Naturliga fibrer
Min kanin Heddy och jag diy-pysslade tillsammans förra veckan. Vi gjorde något som jag tänkt pröva ända sen vi fick henne, nämligen garn. Eftersom hon är hälften angorakanin så är hennes päls riktigt tjock och fin och enkel att göra garn av. Och eftersom hon därför också ändå måste borstas minst en gång i veckan så blir det ju en del överflödigt fluff. Nu vet jag ju dessutom varifrån garnet kommer och så kommer jag att ha något fint från Heddy. 

Du behöver:
en kanin
en borste
belönings, alternativt fjäskgodis

Gör så här:
Placera kaninen i knät på en handduk och börja borsta. Var försiktig med tovor och tänk på att inte dra för hårt. Belöna kaninen med en godisbit eller två allteftersom.
Tag en bit päls ur pälshögen, placera några fibrerstrån så att de är i växtriktningen (alltså så som de satt på kaninen, på Heddy hamnar stråna bra i borsten direkt så man behöver inte tänka påt), tvinna mellan tummen och pekfingret. När du fått en liten stump möter du upp med den andra handens tumme och pekfinger och håller i, drag gärna lite lätt. Och om det inte riktigt tvinnas ordentligt så kan du även där vrida samtidigt som du drar lite lätt. Drag dock inte för hårt, då kan din tråd gå av. Om du råkar ha av den kan du "repa" upp fibrerna med fingrarna, lägga till några nya fiberstrån och löda ihop de båda ändarna genom att tvinna med samma teknik som innan.

Lycka till!

Ny termin = nya äventyr
Mitt "nya" äventyr heter LBD430 & 440 och är en fristående gestaltningskurs utanför lärarprogrammet. Så den här terminen ska jag bara gestalta vilket jag ser jättemycket fram emot. Idag fick vi (vi är två stycken, istället för bara jag som jag hört) temat som är - transit-. Så nu ska jag grotta ner mig i transit.
Jag återkommer!

Avslutande inlägg:

Portrait/elinutten                          Elin Karlsson 2013

Gestaltningsprojekt, Bild & Visuell kultur

Högskolan för Design och Konsthantverk

Vad:

Porträtt i form av en installation bestående av 50st A3 ark (ca 3x2,10m) och tjugo disketter.

Hur:

Genom att googla mitt nätalias (elinutten) gjordes en arkeologisk kartläggning av alla nätavtryck som hon gjort under hennes tolv år i livet. Varje sida, kommentar, likes, e-post, bilder med mera gicks igenom systematiskt för att samla alla klockslag, datum och övriga siffror däri. Siffrorna sammanställdes och bildade tillsammans ett abstrakt mönster i Word och printades ut på papper i A3 storlek. Pappersarken monterades sedan på en vägg. Framför väggen, i mitten, placerades en vit fyrkantig piedestal där tjugo stycken svarta disketter låg placerade på hög. Disketterna var märkta med små etiketter med årtalen 2001-2012 på.

Varför:

Verket är ett försök att porträttera och förmedla identitet och tid. Att kommentera informationsflödet på nätet samt att förvandla siffror med dess konkreta budskap till abstrakta mönster avskalade på information.

Processbeskrivning:

Då min process inte såg ut som den brukar tog det ett tag att komma igång men det hela började i varje fall med mönster (i papper). Den ingången gav dock inte så mycket så från det tog jag mig vidare till rörelsemönster och började undersöka både mitt eget rörelsemönster och andras samt hur jag fungerade i förhållande till andras. Jag fotade mina och andras spår i snön och drog paralleller till skolan och identitetsskapande.
Från rörelsemönster tog jag mig vidare till att fokusera på avtryck. Och eftersom jag funderat på hur jag förhöll mig själv i förhållande till allt började jag fundera på, efter att ha sett en dokumentär om arkeologiska utgrävningar, hur människor i framtiden ser på oss idag. 

Vad lämnar jag för avtryck i världen? 
Jag kom fram till att den plats jag lämnat mest avtryck på under åren är på nätet och började därför gräva i min internethistorik. Jag valde att inte använda mitt eget namn utan istället mitt nätalias – elinutten - för att det är unikt och underlättar i grävandet. Men också för att jag inte ville göra ett självporträtt. Man kan såklart säga att elinutten är jag, men jag hävdar att hon enbart är en del av mig, en sorts gestaltning på nätet. 

Nätverksbaserad social positionering är något som jag bloggat om ett antal gånger på min blogg under de nu snart sju år som bloggare så det var inte helt taget ur luften att beröra de punkter som jag gjorde. Frågorna och min gestaltning gav inspiration till val av ämne till essäskrivningen som var obligatorisk i kursen. I essän tar jag upp olika frågeställningar kring identitetsskapande och internet. Man kan säga att det konstnärliga arbetet och essän går hand i hand. Det konstnärliga får styrka av teorierna från essän och essän skulle inte blivit till utan tankarna och processen som väckte frågorna.

Jag valde att presentera mitt samlande av siffror på stora pappersark som skapade rumslighet och mängd. Siffrorna är alla skrivna med samma typsnitt i samma storlek vilket inte skapar en inbördes värdering eller rangordning siffrorna emellan. Jag har alltså valt att inte lägga större vikt vid ett visst inlägg eller klockslag utan gett alla samma värde. Elinuttens samlade liv på nätet har jag sen inte bara presenterat på papper utan också som en fil sparad på disketter. Disketter som inte idag används trots att tekniken inte alls är speciellt gammal, något som jag anser mycket tydligt visar tid. Som vanligt var själva görandet viktigt, att faktiskt sitta och gå igenom sida efter sida för att skriva ner siffrorna. Men också att leta rätt på en dator som hade en diskettstation där jag kunde föra över filen till disketterna. Det var viktigt att faktiskt fylla disketten med informationen snarare än att bara hävda att den fanns där. Likadant var det med själva insamlandet av informationen, dvs siffrorna, jag hade lika gärna kunnat skriva vilka siffror som helst och kallat det för samma sak men görandet i sig var för mig viktigt.

Egentligen hade jag en tanke om att projicera siffrorna som en rullande text/mönster mot väggen snarare än att sätta upp pappren på den. Dock fick jag kompromissa då redigeringsprogrammet inte ville vad jag ville, men är ändå nöjd med resultatet.

Jag har under processens gång lärt mig en hel del även om det av och till varit ganska frustrerande att inte veta vart jag stod. Jag har bland annat funderat en hel del på hur det tex kom sig att processen inte såg ut som den brukade. Varför jag inte kunde ta mig vidare i början, varför det blir det så här och vad kan man göra för att ta sig ur det. Och om jag tänker på min roll som lärare, hur får jag elever som upplever detsamma att ta sig vidare? 

Kreativitet - ett medfött mänskligt beteende
Vi säger nej nu gör du fel. Vi stigmatiserar misstag både i vårt utbildningssystem och i övriga livet men vilka konsekvenser får det på oss och våra liv?

Hur många drömmar och idéer har du haft men som du aldrig vågat förverkliga för att någon sa till dig att det inte var värt att lägga ner tid på? Är det inte dags att återfå vår kreativitet?

För kreativitet är inte en unik talang, det är ett mänskligt medfött beteende.

Liten kort information om hjärnan & lärande

Summerande inlägg till opponent (Dalton)

Efter en lång process har jag äntligen landat i något som känns vettigt. Eftersom en del detaljer ännu inte är klara tycker jag att det är väldigt svårt att summera en process och arbete som fortfarande pågår. Men du ska ändå få en sorts summering av andemeningen i mitt pågående arbete. 

Under de här veckorna har jag undersökt bloggen, eller internet som forum eller scen för iscensättande av identitet(er). Min essä handlar bland annat om nätverksbaserad social positionering, kommunikation och identitetsskapande, något som jag också hoppas kunna styra in diskussionen under redovisningen på.
Som det ser ut nu kommer jag att presentera en kartläggning, katalogisering eller arkeologisk utgrävning av mitt internetjags (elinutten) alla förehavanden på nätet de senaste tolv åren. Min utmaning nu är att addera lager till mitt verk som gör att det får ytterligare en tolkningsnivå.

Det tog ett tag innan jag insåg vart det ledde, då min process inte såg ut som den brukar. Jag har därför kämpat en hel del med den och mig själv arbetet igenom. Något som fungerade som en trigger till att också använda mig av mig själv i min slutliga presentation.

Min process denna gång
Som ni kanske märk från handledningstillfällen och från gnälliga inlägg här men också avsaknaden av inlägg så har min skapandeprocess inte alls sett ut som den brukar. Jag hoppas att den ser annorlunda ut för att jag utvecklas eller något annat nyttigt. För det kan ju inte bara vara menlöst alltihop. Det måste ju leda till någonting. 
Förr har jag känt en trygghet i min process, att veta vart jag står och hur jag kan gå vidare, men eftersom det denna gång inte alls känns som förut känner jag mig istället vilsen och frustrerad. Jag har försökt med båda nya och gamla metoder för att få mig på rätt köl igen, men utan resultat. Jag har grubblat länge på varför det ser ut som det gör denna gång. 

Varför blir det så här? Vad kan man göra för att ta sig ur det? Och om jag tänker på min roll som lärare, hur får jag elever som upplever detsamma att ta sig vidare? 

I arbetet med mina tidigare projekt har jag ofta haft en tydlig linje i själva görandet och så har tanken och det teoretiska kommit av sig själv vid sidan av (dock inte frånkopplat). Denna gång handlar det snarare om en inre (tanke & känsla process hos mig än ett handfast görande som jag är så van vid. Jag tror också att det är på grund av det som jag känner mig förvirrad. För det är ju inte speciellt kul att rannsaka sig själv, även om det krävs, då det tar mycket av en. Det har lett till att jag upplevt en sorts identitetskris. Arbetet på bloggen har därför fungerat som en möjlighet att "stöpa om" vissa saker då den som forum/scen fungerar väldigt bra för iscensättande av identitet(er). En tanke som jag ofta har när jag skall genomföra ett projekt är att försöka, inte frikoppla men frångå att göra det alltför personligt. Går det att arbeta med identitet utan att det blir personligt och egocentriskt? 

Nätverksbaserad social positionering... typ.

(Ja och så håller jag på att gjuta i gips och betong vid sidan av)

Appråpå rörelsemönster
Det viktiga gåendet - tänkvärt och bra.
Läs här.

Och så identitetsskapande och konsumtion, här.

Jag bloggar, alltså finns jag, eller?

Nu är jag tillbaks här på bloggen, mitt projekt har krävt min uppmärksamhet på andra håll och framförallt på en annan blogg, nämligen denna (min s.k. "privata blogg", eftersom inget är privat på internet så blir det ju knasigt att säga så men eftersom jag betraktar denna blogg för min skolblogg så förstår ni nog vad jag menar). 

Ni undrar förstås vad jag har hållit på med så här kommer en snabb skroll genom resan som lett mig fram till där jag står idag.

Det hela började som bekant med mönster (i papper) men den ingången tyckte jag inte gav så mycket så från det tog jag mig vidare till rörelsemönster och började undersöka både mitt eget rörelsemönster och andras samt hur jag fungerade i förhållande till andras. Jag fotade mina och andras spår i snön och drog paralleller till skolan och identitetsskapande. Från rörelsemönster tog jag mig vidare till att fokusera på avtryck. Hur man gör avtryck, vem som gör avtryck, var man gör avtryck osv. Eftersom jag funderat på hur jag förhöll mig själv i förhållande till allt började jag fundera på, efter att ha sett en dokumentär om arkeologiskautgrävningar, hur människor i framtiden ser på oss idag. 

Kommer de att finna föremål som tillhört oss? Tillverkas såpass hållbara föremål ens idag? Ekologiska fotspår och så men vad lämnar jag själv för avtryck i världen? Varför har människan ett behov av att lämna spår och avtryck efter sig som ett arv till efterkommande?

Jag köpte 25kg betong och gips för att gjuta av mitt ansikte för att se om det var något jag skulle fortsätta med, i.o.m avtryck i historien, lite som en tidskapsel som man gräver ner innehållandes viktiga föremål. Dock la jag ner den idén för nu och fortsatte luska i mitt cyberliv eftersom jag kom fram till att den plats jag "finns mest på" eller i alla fall till viss del en gestaltning av mig(en bör komma ihåg att mycket på internet inte alltid är vad det ser ut att vara, då mycket är en konstruktion), där jag lämnat mest avtryck är på min blogg som jag bloggat på i snart sex år. Under de åren kan jag se en förändring, förr kunde man få en hel del kommentarer på inlägg men nu så ekar det relativt tyst på bloggarna. Inte för att inläggen eller kvalitén blivit sämre eller att läsarkretsen minskat. Det beror helt enkelt på att man idag följer bloggar i ex mobilen, ipaden osv och att det då är krångligare att kommentera mot säg när du sitter vid en dator. 

Bloggarna har blivit lite av en enkelriktad kommunikation. Tyvärr. Visst, en vill kanske inte ha lovprisningar i var och vartenda inlägg men nog får en en kick av att andra säger peppande saker eller har åsikter om det man skrivit. Man ger ju ändå någonting av sig själv, om inte annat så; tid.

Nu är det mest tyst även om statistiken säger något annat, för tolkar man den så har jag lämnat massor med avtryck, eller i alla fall spalter med siffror och procent som på något vis skall illustrera mitt bloggliv. Och vem bryr sig om några siffror och procentsatser i en värld som pumpar ut enorma mängder information? 

Tydligen så frisurfar människor inte lika mycket på internet längre, man klickar på olika appar och får enbart den sökta informationen. Facebook bestämmer åt oss vilka vänner vi skall "prenumerera" på, vilka händelser som är värda att delas och gillas. Någon svälter någonstans eller hjälp en kattunge hitta hem, tryck gilla så blir allting bra. Kanske kommer det vara knäpptyst på nätet framöver.

Eller? 

Har vi en fri vilja börjar jag undra.

Internet skrämmer mig lite grann.

Nåja... sidospår... 

Om ni på något sätt kunde hänga med så är det mitt cyberavtryck som jag utforskar.

Rörelsemönster - avtryck
Jag tog med mig kameran på skogspromenaden och började först fota människors fotspår i snön, människor som gått där tidigare men som inte befann sig där nu, personer vars fotspår blandats upp till en upptrampad stig där man inte kan urskilja vem som gjort vilket avtryck. 

En bit in i fotandet funderade jag på om mina egna fotspår gjorde avtryck eller ej. Vilket de såklart inte gjorde för även dem blandades med alla andras fotspår och försvann. Jag tänkte på hur kan man vara en individ i en massa? Och däri drog jag en parallell till skolan eller liknande situationer. Hur kan man vara tillsammans utan att bli en homogen massa? Hur kan man urskilja sig men ändå spela med på de givna reglerna? 

Jag experimenterade vidare (se bilder nedan).

När jag kom hem tittade jag på Gatukonst, en serie om gatukonst världen över som är ganska intressant, där de var i Chile och tittade på fornlämningar (grottmålningar) och antika landskapsbilder och jag började fundera på det där att lämna avtryck. 

Vad kommer framtidens människor förknippa med oss i framtiden när de gör arkeologiska utgrävningar bland våra lämningar? Men mest av allt tänkte jag på hur jag själv lämnar avtryck. 

Något att spinna vidare på ->  rörelsemönster/avtryck. 

 

Förvirring - total
Vad gör jag när jag känner mig oinspirerad och inte finner någon av ideérna jag har som spännande att arbeta med? Hur får jag tummen ur och gör något? 

Vanligtvis brukar jag veta vart i min process som jag befinner mig men denna gång ser allting helt annorlunda ut. Jag har ställt frågor till mig själv, om jag kan göra någonting som får mig att komma igång, jag har gjort vad jag vanligtvis brukar göra för att komma igång men det verkar som att ingenting av det fungerar. Vilket leder till att jag inte känner igen mig själv alls och man kanske kan säga att jag för tillfället befinner mig i någon sorts identitetskris. Jag vet att i sådana här lägen så utvecklas man, men det är bara alldeles för provocerande att tänka på just nu, det gör mig bara mer stressad över situationen. 
Kanske ska jag bara skita i att tänka på att jag skall skriva si och så många sidor och bara köra på någonting som jag tycker är kul? Men vad gör man när man inte kan komma på en enda grej som är kul eller som inspirerar en för tillfället?

Det är liknande situationer som man som lärare sen måste hantera ute i skolan, elever som inte är inspirerade/peppade på uppgifterna man skall göra. Hur hittar man tekniker/metoder som fungerar för alla eller får igång omotiverade elever? Kanske är det nyttigt för mig att komma på metoder för hur jag går igång för att lättare kunna förstå en elevs situation. Och kanske är det den ingången jag skall ha..?

Och när ingenting annat fungerar - ta en promenad. Det är i vart fall det jag tänker göra nu så att jag kan vara ifred med mina tankar utan störningsmoment.

Vad är verklighet?
Vad är på riktigt?

Nu är jag vilse igen
Så jag gör en tankekarta och en lista med stödord för att se om jag hittar något i det.

analys
struktur
lugn och ro
kontroll
mönster
fånga oro
nät
visuellt 
fysiskt
rörelsemönster
tankemönster
kartor
vägar
vägval
gå på känsla
samlingar
mani
taktil

Fler mönster

Nya tag
Efter gårdagens handledning så fick jag utveckla det som jag tänkt på ett tag men som jag inte "vågat" börja arbeta med. Men nu har jag sedan igår en idé, inte helt olik den jag hade från början, men nu med en riktning som jag känner att jag kan fördjupa mig i och som känns okej. 

Man kan säga att det är tvång och rörelsemönster som jag skall jobba med.

[bild: Nina Hemmingsson]

Konstpaus
Igår hade jag handledning med min handledningspartner, vi pratade bland annat om när man börjar med en process och hur. Intressant samtal faktiskt. Jag fick en del tankenötter att mala. Jag har bla haft lite tvivel och så de senaste dagarna, "jag gör ju inget". 
Men, sen insåg jag något som jag egentligen kanske vetat hela tiden men som jag "glömt", nämligen att jag ju alltid börjar med att inte göra. Jag börjar alltid med att inte göra ett jävla dugg. 
Förutom att tänka då. Landa liksom. 

Processen börjar i tanken, omedvetet! 

Och sen kommer görandet. 

Puh!

Förutom det så pratade vi också om mina funderingar kring olika teman som jag skulle vilja arbeta med, men om jag är lite osäker på om jag vill, vågar och är stark nog för att genomföra, eftersom jag känner att de befinner sig alltför långt bort från min bekvämlighetszon och är alldeles för privata. 

Man utgår ju ofta från sig själv och sina egna erfarenheter, men hur nära ska man släppa sin publik? Klarar jag av att bli bedömd på någonting som är personligt? Finns det ett sätt att använda sig av sina erfarenheter i ett arbete utan att det blir för personligt och utan att man känner att man gett för mycket av sig själv och sin integritet?  

Nåja, än så länge har jag konstpaus. 

Tveksam
Jag sitter här och känner mig lite tveksam till min ingång, det är för tillfället ingenting som jag går igång på eller känner att jag kan utveckla i en spännande riktning. Kanske hade det varit bättre att hitta ett tema, typ vid föregående gestaltningar då vi hade konflikt och gränser, att utgå ifrån och fördjupa mig i.  Det känns i alla fall mer lockande just nu.

Men vad?

Inte för att det inte är kul att göra cutouts men det känns lite blöh... Jag vet inte. Jag behöver inspiration och sätta mig ner och grubbla lite. Kan jag hitta intressanta ingångar i mitt redan startade arbete eller ska jag ta en annan väg?

Vad intresserar mig för tillfället? Finns det något som jag vill utforska närmre? Vad vill jag utveckla mer? Vad vill jag egentligen lära mig?

Vad gör man när man kört fast, har ni några tips? 

Studieteknik
På begäran kommer här tips på studieteknik, så här gör jag:

Läsning av ex. kursbok

_ Skumläs texten först - återkom sen för mer djupgående studier av texten.

_ Läs med pennan i hand - stryk under ord/stycken som du tycker är bra/relevanta eller inte förstår och kom tillbaka till sen. Skriv upp eller markera sidnumret med en post-it. Jag brukar ha ett block att anteckna i vid sidan av om jag kommer på kommentarer till det jag läst eller om jag har några frågor.

_ Tänk på att du inte behöver memorera hela boken! - läs bara in dig på den teorin som är viktig för just din frågeställning och kom tillbaka till den. 

_ Samla på teorier - när du läst något som du tyckt varit intressant eller passande till vad det nu kan vara du ska använda teorin till, markera med en post-it så att du i efterhand kan hitta tillbaks till rätt teori. Ett tips är också att skriva exempelvis namnet på den som hävdar en teori eller det som är det centrala i det stycke du vill markera. T.ex "Karlsson - Estetiskaläroprocesser". Post-it lapparna låter jag alltid få sitta kvar i böckerna (om det är mina egna såklart).

_ Öronproppar - jag behöver totalt tystnad och fokus när jag ska läsa så jag använder alltid öronproppar (t.o.m i tysta läsesalen på bibblan).

Skriftligt arbete

_ När jag ska skriva en hemtenta eller uppsats börjar jag först med att utifrån min eller hemtentans frågeställning se vad för litteratur jag kan koppla an till eller använda i arbetet. Är det ett helt nytt fält eller tema som du är obekant med, googla, använd universitetets bibliotekets databas för sökning eller gå till bibblan direkt och prata med de hjälpsamma bibliotekarierna. 

_ Gör upp en plan för vad du vill ta upp i din text, vad är relevant, vad intresserar du dig för, vad håller du inte med om? 

_ Disponera din tid på ett bra sätt - sådär i början av ett arbete kan det var svårt att veta vad man ska skriva och hur man ska strukturera uppet men en bit in i arbetet, i alla fall när man kommit igång, är det bra att disponera sin tid så att man vet ungefär vad som behöver göras och när. Gör en lista. Såklart kan du inte i förhand veta exakt hur lång tid det ena och det andra kan ta men höfta på ett ungefär, man lär sig allteftersom. Jag tycker det underlättar arbetet att göra en "plan" för att enkelt se vad som skall göras och som man kan kryssa av och se slutet gott allting gott. På så sätt undviks också sista-minuten-paniken.

_ Förhåll dig kritisk - granska ditt arbete allteftersom du skriver det, köp inte alla teorier rakt av - du ska kunna problematisera dem (om det är en sån typ av text såklart). 

_ Eftersom du vid läsning (om du pluggat ett tag har du samlat på dig en buffert av litteratur, teorier och dylikt) markerat med post-its som du enkelt kan gå tillbaka till och se vad som passar innehållet i den text du just nu ska skriva.

_ Väv in istället för att citera - ska du använda dig av en teori ur en bok och vill citera rakt av, tänk då på att du behöver ha citationstecken och hela stycket som du citerar precis som det står i boken. Eftersom det ofta är så att man när man skriver ett arbete har ett begränsat antal sidor att arbeta med, kan jag tycka att det tar alldeles för mycket plats att enbart citera rakt av utan försöker istället plocka ut det centrala ur citatet och skriva/väva in det i min text.

_ Använd internet som inspiration (men kopiera inte, det kallas fusk!) - är man osäker på hur man exempelvis skriver i essä eller uppsatsform så finns det en uppsjö av uppsatser att ladda ner och bli inspirerad av. 

_ Använd inte ord som du inte förstår bara för att verka smart - kolla upp vad svåra ord betyder innan du använder dem. Det ska trots allt kännas som din text när man läser den. Med det sagt: skriv inte i talspråksform! 

_ Använd dig av synonymer - på synonymer.se kan man skriva in det ord man vill ha synonymer till och så ger de en förslag på ord som kan passa istället. 

_ Var konsekvent - använd dig av samma struktur av din text hela texten igenom, använder du t.ex APA-manualen när du skriver så använder du dig av den i hela arbetet. 

_ Källhänvisning - gör en sida i dokumentet som heter "källor" (eller "litteraturlista") när du börjar skriva, så att du direkt kan lägga in källor där allteftersom du använt dem i texten så att du inte glömmer bort dem sen. Jag brukar också alltid färgmarkera källor direkt i dokumentet så att jag enkelt kan se var jag har dem sen när jag är färdig och ska gå igenom dem när jag är klar. När du använt dig av en internetkälla, tänk på att klistra in hela adressen. 

_ Skriv aldrig med typsnittet "Comic Sans" (du vill framstå som seriös!).

_ Analysera, problematisera din text.

_ Låt någon annan läsa din text - bra sätt att testa om ens text håller måttet. Finns det saker som är otydliga? Något att ändra på? Stavfel?

_ Skriv ut och läs igenom - man kan lätt bli lite blind när man sitter vid datorn så jag brukar alltid skriva ut min text och gå igenom den i pappersform. Det är mycket enklare att läsa och du kan markera med penna där du ser att du behöver ändra något. 


Allmänt
_ Ta pauser - sitt inte långa mastodontpass och skriv, ta små pauser och gå ifrån datorn då och då. Det är viktigt att göra annat för att smälta det man gjort.

_ Fika/mellanmål/studiegodis - håll hjärnan och humöret på topp med snacks eller jobba på beting - belöna dig själv när du skrivit klart en sida kanske?

_ Rättstavning - använd rättstavningsfunktionen i ditt skrivprogram, i de nyare varianterna finns massa bra tips.

_ Hitta det sätt som fungerar för just dig - stressa inte upp dig genom att jämföra med andra, lär dig istället hur du fungerar när du pluggar/skriver tentor osv. Hur vill du ha det? Vad har du för knep? Tänk att du kan!

Ingång till gestaltningsprojekt
Slöjdinspiration - cutouts - fördjupning i papperstekniker - vi får se vart det leder... jag lånade i alla fall en hel hög med böcker att grotta ner mig i.

Quercus Robur
Elin Karlsson 2012

Avslutande blogginlägg - tänk på att ljudet i klippet är justerat för att lyssnas på genom ett ekträd, har du inget sånt blir det bäst genom ett par hörlurar.

Vad

Ljudinstallation bestående av en ljudloop spelad genom en träbit av ek 

(ca 30 x15cm).

Hur

Ljudet är inspelat med mikrofon och redigerat på dator i ett ljudredigeringsprogram. Träbiten som är ett utsnitt ur en ekstam är nedsågad för hand i ett naturreservat i det område som gestaltningen hade sin utgångspunkt i. Trästycket är obehandlat, med barken fortfarande kvar på utsidan, på dess baksida är transducerhögtalare som spelar upp ljudfilen fastsatta, dessa förvandlar träbiten till en egen högtalare och ger illusionen om att det är träbiten som sjunger.

Varför

Verket är ett försök att med ljud hitta och förmedla lugn och ro samt gestalta den ekskog som stod i området långt innan all bebyggelse.

Processbeskrivning

Utgångspunkten för kursen var området kring Frölunda som vi på egen hand skulle undersöka och finna en gestaltningsingång i. Samtidigt som kursen startade, började också en stor och (o)ljudlig renovering av min lägenhet som gjorde att jag vid undersökningen av området sökte mig till platser som jag upplevde som lugna och rogivande. Platser där det fanns ett omslutande och skyddande hölje av träd och växtlighet. Dock var det platser som jag personligen saknade anknytning till och som jag ville veta mer om, så jag sökte information på nätet och fann ett stycke som jag fastnade för;

"Fram till 1500-1600-talen har stora ekskogar vuxit i trakten, men dessa skövlades bl.a. av danskarna som behövde virke för att bygga krigsskepp. År 1618 befallde den danska länsherren bl.a. att 3000 ekar skulle fällas i området."

Efter att jag läst detta bestämde jag mig för att använda mig av det i mitt gestaltningsprojekt. Oljudet i mitt hem fick mig att fundera kring vad det är för typ av ljud som gör oss lugna och om det är så att vi matas med så mycket ljud att vi använder annat ljud för att stänga andra ljud ute. När jag befann mig i området noterade jag att många skärmade av sig genom att lyssna på musik i hörlurar och i projektets början talades det om att inte bara ta ifrån Frölunda utan också ge tillbaka. Detta fick mig att fundera på om man skulle kunna ersätta soundtracken som människor lyssnar på med ett annat ljudspår, för att på så sätt gestalta den ekskog som stod i området förr. 

Eftersom jag aldrig tidigare arbetat med ljud fick jag ta hjälp med den tekniska biten av min vän som är ljudkonstnär, något som jag vanligtvis inte brukar göra eftersom jag brukar vilja klara av allting själv. Samarbetet fungerade bra och gjorde att jag lärde mig en hel del och genom att hjälpa mig fick hon inspiration att göra ett eget, så det gav oss båda någonting vilket var väldigt givande.

Jag ser mitt ljudspår som trädets sång eller berättelse men eftersom det var det meditativa och lugna som jag ville förmedla så valde jag, istället för att ha nästan övertydliga skogsljud (ex. fågelkvitter och vind) som i förväg försätter lyssnaren i ett specifikt scenario, att ha ett ambient ljud där jag fokuserat mer på meditativa klanger och melodier som sveper en med och ger kroppslighet åt trästycket.

Med hjälp av ljudet av kanoner på krigsfartyg i fjärran kopplar jag an till historien och låter dem bli ett eko av det förgångna. Ekbiten som ljudet spelas genom är tagen från samma geografiska område som nämns i historien och skulle därför kunna vara ättlingar till de ekar som växte där på 1600-talet.

Det var därför viktigt för mig att inte gå och köpa en träbit utan att faktiskt ta mig ut i skogen och såga det själv hur motvilliga känslor jag än hade mot det. Dock har jag sådan respekt för naturen att jag hade svårt att genomföra det, då det helt går emot min ställning om att man skall ta hand om skogen, och att den har ett andligt väsen som man får energi och helande från. Genom att skada den energin rubbar jag balansen på något sätt, både i skogen och kanske också i mig själv.

Jag trodde verkligen inte att det här projektet skulle drabba mig på ett sådant personligt och emotionellt plan som det gjort och jag har under arbetets gång märkt att det varit ganska svårt att komma bort från det animistiska tänkandet (där man menar att universum består av ett nätverk av energier som alla är förbundna med varandra) men har också märkt att det är där jag landar på ett sätt. 

Jag har fokuserat en del på det som skogen ger, t.ex. lugn, ro och energi, men jag har även tänkt en del på den mörka sidan av det ojämnställda förhållandet människa/natur. Det känns idag kanske väldigt aktuellt att tänka på naturen ur ett animistiskt tankesätt eftersom naturen nu börjar "slå tillbaka", jag tänker t.ex. på miljöförstöring, växthuseffekten, smältande glaciärer och väder - och natur – fenomen. 

Jag är inte religiös alls och tror heller inte på någon gud men kan absolut kännas vid energier i naturen omkring oss. Därför har jag tänkt en hel del kring detta och handgripligen undersökt vad som händer mig på ett emotionellt plan när jag bryter mot min egen överenskommelse med skogen genom att såga ned ett träd. 

Kanske kan jag inte längre få den helande energin av skogen om jag skadar den? Vad ska jag göra om skogen inte längre vill skänka mig ro? Kommer hon vara förlåtande och ta mig tillbaka eller kommer hon vara skoningslös och göra slut med/på oss om vi skadar henne? Vad händer när människan bara tar utan att ge tillbaka?

Jag måste tänkta på vad jag gör mot andra, det kanske sårar mig själv men jag måste göra det.

Presentation

Allra helst hade jag velat presentera mitt arbete på plats i Frölunda men då jag behövde förhålla mig till kursens ramar fick jag komma på bästa sättet för presentation i klassrumsmiljö. Utsnittet fick därför ta plats på väggen i lagom hög höjd med barken utåt så att man kunde lägga örat mot och lyssna. Står man en bit ifrån träbiten hör man ett svagt ljud som aktiverar betraktaren att gå närmre. Eftersom träbiten också doftar skog och trä triggas sinnet hos betraktaren och ger en extra nivå.

I mitt förra gestaltningsprojekt tillverkade jag objekt som jag placerade ut i naturen, denna gång tog jag med naturen in och gjorde den till objekt istället. Denna gång besjälar jag och tar fram anden ur döda ting som helt plötsligt blir levande. 

Fast å andra sidan kanske jag helt enkelt för talan åt någon som inte vill bli talad för. Så i slutändan ställer jag mig frågan; har jag lyckats förmedla det jag ville förmedla?