsätter skrivandet.

Konstnärlig inspiration

Klicka på bilderna så kommer ni till deras källa.

Dekonstruktion av C-uppsats

Typ.

För att få en bättre översikt över min text och för att jag behöver vara nästan övertydlig med mig själv för att jag har mycket i huvudet just nu tänkte jag att det vore bra att göra uppsatsen mer handfast och överskådlig genom att skriva ut mina sidor, klippa isär textstyckena, placera ut dem på golvet och flytta runt dem. Kanske hittar jag på det här sättet enklare de övergångar eller bryggorna mellan textstyckena och den riktning som jag letat efter. Förhoppningsvis gör detta att jag sitter slippa i flera dagar med att flytta runt stycken fram och tillbaks utan att ta mig någonstans.

En spontan tanke nu när jag tittar på den såhär, så känns den inte alls 17 sidor stor och övermäktig ut utan mer hanterbar. Konstigt. Som att jag trampat vatten men nu lärt mig simma. Har också insett att jag kanske skiftat fokus från identitet till lärprocesser.

Tips till kurskamrater att pröva om ni också trampar vatten. 

Mikro & makro

Efter gårdagens opepp tog jag en liten paus från skrivandet och fokuserade på gestaltningen istället, alltså mina mögelodlingar. Som för övrigt växer väldigt långsamt, vissa har inte ens börjat (vad jag kan se med blotta ögat i alla fall). Känns lite misslyckat att inte kunna odla mögel. Det känns lite Kejsarens nya kläder "vad bidde det då, då?" och "syns du inte så finns du inte"
Jag vet fortfarande inte vad jag ska presentera eller hur och just nu känns petriskålarna lite platta och tråkiga. Jag skulle vilja bygga någonting tredimensionellt + mögel men vet inte vad eller hur och har inte direkt tid till det heller.

Pratade med Anna om våra uppsatser och gestaltningar förut och hon sa någonting bra som fick mig att fundera lite och bli inspirerad: "istället för att förstora, förminska" och "finns det komponenter som tillsammans utgör en icke-fungerande kultur?". Så kanske ska jag gå ner i skala och skifta perspektiv? Jag brukar försöka tänka stort och framförallt i det här fallet när det rör sig om sådant som jag vill lyfta och synliggöra för att det i sig är tämligen osynliga inre processer (identitetsskapande). Men hur kan en fånga någonting som inte går att fånga? Det svårfångade blir också väldigt tydligt utifrån skrivandet där det sociokulturellla perspektivet som jag börjat använda mig av inte direkt ser till de inre processerna hos enskilda individer, eller riktigt fångar det där som jag ju är intresserad av. Det Anna sa fick mig att börja fundera på personkemi och hur den påverkar interaktion mellan människor. Om en inte "klickar" med en annan person säg en lärare med en elev, blir elevens möjligheter till en god lärosituation, möjlighet att bli sedd och utvecklas sämre? Jag ska fundera några varv till på detta och kanske utveckla det i uppsatsen.
Tillbaks till det osynliga och att förminska. Kan jag presentera någonting osynligt som Kejsarens nya kläder? Eftersom en inte kan se mina mögelodlingar med blotta ögat kanske jag skall gå ner i skala och använda ett mikroskop för att skifta perspektiv? För att synliggöra det för ögat osynliga inre landskapet som är en persons identitet? Kanske ser en dem då? Så kanske finns de då, kanske finns DU då. Blöh. Jag vet inte.

Känner mig oinspirerad

När det gäller skrivandet alltså. Jag har kört fast lite grann tror jag. Mest för att jag inte riktigt vet vilken väg jag vill gå med gestaltningen. Känner kanske att den styr mitt skrivande lite för mycket vilket gör att jag känner mig lite hämmad. Har suttit och tragglat i flera dagar med samma sjok av text, flyttat upp textstycken hit eller dit för att sen flytta dem nån annanstans. Det känns verkligen inte som att jag tar mig framåt i den takt jag hade önskat eller som att texten tar mig någonstans. Jag är inte heller riktigt klar över vad jag ska skriva under teoridelen, då jag inte helt klart är med på vad jag har för teoretisk utgångspunkt.
Känner inte heller riktigt att jag kan formulera mig klart och tydligt med vad det är jag är förvirrad över eller så. Och imorgon ska jag skriva en självvärdering över skrivandet också eftersom jag valt att inte ha någon handledning denna vecka för att jag känner att jag bara behöver gå helt upp och in i skrivandet för att bara befinna mig där. Tänkte därför det vore bra att skriva av mig lite blaha blöööh på bloggen så att handledaren slipper ta det då. I skrivande stund är jag opeppad men hoppfull att peppen kommer tillbaks.

Ankomsten

Det där magiska ögonblicket när någonting efterlängtat äntligen kommer.

Nu jädrar ska jag kultivera mögel! (Ska bara läsa in mig på hur en blandar vätskorna, var de ska stå när de gror och allt sånt tekniskt).

Inspiration & Ref

Serien Växternas planet:

"Växterna fick livet att gå upp på land. De styrde dinosauriernas uppgång och fall och är än idag förutsättningen för allt liv. Deras mål är världsherravälde. I tre avsnitt med unika bilder från hela jordklotet skildras jordens utveckling ur växternas perspektiv.Det första avsnittet handlar om hur växterna skapat luften vi andas, marken vi brukar och avgör vem som ska leva eller dö."

[text & bild, Sveriges Television]

Emotioner i socialt liv

Jag ringar in och närmar mig lite grann i alla fall. Det är svårt när det handlar om sådana till synes osynliga processer, men denna bok visade sig ge en del kött på de benen trots att jag precis har börjat läsa i den. Framförallt gjorde denna inledning mig mycket glad då den på något sätt nålar fast en fladdrande tanke jag själv haft ett tag. Tack för det.

Ur Det sociala livets emotionella grunder. Wettergren, Å, Starrin, B. & Lindgren, G. Liber AB, Malmö, 2008

På väg

Nu är Ä N T L I G E N min petriskålsbeställning på väg till mig! Och jag vet precis vad jag vill göra med den när den kommer. Däremot funderar jag en hel del på presentationen och hur den kommer se ut eller i alla fall kan komma att se ut.... alltså HUR jag vill presentera mitt arbete (det kanske inte ens är petriskålarna jag väljer att presentera) och VAD jag vill presentera. Tills insikter om det kommer så fortsätter skriveriet, som om jag ska vara helt ärlig mest bestått av att läsa i de böcker jag lånat. Har också, för översiktens skull och för att inte hjärnan ska bli överhettad, gjort ett schema så att jag ska kunna disponera tiden bra (förhoppningsvis). Insåg precis att tiden minst sagt är knapp.

Ref

Potato mould
http://www.dontpaniconline.com/media/magazine/body/2012-12-12/images/mould%201.jpg

Textskrivandet tar vid

Idag hade vi första handledningen på textdelen. Efteråt gick jag och lånade en hel drös med böcker som jag hoppas ska vara till hjälp i skrivandet. Några har jag läst/använt tidigare och andra inte och vissa av dem kanske inte alls är på just det jag tänkt skriva om men jag kanske kan plocka ut något ur dem. Så nu ska jag läsa och sålla för att se om det är något jag kan använda eller ej. Jag är alltså i insamlingsfasen av skrivprocessen och är peppad på att börja skriva. Däremot tycker jag att det känns svårare att formulera en frågeställning att utgå ifrån eftersom mitt gestaltande arbete är pågående. Den oron blev dock lugnad efter morgonens handledning, så nu ska jag som sagt börja läsa, läsa, läsa.

Böckerna jag lånat är:

_ Socialpedagogik och samhällsförståelse. Eriksson, L., Hermansson, H-E. & Münger A-C. (red). Brutus Östlings Bokförlag Symposium, Stockholm, 2004

_ Att bli sig själv. Brodin, M., Hylander, I. Liber AB, Stockholm, 1997

_ Identitet och våld: illusionen om ödet. Sen, A. Bokförlaget Daidalos AB, Göteborg, 2006

_ Socialpedagogik. Madsen, B. Studentlitteratur, Malmö, 2008

_ Det sociala livets emotionella grunder. Wettergren, Å., Starrin, B. & Lindgren, G. (red). Liber AB, Stockholm, 2008

_ Gruppsykologi: om grupper, organisationer och ledarskap. Svedberg, L. Studentlitteratur, 2007 (4:e upplagan)

_ Identity Development: Adolescense through adulthood. Kroger, J. Sage Publications, London, 2007 (2:a upplagan)

Förutom dessa har jag ställt mig på kö på Dialog, samspel och lärade (Dysthe, O) & Risker i kunskapens mellanrum: en studie i tre delar (positioner, färdriktningar, kartans vita fält) (Persson, J)

Jag fick också med mig referensen: http://trinhminh-ha.com/books/ från handledningen.

Ref

Daniele Del Nero

Discard Studies: http://discardstudies.com/2012/01/02/the-art-of-mould/
(Tack Smultron)

Opponering Charlotte Roos

Allra först har jag närmat mig ditt arbete utifrån det rent visuella för att sedan ta mig an, sätta mig in i och läsa din blogg.

Det jag ser är ett laboratorium eller en destilleringsprocess i form av ett stort glaskärl med slangar som inte verkar vara kopplade till något så jag vet inte säkert vad de är till för. Bakom kärlet står en stålhylla med ett antal glasburkar innehållandes olikfärgade vätskor. Jag ser att de mindre burkarna är märkta med etiketter men kan inte läsa vad det står. Det stora kärlet är tomt vilket gör att jag funderar kring dess placering/funktion samtidigt som jag i kontexten destillering kan tänka mig att det skall fyllas och att något skall bryggas till, kanske med vätskan från de mindre burkarna. Jag associerar till ett laboratorium och stålhyllan får mig att tänka på strama industrier och fabriksmiljöer vilket jag uppskattar, medan vätskan får mig att tänka på någonting skört och föränderligt. Jag gissar att vätskan är vatten och vatten är liv och ett livsväsentligt element som är komplext och dynamiskt i sin struktur, något från naturen som är klart och rent, men som vid försummelse av oss blir förorenat. Vatten = ger ledtrådar, indikationer om vår miljö och hälsa. Biokemiska processer som skapar ett liv av färgförändring, metamorfos och som transformeras med tiden, från en form till en annan form. Dessa processer visar både insidan och utsidan av ett föränderligt liv och dess flyktiga karaktär, ekosystem/balans och människors existens. Med ödmjukhet och kärlek för de organiska naturliga materialens föränderlighet, processer och förgänglighet, bäddar jag in kampen mot tiden och människans inneboende mekanism för att bekämpa föränderlighet, men också hennes vilja till att bevara, behålla, samla information och att lyda. Är destilleringslabbet ett reningsverk?

I en annan bild kan jag se vad det står på några av etiketterna och dess texter gör mig förvirrad då jag har svårt att koppla dem till burkarnas innehåll och destillering. Är de nödvändiga?

Jag ser i bloggen en tydlig röd linje genom din process där du är konsekvent med undersökningen av ditt tema, gissningsvis för att du hade en väl formulerad ingång i ditt PM. Jag har däremot svårare att se dina frågeställningar gestaltade eller representerade i ditt ”labb” och kopplingen till tonårstiden saknas (kanske för att jag inte kan läsa etiketterna?). Kopplingen till tonårstiden – laboratorium kunde du arbeta mer med för att förtydliga ditt budskap. När jag sedan läser om dina tankar kopplade kring ditt verk tolkar jag det som att det handlar om att späda ut, koka ner, göra sig av med eller kanske rentav en uppgörelse med en tid eller sig själv. Jag läser in metaforen tonårstiden som ett sorts laboratorium (eller experiment) och tänker att det handlar om identitet eller skapandet av densamma. Jag tänker också att tonårstiden i sig kanske inte är det viktigaste utan snarare den identitetsskapande procedur vi genomgår dagligen hela livet igenom där vi hela tiden omformar oss själva och utforskar vilka vi är i nya kontexter. Den är dock mer tydlig i tonåren så jag kan förstå varför du valde den som utgångspunkt.

En annan tanke är det där att du utgår från dig själv, förståeligt nog, men som kan bli problematiskt när du pratar om att göra verket interaktivt och allmängiltigt. Tonårstiden benämns som en generell grej med samma innehåll för alla, men alla växer upp i olika kontexter och med olika förutsättningar. Då blir en generalisering inte en representation för alla då en persons erfarenhet och minnen bara är relevanta för denne själv. Du pratar om din position (3/4) men återkopplar inte till det. Det blir en balansgång och en bör alltid veta ur vilken position en talar och vad det en säger sänder för budskap. Exkluderas någon? Att arbeta vidare med: hur kan du inkorporera andras erfarenheter? Hur kan du teoretisera det och göra det allmängiltigt?

Aktivera ditt laboratorium. I ditt processinlägg (27/4) skriver du att en publik skall få interagera med verket vilket jag uppskattar och tror är viktigt. Hur gestalta performativt – bjuda in till interaktion? Kanske är det inte något du tänkt men en spontan tanke jag får när jag tänker på destilleringen i sig som något som har en funktion, nämligen att brygga en dryck som skall drickas. Kanske kan du för att göra verket mer interaktivt ha bryggt en dryck som publiken får smaka (om en törs, det är ju en del kanske nasty ohälsosamma saker i..?!)? Vi får provsmaka av dig och du får prova dig själv/omforma/utforska dig själv i denna nya kontext.

Är det handlingen att människor blandar till dig eller är det något annat som är det centrala?

Sen undrar jag också varför en först skall dela upp materialet för att sedan blanda samman det i samma behållare igen? Är blandandet en metafor för en mänsklig massa och mellanmänskliga relationer, där blandandet i sig blir ett samtal som förbinder människor och skiljer dem åt? Där individen häller sin del vätska till massan in i ett redan givet mönster och förändrar massan? Är det din eller massans berättelse du vill förmedla?

För mig var det viktigt att du använde ett faktiskt material från den tid du valt för det blir mer äkta och ger verket mer legitimitet. Det är också där jag ser dig tydligast i verket och det är nog främst därför som jag saknar substansen/materialet/ i burkarna. Du talar om (veckologg 3/4) att utgå från dig själv vilket jag tycker är bra men jag saknar återkopplingen till det i ditt verk. Du skrapar på din yta men vi kommer inte dig närmre. Är det ett ställningstagande du gjort? Jag förstår din förklaring till varför du tar bort materialet du ”saftat” från, du skriver ”substansen ska bort” så att bara vätskan blir kvar. Substans betyder mening eller verkligt innehåll och kanske tar en helt bort verkets innehåll/substans när en bara behåller vätskan? Kanske tar du också helt bort dig själv? Verket blev för mig mer intressant i bilden där du hade med materialet/substansen i burkarna. Vätskan i sig är genomskinlig och kanske blir det utan materialet bara just det, genomskinligt och platt. En annan tanke är den om att jag tänker att tonårstiden i sig inte är det väsentliga utan Du idag, eller när som helst, att det är samma identitetsskapande procedur. Har du saftat på något material från Dig idag/nutid? Att ingå i en kontext är både en dagsaktuell och uråldrig strategi som kan beskrivas som ett ändamålsenligt och komplext system av länkar vars syfte är att hålla samman och hålla ihop. I avsaknad av hierarkisk organisationsprincip och givet centrum bestäms dess form först när det tas i bruk.

Finnish: Ljus, färgsättningar, kontext att placera sig själv och verket i är något att ta med och fundera/experimentera/undersöka för att förhoppningsvis förmedla det där som du vill säga.

Avslutningsvis vill jag säga att det ska bli spännande att se vad det blir av ditt arbete. Vidare uppskattar jag och blir glad när jag märker att vi berör liknande teman fast med olika infallsvinklar och kommer därför ge dig några av de referenser jag själv använt/kommer använda mig av och hoppas skall ge dig något. 

Referenser:

_ Michael Mapes, Dissekering, Laboratorium, Dekonstruktion: http://www.booooooom.com/wp-content/uploads/2014/01/michael-mapes-03.jpg

_ Bromseth: Normkritisk pedagogik: makt, lärande och strategier för förändring

_ Engdahl: Konsten att vara sig själv

_ Wellros: Språk, kultur och social identitet

_ Thörn: Globaliseringens kulturer: den postkoloniala paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället

_ Goldringer: Tonårstiden: utvecklingen från förpubertet till vuxen ålder

Lundgren: Uttryck, intryck, avtryck

_ Berglund: Socialpedagogik: i goda möten uppstår goda skäl

_ Paechter: Educating the Other: gender, power and schooling

Nedslag i processen - sammanfattande blogginlägg till opponent

Reflektion:
Jag försöker knyta ihop säcken och återblicka min process och ställer mig frågan, hur kan jag gå vidare och vad vill jag säga?

Det började med att jag köpte en dokumentförstörare för att ha ett material att börja med (pappersstrimlorna - väven). Jag upplevde dock att det mest blev platt, intetsägande och ointressant samt att jag till viss del redan gjort det i tidigare arbeten. Jag tappade därför intresset och blev frustrerad över att jag inte tog mig någonstans. Efter det försökte jag börja om på nytt men då var jag stressad och började febrilt söka ingångar (bl.a. undersökande av plats och borttappade kläder) överallt utan att ta mig någon vart. Jag blev också än mer stressad över att det på handledningen sades att en skulle sätta igång och jobba med någonting fysiskt så snart som möjligt, för att ”det är så man gör”, fast det kanske inte direkt är så jag själv går tillväga. Jag gjorde som det sades och började tvivla på mig själv och min egen röst och förmåga. Efter vidare reflektion kring hur jag kände och framförallt varför, kunde jag gå vidare och se att det jag upplevt faktiskt var något som jag vill/tänkt skriva om i uppsatsen och att mitt gestaltningstema (socialiseringsprocesser/identitetsskapande…) funnits framför mig hela tiden.

Utifrån det började undersökningen av vad en socialiseringsprocess är och hur den formar oss. Det jag fascineras mest av är omformandets ständiga uppbyggande av och förstörande av jaget och hur det där emellan i vissa fall kan uppstå en intrapsykisk konflikt. Alla människor vill höra till ett sammanhang eller vara delaktiga i något för att alla har ett socialt behov.
Vad betyder det egentligen "att vara sig själv" när vi ju hela tiden i olika sociala konstruktioner formas och omformas? Är det anpassa sig eller gå under som gäller? Vilka sidor vill/får en ha kvar och vilka inte? Är valet aktivt och ens eget eller sker det av sig självt?

Eftersom jag redan hade ett insamlat material (vantar) började jag undersöka det. Detta gjorde jag genom att ställa frågor till mig själv, kring materialet och att sätta det i olika sammanhang för att se vad som hände. Jag upplevde dock att det inte gav så mycket så jag fortsatte med att göra avgjutningar i pappersmassa av vantarna. Efter några dagar upptäckte jag att det hade börjat växa mögel ovanpå dem. En oplanerad vändning som gjorde mig jätteglad då jag i möglet kunde se en direkt koppling till mina tankar kring socialisering, strukturer och att skapa nya perspektiv.
Att, likt möglet, gå sin egen väg, lyssna till sin egen röst och göra det en själv känner att en behöver för stunden ser jag som en styrka och någonting bra men hur skulle det fungera inom skolans väggar? Och hur går det egentligen ihop att gå sin egen väg samtidigt som en vill tillhöra ett sammanhang eller grupp där det är gruppens röst som styr vilka vägar en tar? Vad gör det med en att vara utanför en gemenskap som en kanske egentligen mest vill tillhöra för att det underlättar ens existerande i vissa sammanhang? En vill tillhöra sammanhanget för att slippa vara ensam och skalar därför bort eller förtränger vissa delar av sin personlighet för att passa in. 

dela upp + bryta ned i mindre bitar + skapa nya perspektiv + skala bort & lägga till + kategorisera + sammanfoga + en större kontext = ?

Just nu undersöker och odlar jag mögel i glasburkar och väntar på att få en leverans petriskålar så att jag kan odla ännu mer. Jag vill korsbefrukta, blanda och "såsa till det" men direkt vad utgången av odlingarna blir vet jag i dagsläget inte eftersom det tar tid att kultivera. Jag är väl medveten om att arbetet just nu är mer teoretiskt än handfast och fysiskt men jag har flera idéer för möglet att gå vidare med. Och det är inte odlingar med "fint mögel" som jag kommer presentera vid slutet men eftersom det är där arbetet befinner sig i nuläget så lägger jag upp bilder på dem så att det finns något att "titta på" inför överlämning/opponering. Se även de mer teoretiska referenserna för översikt.

Ref:

_ Cindy Sherman: http://en.wikipedia.org/wiki/Cindy_Sherman

_ Helen Chadwick: http://en.wikipedia.org/wiki/Helen_Chadwick

_ Vetetenskapens Värld, Sveriges Television: Svampar på frammarsch. Sändes 2014-02-03:

http://www.svtplay.se/video/1776130/avsnitt-3-svampar-pa-frammarsch

_ Deconstruction, Scott Carter: 

http://www.designboom.com/wp-content/gallery/scott-carter-crafts-furniture-sculpture-from-deconstructed-walls/scott-carter-deconstructs-the-walls-to-build-funiture-designboom-13.jpg

_ Magical Contaminations, Antoine Bridier-Nahmias: http://24.media.tumblr.com/ce8653d9e89e638d60493e8f40396de6/tumblr_mw9h7zENTm1rfxttzo1_1280.jpg

_ Dissected photographs, Michael Mapes: http://www.booooooom.com/wp-content/uploads/2014/01/michael-mapes-03.jpg

_ Konsten att vara sig själv - Emma Engdahl: http://www.forskning.se/nyheterfakta/nyheter/pmimportocharkiv/pressmeddelandenarkiv2009/attvarasigsjalvarenbalansgang.5.1c247649124dd647eb78000514.html

Dokumentation av arbetet:

Tankekarta

Här kommer den utlovade tankekartan och två referenser jag fick av Anna:

_ TED-talk om inspiration tagen från naturen: http://www.ted.com/talks/janine_benyus_biomimicry_in_action

_ Och mögel som designar järnvägssystem: http://www.wired.com/2010/01/slime-mold-grows-network-just-like-tokyo-rail-system/

Och sist så tänkte jag bara berätta att jag ger mig själv ett "bloggförbud" för att jag skall ge mig själv tid till att formulera mig och att reflektera. Kommer föra loggbok istället.

Undersöker mer

Undersöker

Undersöker material och bygger min egen struktur. Med inspiration från denna.

Ref

Vetenskapens Värld, Sveriges Television: Svampar på frammarsch. Sändes 2014-02-03:
http://www.svtplay.se/video/1776130/avsnitt-3-svampar-pa-frammarsch

Sveriges Television, vetenskap, Skräddarsydd DNA: http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/skraddarsydd-dna-arets-stora-genombrott

[bild: http://www.svt.se/cachable_image/1391436845000/svtplay/article1783361.svt/ALTERNATES/extralarge/992svamp.jpg]