torsdag 21 juni 2012
Spelets regler
Sommarkursen Spelets Regler har satt igång för fullt, kursen är på 15hp och löper under hel sommaren. Det ska bli riktigt kul. Än så länge har vi läst en del texter för inspiration och uppfunnit våra personas som vi skall vara under kursens gång. Jag har aldrig använt det som metod tidigare så det ska bli kul att testa. Arbetet är i början just nu så det har ännu inte formulerats någon tydlig ingång för min del. Dock har jag en hel del saker i skallen som, tex geocashing, hämnd och bus för förändring.
Vi får se vart min persona tar mig. Jag vill i alla fall inte vara snäll, då det brukar vara där jag hamnar, jag har svårt att låta mig vara ilsken så jag har hoppas att min persona (som såg ut ungefär så här för några dagar sen... revideras ständigt) skall hjälpa mig med detta.
Under kursens första workshop var vi utomhus på Trädgårdsföreningen, lärde vi först känna varandra genom en lek där man skulle hitta likheter/något gemensamt hos de andra.
Sen blev vi indelade i mindre grupper som fick en trådrulle, nål sax och ett ord som vi skulle gestalta. Min grupp fick ordet nervös. Vi fann ett häftigt träd precis vid vattnet som växte häftigt och rörigt hit och dit, det såg nervöst ut för dels var det halvdött och riskerade att ramla i vattnet och dels så växte grenarna som i ett nystan av virrvarr. Vi använde tråden för att försöka fånga upp trädets nervositet, få det att stanna upp och plåstra om. Lite som en drömfångare eller en väv. Det var rätt kul å stå där när folk gick förbi och var nyfikna, frågade saker och berättade att det påminde om något de gjort på 70-talet.
Tankarna efter dagen var många även om vi gjort liknande workshops tillsammans på HDK tidigare under året. Det var spännande att höra och se de andra spelarnas tankar, ideer och gissningar kring de olika orden som gestaltades av grupperna. Mycket fantasi, filosofi och metaforer!
Sommarkursen Spelets Regler har satt igång för fullt, kursen är på 15hp och löper under hel sommaren. Det ska bli riktigt kul. Än så länge har vi läst en del texter för inspiration och uppfunnit våra personas som vi skall vara under kursens gång. Jag har aldrig använt det som metod tidigare så det ska bli kul att testa. Arbetet är i början just nu så det har ännu inte formulerats någon tydlig ingång för min del. Dock har jag en hel del saker i skallen som, tex geocashing, hämnd och bus för förändring.
Vi får se vart min persona tar mig. Jag vill i alla fall inte vara snäll, då det brukar vara där jag hamnar, jag har svårt att låta mig vara ilsken så jag har hoppas att min persona (som såg ut ungefär så här för några dagar sen... revideras ständigt) skall hjälpa mig med detta.
Under kursens första workshop var vi utomhus på Trädgårdsföreningen, lärde vi först känna varandra genom en lek där man skulle hitta likheter/något gemensamt hos de andra.
Sen blev vi indelade i mindre grupper som fick en trådrulle, nål sax och ett ord som vi skulle gestalta. Min grupp fick ordet nervös. Vi fann ett häftigt träd precis vid vattnet som växte häftigt och rörigt hit och dit, det såg nervöst ut för dels var det halvdött och riskerade att ramla i vattnet och dels så växte grenarna som i ett nystan av virrvarr. Vi använde tråden för att försöka fånga upp trädets nervositet, få det att stanna upp och plåstra om. Lite som en drömfångare eller en väv. Det var rätt kul å stå där när folk gick förbi och var nyfikna, frågade saker och berättade att det påminde om något de gjort på 70-talet.
Tankarna efter dagen var många även om vi gjort liknande workshops tillsammans på HDK tidigare under året. Det var spännande att höra och se de andra spelarnas tankar, ideer och gissningar kring de olika orden som gestaltades av grupperna. Mycket fantasi, filosofi och metaforer!
torsdag 31 maj 2012
Borta bra men hemma bäst
Vad:
Fotodokumentation av performativa aktioner. Nio fotografier monterade på foamboard i storleken 297 mm × 420 mm.
Hur:
Husen är utplacerade och fotograferade på olika platser runtom i Göteborg, i vatten och på land, i stads – och skogsmiljö.
Husen är byggda av grå kartong med tak och skorsten gjorda av grövre svart papp. Skorstensröken är tillverkad av tejp. Plattan som husen står på är foamboard. Till hopsättandet har jag enbart använt limpistol eller limstift.
Varför :
Ett identitetssökande arbete och ett försök att hitta hem och knyta an till platser och kontexter som är främmande.
Processen:
Utgångspunkten var min serie som handlade om vad som kan hända när man tar med sig alltför mycket att det privata jaget in i klassrummet. Som lärare måste man ibland snabbt växla mellan de olika jagen, den inre konflikt som denna växling innebär och konflikten som kan ske när man misslyckas med denna har varit min ingång.
I skolans värld noterade jag att tejp spelat en roll på olika sätt när konflikter inträffat. Så med inspiration hämtad direkt ur skolan började jag utforska tejpen närmre, detta för att jag kände mig dragen till dess dubbla egenskaper som både kan hela och skada. Dess skadliga egenskaper tilltalade mig mest och det var också det som jag försökte fånga.
Då detta inte gav det jag hade hoppats på började jag istället fundera på olika inre konflikter jag bar på. Något som återkopplade till de olika jagen.
Fanns det andra tillfällen utanför skolan då jag upplevde att jag skiftade mellan olika jag och vart upplever jag att jag kan vara mig själv?
Detta fick mig att tänka på frasen ”borta bra men hemma bäst”.
Att återvända till sin uppväxtstad, är det att komma hem eller att komma bort och är det dit man kommer när man säger att man kommer hem? Är hemma där man kommer ifrån eller där man bor, eller kanske både och?
Jag är uppvuxen på en liten ort på landet som jag i vuxen ålder valt att flytta ifrån, vilket lett till att jag fått omforma vem jag är i den nya storstadskontext som jag satt mig själv i. Ibland upplever jag att när jag befinner mig i kontexter olik den jag vuxit upp i, behöver ställa om till ett annat jag och att det ofta leder till en inre identitetskonflikt. Detsamma gäller när jag befinner mig i hemstaden där jag heller inte riktigt känner mig hemma för att jag har blivit ett nytt subjekt. Ur detta föddes tankar kring vad ett hem är, men också frågan om man kan höra hemma på flera platser samtidigt och om platsen i sig är specifik för vem/vilka vi blir/är.
Jag for till min uppväxtstad med planen att på plats bygga ett portabelt hem av tejp och kartong som sedan skulle transporteras med till mitt nya hem för att byggas upp på plats där. Att ta en plats eller ett hem, och försöka återskapa den någon annanstans; är det samma plats om man skapar en exakt kopia och kan man känna sig hemma i kopian?Jag ville utmana mig själv med att gå upp i storlek, använda material som jag inte brukar använda samt att vistas på en plats jag har kluvna känslor till. Valet av material var ingen slump då min läsning av tejpen direkt kan översättas i läsningen och förståelsen kring mina känslor kring hem. Kanske översattes dessa känslor även i mitt husbygge då det resulterade i ett vredesutbrott där jag förstörde det jag skapat.
Förutom video och fotodokumentation sparade jag all den tejp som gått åt till att bygga huset. För att ta mig vidare och för att börja närma mig ett slutresultat bestämde jag mig för att lappa ihop och försöka skapa ordning ur tejpkaoset.
För att spinna vidare på husbyggandet valde jag att bygga små rektangulära hus i neutrala färger med sluttande tak och som saknade fönster och dörr. Det fyrkantiga huset med snedtak och skorsten konnoterar olika saker som andra former jag prövade inte gjorde, därmed inte sagt att jag inte är medveten om att valet av form kan ses som ett normerande över hur ett hus bör se ut. Valet av form handlar mer om en representation av huset/hemmet.
På taket satte jag en skorsten där rök som tillverkats av den återanvända tejpen vällde ut. Röken kan ses som en symbol för att jag bor och eldar min ilska och frustration där inne. Att huset håller på att brinna upp inifrån.
Husen sattes sedan ut i olika miljöer runtom i Göteborg för att dokumentera vad som hände med dem. Några hus sattes ut i havet och fontäner runt om i staden, andra ute i skogen. Valet av plats – skog och vatten – kommer ur att i min uppväxtstad är dessa väldigt centrala och vad jag läser in i min förståelse kring hem.
Jag vill att huset skall ses som en förlängning av mig, min identitet och min önskan att hitta hem. ”Sjösättningen” av husen är ett försök att knyta an till platser som jag till skillnad från platser där jag vuxit upp saknar en relation till.
Vad jag har lärt mig under arbetets gång och hur jag kan gå vidare:
Jag har insett att jag lär mig mest ur samtal med andra och därför har handledningen varit väldigt viktig då det hjälpt mig att se arbetet på ett objektivt sätt ur ett mottagarperspektiv. Om mitt arbete kan vara allmängiltigt kan jag bara spekulera i men jag tror definitivt att om man någon gång flyttat eller känt sig rotlös så kan man nog förstå vad det är jag vill säga.
Det nyttiga har varit att jag ur diskussioner kunnat göra konkreta läsningar av arbetet för att väga in och se om det är det just det här som jag vill säga.
Jag har också lärt mig att släppa kontrollen, ta motgångar och göra om till något positivt, att disponera min tid på ett bra sätt samt att kunna koppla teori och aktuella pedagogiska eller konstnärliga referenser till mitt arbete. Förutom detta har jag också vunnit en insikt om hur min egen konstnärliga process ter sig, något som jag tror att jag kommer ha stor nytta av i mitt framtida yrke, där jag för att kunna förstå mina elevers inlärningsprocesser bör förstå min egen. Mitt arbete har fungerat associativt och på känsla, då det är det som drivit arbetet framåt. När jag känt mig klar har jag tagit en paus, reflekterat kort över vad jag gjort, varför jag gjort det och vad nästa steg blir.
Som person utvecklas man ständigt och man omprövar det man kallar sin identitet livet igenom, jag tror inte att man en dag vaknar upp och är färdig. Tankarna och känslor kring att känna sig hemma och var man känner sig trygg är också något som ändras livet igenom så jag kan inte säga att jag är färdig med det här projektet då det är ett ständigt pågående projekt.
I tanken fortsätter det men som konstprojekt är jag nog i alla fall färdig med just detta uttryck, däremot kan jag tänka mig att jag vid framtida projekt fortsätter mitt sökande om än då i andra former men med liknande frågeställning.
Om jag har hittat hem vet jag inte men jag har definitivt kommit till en del insikter vilket jag hoppas att jag även lyckas förmedla till andra.
Vad:
Fotodokumentation av performativa aktioner. Nio fotografier monterade på foamboard i storleken 297 mm × 420 mm.
Hur:
Husen är utplacerade och fotograferade på olika platser runtom i Göteborg, i vatten och på land, i stads – och skogsmiljö.
Husen är byggda av grå kartong med tak och skorsten gjorda av grövre svart papp. Skorstensröken är tillverkad av tejp. Plattan som husen står på är foamboard. Till hopsättandet har jag enbart använt limpistol eller limstift.
Varför :
Ett identitetssökande arbete och ett försök att hitta hem och knyta an till platser och kontexter som är främmande.
Processen:
Utgångspunkten var min serie som handlade om vad som kan hända när man tar med sig alltför mycket att det privata jaget in i klassrummet. Som lärare måste man ibland snabbt växla mellan de olika jagen, den inre konflikt som denna växling innebär och konflikten som kan ske när man misslyckas med denna har varit min ingång.
I skolans värld noterade jag att tejp spelat en roll på olika sätt när konflikter inträffat. Så med inspiration hämtad direkt ur skolan började jag utforska tejpen närmre, detta för att jag kände mig dragen till dess dubbla egenskaper som både kan hela och skada. Dess skadliga egenskaper tilltalade mig mest och det var också det som jag försökte fånga.
Då detta inte gav det jag hade hoppats på började jag istället fundera på olika inre konflikter jag bar på. Något som återkopplade till de olika jagen.
Fanns det andra tillfällen utanför skolan då jag upplevde att jag skiftade mellan olika jag och vart upplever jag att jag kan vara mig själv?
Detta fick mig att tänka på frasen ”borta bra men hemma bäst”.
Att återvända till sin uppväxtstad, är det att komma hem eller att komma bort och är det dit man kommer när man säger att man kommer hem? Är hemma där man kommer ifrån eller där man bor, eller kanske både och?
Jag är uppvuxen på en liten ort på landet som jag i vuxen ålder valt att flytta ifrån, vilket lett till att jag fått omforma vem jag är i den nya storstadskontext som jag satt mig själv i. Ibland upplever jag att när jag befinner mig i kontexter olik den jag vuxit upp i, behöver ställa om till ett annat jag och att det ofta leder till en inre identitetskonflikt. Detsamma gäller när jag befinner mig i hemstaden där jag heller inte riktigt känner mig hemma för att jag har blivit ett nytt subjekt. Ur detta föddes tankar kring vad ett hem är, men också frågan om man kan höra hemma på flera platser samtidigt och om platsen i sig är specifik för vem/vilka vi blir/är.
Jag for till min uppväxtstad med planen att på plats bygga ett portabelt hem av tejp och kartong som sedan skulle transporteras med till mitt nya hem för att byggas upp på plats där. Att ta en plats eller ett hem, och försöka återskapa den någon annanstans; är det samma plats om man skapar en exakt kopia och kan man känna sig hemma i kopian?Jag ville utmana mig själv med att gå upp i storlek, använda material som jag inte brukar använda samt att vistas på en plats jag har kluvna känslor till. Valet av material var ingen slump då min läsning av tejpen direkt kan översättas i läsningen och förståelsen kring mina känslor kring hem. Kanske översattes dessa känslor även i mitt husbygge då det resulterade i ett vredesutbrott där jag förstörde det jag skapat.
Förutom video och fotodokumentation sparade jag all den tejp som gått åt till att bygga huset. För att ta mig vidare och för att börja närma mig ett slutresultat bestämde jag mig för att lappa ihop och försöka skapa ordning ur tejpkaoset.
För att spinna vidare på husbyggandet valde jag att bygga små rektangulära hus i neutrala färger med sluttande tak och som saknade fönster och dörr. Det fyrkantiga huset med snedtak och skorsten konnoterar olika saker som andra former jag prövade inte gjorde, därmed inte sagt att jag inte är medveten om att valet av form kan ses som ett normerande över hur ett hus bör se ut. Valet av form handlar mer om en representation av huset/hemmet.
På taket satte jag en skorsten där rök som tillverkats av den återanvända tejpen vällde ut. Röken kan ses som en symbol för att jag bor och eldar min ilska och frustration där inne. Att huset håller på att brinna upp inifrån.
Husen sattes sedan ut i olika miljöer runtom i Göteborg för att dokumentera vad som hände med dem. Några hus sattes ut i havet och fontäner runt om i staden, andra ute i skogen. Valet av plats – skog och vatten – kommer ur att i min uppväxtstad är dessa väldigt centrala och vad jag läser in i min förståelse kring hem.
Jag vill att huset skall ses som en förlängning av mig, min identitet och min önskan att hitta hem. ”Sjösättningen” av husen är ett försök att knyta an till platser som jag till skillnad från platser där jag vuxit upp saknar en relation till.
Vad jag har lärt mig under arbetets gång och hur jag kan gå vidare:
Jag har insett att jag lär mig mest ur samtal med andra och därför har handledningen varit väldigt viktig då det hjälpt mig att se arbetet på ett objektivt sätt ur ett mottagarperspektiv. Om mitt arbete kan vara allmängiltigt kan jag bara spekulera i men jag tror definitivt att om man någon gång flyttat eller känt sig rotlös så kan man nog förstå vad det är jag vill säga.
Det nyttiga har varit att jag ur diskussioner kunnat göra konkreta läsningar av arbetet för att väga in och se om det är det just det här som jag vill säga.
Jag har också lärt mig att släppa kontrollen, ta motgångar och göra om till något positivt, att disponera min tid på ett bra sätt samt att kunna koppla teori och aktuella pedagogiska eller konstnärliga referenser till mitt arbete. Förutom detta har jag också vunnit en insikt om hur min egen konstnärliga process ter sig, något som jag tror att jag kommer ha stor nytta av i mitt framtida yrke, där jag för att kunna förstå mina elevers inlärningsprocesser bör förstå min egen. Mitt arbete har fungerat associativt och på känsla, då det är det som drivit arbetet framåt. När jag känt mig klar har jag tagit en paus, reflekterat kort över vad jag gjort, varför jag gjort det och vad nästa steg blir.
Som person utvecklas man ständigt och man omprövar det man kallar sin identitet livet igenom, jag tror inte att man en dag vaknar upp och är färdig. Tankarna och känslor kring att känna sig hemma och var man känner sig trygg är också något som ändras livet igenom så jag kan inte säga att jag är färdig med det här projektet då det är ett ständigt pågående projekt.
I tanken fortsätter det men som konstprojekt är jag nog i alla fall färdig med just detta uttryck, däremot kan jag tänka mig att jag vid framtida projekt fortsätter mitt sökande om än då i andra former men med liknande frågeställning.
Om jag har hittat hem vet jag inte men jag har definitivt kommit till en del insikter vilket jag hoppas att jag även lyckas förmedla till andra.
Tankar efter redovisningen
Gårdagens presentation gick bra och jag känner mig nöjd. Men en grej hade jag nog gjort annorlunda, och det är att jag nog hade läst min text om hem när jag visade bilderna, istället för som jag nu gjorde att inte läsa den alls. När jag inte hade med texten blev läsningen av bilderna visserligen till viss del åt hållet jag hade hoppats men det gav även en öppning åt andra tolkningar som jag var medveten om att man kunde göra men som jag hade hoppats att man inte skulle göra.
Fast å andra sidan vet jag ju inte om alla skulle göra den läsning jag hoppats på även med texten till. Något att tänka på till nästa gång.
Sen fick jag kommentarer på husets form, varför jag valt just den formen, vilket jag också väntat mig. Då mitt val av form säger en del om min klass, bakgrund och så vidare. Genom mitt val av form talar jag också om vad som är den rätta husformen. Ett hem kan ju lika gärna vara som Fredric sa "ett Barbapappahus eller ett höghus".
Eftersom jag har mig själv som utgångspunkt fick det bli den formen, men där i inte sagt att jag inte haft tankar kring det normerande i att använda den formen. Formen är mer en representation av hemmet det är inte så att jag vill skriva någon på näsan och tala om vad ett hem är, då jag själv inte ens vet vad det är. Under handledningar har det diskuterats och jag har även fört den tankegången lite här på bloggen men också en hel del med mig själv när jag arbetat och jag är glad att den diskussionen kom upp under presentationen för det hade känts jättekonstigt om ingen hade anmärkt på det.
Jag valde i alla fall att montera mina bilder på foamboard som jag sedan hängde upp med klämmor och nålar på en skärm längst fram i klassrummet.
Nu är det bara det avslutande och sammanfattande blogginlägget kvar till denna gestaltning att skriva, sen är terminen slut. Det känns lite sorgligt eftersom jag har haft så roligt med klassen under det här året, jag har lärt mig mycket både teoretisk kunskap men också om mig själv och min blivande lärarroll.
Gårdagens presentation gick bra och jag känner mig nöjd. Men en grej hade jag nog gjort annorlunda, och det är att jag nog hade läst min text om hem när jag visade bilderna, istället för som jag nu gjorde att inte läsa den alls. När jag inte hade med texten blev läsningen av bilderna visserligen till viss del åt hållet jag hade hoppats men det gav även en öppning åt andra tolkningar som jag var medveten om att man kunde göra men som jag hade hoppats att man inte skulle göra.
Fast å andra sidan vet jag ju inte om alla skulle göra den läsning jag hoppats på även med texten till. Något att tänka på till nästa gång.
Sen fick jag kommentarer på husets form, varför jag valt just den formen, vilket jag också väntat mig. Då mitt val av form säger en del om min klass, bakgrund och så vidare. Genom mitt val av form talar jag också om vad som är den rätta husformen. Ett hem kan ju lika gärna vara som Fredric sa "ett Barbapappahus eller ett höghus".
Eftersom jag har mig själv som utgångspunkt fick det bli den formen, men där i inte sagt att jag inte haft tankar kring det normerande i att använda den formen. Formen är mer en representation av hemmet det är inte så att jag vill skriva någon på näsan och tala om vad ett hem är, då jag själv inte ens vet vad det är. Under handledningar har det diskuterats och jag har även fört den tankegången lite här på bloggen men också en hel del med mig själv när jag arbetat och jag är glad att den diskussionen kom upp under presentationen för det hade känts jättekonstigt om ingen hade anmärkt på det.
Jag valde i alla fall att montera mina bilder på foamboard som jag sedan hängde upp med klämmor och nålar på en skärm längst fram i klassrummet.
Nu är det bara det avslutande och sammanfattande blogginlägget kvar till denna gestaltning att skriva, sen är terminen slut. Det känns lite sorgligt eftersom jag har haft så roligt med klassen under det här året, jag har lärt mig mycket både teoretisk kunskap men också om mig själv och min blivande lärarroll.
tisdag 29 maj 2012
Text
Är hemma där man kommer ifrån eller där man bor, eller kanske både och?
Är hemma där man vet vart stigarna går och man vet vem som är släkt med vem?
Att återvända till sin uppväxtstad, är det att komma hem eller att komma bort?
Är det dit man kommer när man säger att man kommer hem?
Att återvända till det hem som inte längre är men som en gång varit ens hem är en omvälvande resa med tidsmaskin, där ett då slåss med ett nu.
Fast utan återvändandet finns ingen hemkomst.
Är hemma där man kommer ifrån eller där man bor, eller kanske både och?
Är hemma där man vet vart stigarna går och man vet vem som är släkt med vem?
Att återvända till sin uppväxtstad, är det att komma hem eller att komma bort?
Är det dit man kommer när man säger att man kommer hem?
Att återvända till det hem som inte längre är men som en gång varit ens hem är en omvälvande resa med tidsmaskin, där ett då slåss med ett nu.
Fast utan återvändandet finns ingen hemkomst.
Tankar inför redovisningen
Jag har precis monterat upp den sista bilden på foamboard och känner mig "klar" (för när blir man någonsin klar på riktigt med såna här projekt?) och något sånär redo inför morgondagens presentation.
Just nu sitter jag och funderar på det där med mottagarperspektivet av mina bilder.
Vad ser någon som inte följt med i min process?
Jag äger ju givetvis inte tolkningen av mitt verk men, kan man göra den läsningen som jag hoppas på?
Är frågan/sökandet som mitt arbete handlat om, allmängiltigt?
Behöver bilderna visas i en kronologisk följd eller blandas fritt?
Ska jag ha med min inlästa text? Hjälper den verket eller är den överflödig?
Ska jag läsa texten live på presentationen eller inte ha med den alls eller bara lägga ut den på bloggen? (jag inser lite nu att texten kanske var mer viktig för mig, som en del i min process och kanske inte jätteviktig för själva verket som presenteras.. jag får suga på detta till imorgon.. )
Nu verkar jag inte hinna med det tyvärr men jag hade såhär i sista stund också kanske tänkt göra mitt verk lite mer interaktivt och involvera publiken i det genom att tillhandahålla mallar på hur man gör sitt eget hus för "sjösättning". Det vore kul att se spridningen av de olika husen (lite som trädgårdstomten i Amelie från Monmarte) men också för att en sådan sak kunde öppna för en dialog kring frågan vad ett hem är och vad som gör att vi kallar vissa platser för hem medan andra inte. Nåja, vi får se om det hinns med.
Annars så sitter jag och filar på det där sammanfattande sista blogginlägget om ens arbete och process. Lite klurigt, så jag har tagit tankekartan till hjälp (tankekarta som metod är görbra och något som jag definitivt kommer föreslå till elever!).
Jag har precis monterat upp den sista bilden på foamboard och känner mig "klar" (för när blir man någonsin klar på riktigt med såna här projekt?) och något sånär redo inför morgondagens presentation.
Just nu sitter jag och funderar på det där med mottagarperspektivet av mina bilder.
Vad ser någon som inte följt med i min process?
Jag äger ju givetvis inte tolkningen av mitt verk men, kan man göra den läsningen som jag hoppas på?
Är frågan/sökandet som mitt arbete handlat om, allmängiltigt?
Behöver bilderna visas i en kronologisk följd eller blandas fritt?
Ska jag ha med min inlästa text? Hjälper den verket eller är den överflödig?
Ska jag läsa texten live på presentationen eller inte ha med den alls eller bara lägga ut den på bloggen? (jag inser lite nu att texten kanske var mer viktig för mig, som en del i min process och kanske inte jätteviktig för själva verket som presenteras.. jag får suga på detta till imorgon.. )
Nu verkar jag inte hinna med det tyvärr men jag hade såhär i sista stund också kanske tänkt göra mitt verk lite mer interaktivt och involvera publiken i det genom att tillhandahålla mallar på hur man gör sitt eget hus för "sjösättning". Det vore kul att se spridningen av de olika husen (lite som trädgårdstomten i Amelie från Monmarte) men också för att en sådan sak kunde öppna för en dialog kring frågan vad ett hem är och vad som gör att vi kallar vissa platser för hem medan andra inte. Nåja, vi får se om det hinns med.
Annars så sitter jag och filar på det där sammanfattande sista blogginlägget om ens arbete och process. Lite klurigt, så jag har tagit tankekartan till hjälp (tankekarta som metod är görbra och något som jag definitivt kommer föreslå till elever!).
måndag 28 maj 2012
Nä, nu ändrar jag mig igen
Bildspelet blev inte så bra eller kändes helt rätt så jag är tillbaka på att visa de utskrivna bilderna, dock inte inramade då det visade sig vara dödfött, istället har jag valt att montera bilderna på foamboard (samma material som jag använt till plattorna som mina hus står på). Det känns inte som att jag fått göra en kompromiss även om det inte var så som jag tänkte presentera mitt arbete på från början.
Genom att montera bilderna på foamboard sticker de ändå ut lite grann mot vad de skulle gjort om man satt dem direkt på väggen utan foamboard, och istället för att ha en ram runt som kan begränsa både läsningen av bilden så känns foamboard som ett riktigt bra alternativ.
Jag har varit lite avtänd på hela presentationen nu i några dagar just för att saker å ting inte gått som jag velat (och som varit lite av en röd tråd och insikt jag fått handskas med genom hela arbetet) men efter dagens presentationer känner jag suget igen.
Ja, det här blir bra!
Bildspelet blev inte så bra eller kändes helt rätt så jag är tillbaka på att visa de utskrivna bilderna, dock inte inramade då det visade sig vara dödfött, istället har jag valt att montera bilderna på foamboard (samma material som jag använt till plattorna som mina hus står på). Det känns inte som att jag fått göra en kompromiss även om det inte var så som jag tänkte presentera mitt arbete på från början.
Genom att montera bilderna på foamboard sticker de ändå ut lite grann mot vad de skulle gjort om man satt dem direkt på väggen utan foamboard, och istället för att ha en ram runt som kan begränsa både läsningen av bilden så känns foamboard som ett riktigt bra alternativ.
Jag har varit lite avtänd på hela presentationen nu i några dagar just för att saker å ting inte gått som jag velat (och som varit lite av en röd tråd och insikt jag fått handskas med genom hela arbetet) men efter dagens presentationer känner jag suget igen.
Ja, det här blir bra!
torsdag 24 maj 2012
En uppdatering
Sen sist har det inte hänt så mycket då jag mest har fajtats med passpartouter, ramstorlekar och utskrifter. Lyckligtvis visade det sig att jag hade en hemlig välgörare ändå, tack för pappren!
Oturligt nog så passade inte de heller i ramarna, och jag har inte råd att köpa varken nya papper eller ramar... så, jag har tänk om (igen). Jag får denna gång inse att förutsättningarna för att visa fotona i ramar som fina fotografier vilket var min tanke från början, inte gick hela vägen hem denna gång. Jag insåg också att jag kanske var lite låst vid tanken att visa fotona i ramar. Anledningen till att jag ville visa dem i ramar från början var för att jag under årets gång och tidigare mest visat film eller bilder via dator och denna gång ville komma bort lite från det.
Men sen jag började tänka på om det faktiskt var "fina foton" jag ville visa och om de sade så mycket om det jag ville säga med mitt arbete. Nu har jag istället beslutat att presentera mitt arbete i form av en film eller bildspel om man så vill, för att det då blir någon form av rörelse och inte så platt som ett foto i ram ändå kan bli ibland.
Idag ska jag därför se över mitt bildmaterial igen och sammanställa det till en film som jag känner mig nöjd med. Jag ska även skriva klart min text och läsa in den. Mitt nya kontor för ändamålet ser ut så här:
Jag kan inte klaga!
Sen sist har det inte hänt så mycket då jag mest har fajtats med passpartouter, ramstorlekar och utskrifter. Lyckligtvis visade det sig att jag hade en hemlig välgörare ändå, tack för pappren!
Oturligt nog så passade inte de heller i ramarna, och jag har inte råd att köpa varken nya papper eller ramar... så, jag har tänk om (igen). Jag får denna gång inse att förutsättningarna för att visa fotona i ramar som fina fotografier vilket var min tanke från början, inte gick hela vägen hem denna gång. Jag insåg också att jag kanske var lite låst vid tanken att visa fotona i ramar. Anledningen till att jag ville visa dem i ramar från början var för att jag under årets gång och tidigare mest visat film eller bilder via dator och denna gång ville komma bort lite från det.
Men sen jag började tänka på om det faktiskt var "fina foton" jag ville visa och om de sade så mycket om det jag ville säga med mitt arbete. Nu har jag istället beslutat att presentera mitt arbete i form av en film eller bildspel om man så vill, för att det då blir någon form av rörelse och inte så platt som ett foto i ram ändå kan bli ibland.
Idag ska jag därför se över mitt bildmaterial igen och sammanställa det till en film som jag känner mig nöjd med. Jag ska även skriva klart min text och läsa in den. Mitt nya kontor för ändamålet ser ut så här:
Jag kan inte klaga!
tisdag 22 maj 2012
V21
Den senaste veckan har jag redigerat bilder men också funderat på vad mitt nästa steg skall bli. Jag kom på iden om att det skulle vara väldigt intressant att se vad som hände när jag sände ut mina hus med ballong, vilket, till skillnad mot de valda platser där jag sjösatt dem, inte kunde styras. Jag började därför söka runt på olika sidor på nätet för att lära mig hur man konstruerade en rislampa.
Jag byggde också en rislampa och fick tampas med och väga in faktorer som att husen behövde göras mindre och lättare för att ballongen skulle kunna lyfta eller hitta en bra eldkälla som inte heller den var för tung för ballongen. Sagt och gjort, detta prövades på och jag fann lösningar och till slut hade jag också konstruerat en ballong redo att sändas upp i skyn.
Men som med många av sakerna alltigenom min process så gick det inte heller denna gången enligt planen, jag skäms att säga det men jag eldade nästan ner mitt hus på kuppen så någon ballongfärd blev det inte. Det känns som ett misslyckande då jag verkligen ville se vad som hände men också just för att det kändes som ett naturligt steg att ta. På grund av "eldsvådan" så blev jag rädd och kände att det nog var säkrast att lämna den vägen men har heller ändå inte känt att tiden jag lagt ner på att lära mig att bygga en ballong eller konstruktionen av den var kortkastad.
Sedan dess har saker och ting fått tid att sjunka in och jag känner att det nog nästan är lite skrattretande att precis allting genom min processresa inte har gått att styra, ALLS! En nyttig lärdom, helt klart!
Den senaste veckan har jag redigerat bilder men också funderat på vad mitt nästa steg skall bli. Jag kom på iden om att det skulle vara väldigt intressant att se vad som hände när jag sände ut mina hus med ballong, vilket, till skillnad mot de valda platser där jag sjösatt dem, inte kunde styras. Jag började därför söka runt på olika sidor på nätet för att lära mig hur man konstruerade en rislampa.
Jag byggde också en rislampa och fick tampas med och väga in faktorer som att husen behövde göras mindre och lättare för att ballongen skulle kunna lyfta eller hitta en bra eldkälla som inte heller den var för tung för ballongen. Sagt och gjort, detta prövades på och jag fann lösningar och till slut hade jag också konstruerat en ballong redo att sändas upp i skyn.
Men som med många av sakerna alltigenom min process så gick det inte heller denna gången enligt planen, jag skäms att säga det men jag eldade nästan ner mitt hus på kuppen så någon ballongfärd blev det inte. Det känns som ett misslyckande då jag verkligen ville se vad som hände men också just för att det kändes som ett naturligt steg att ta. På grund av "eldsvådan" så blev jag rädd och kände att det nog var säkrast att lämna den vägen men har heller ändå inte känt att tiden jag lagt ner på att lära mig att bygga en ballong eller konstruktionen av den var kortkastad.
Sedan dess har saker och ting fått tid att sjunka in och jag känner att det nog nästan är lite skrattretande att precis allting genom min processresa inte har gått att styra, ALLS! En nyttig lärdom, helt klart!
Återigen går saker inte enligt planen
Denna gången är det de snoffsiga (och dyra) fotona som jag låtit printa ut till presentationen som såklart inte, trots att det skall vara rätt mått, INTE PASSAR I RAMARNA! Ja eller i passpartouten. Så jag har väl några olika val att välja:
1: skrota ramarna och hänga upp fotona som de är
2: köpa stora pappersark för pengar jag inte har och skära ut nya passpartouter
3: gå och lägga mig och inte komma ut under täcket förs framåt midsommar
4: köpa nya dyra ramar för pengar jag inte har
5: få papper eller ramar (eller både och) av en hemliga välgörare
Denna gången är det de snoffsiga (och dyra) fotona som jag låtit printa ut till presentationen som såklart inte, trots att det skall vara rätt mått, INTE PASSAR I RAMARNA! Ja eller i passpartouten. Så jag har väl några olika val att välja:
1: skrota ramarna och hänga upp fotona som de är
2: köpa stora pappersark för pengar jag inte har och skära ut nya passpartouter
3: gå och lägga mig och inte komma ut under täcket förs framåt midsommar
4: köpa nya dyra ramar för pengar jag inte har
5: få papper eller ramar (eller både och) av en hemliga välgörare
Låt oss aldrig tala om det igen
Jag höll alldeles nyss nästan på att elda ner mitt hem (obs: inte ett skämt), jag testade min ballong med en enligt instruktionen säker eldkälla. De försäkrade men jag hade ändå min skepsis.
Lått oss säga att jag borde ha gått på magkänslan och istället kommit ihåg att jag ju egentligen är rätt rädd för eld och att när det gäller att "leka" med den så kommer säkerheten först (jag riktigt hör pappa brandmans manande ord..). Det är alltså inte ett tillfälle att säga "jag vill bygga en egen ballong, jag vill inte fuska". Lyckligtvis har pappa lärt mig hur man kväver en eld..
Lägenheten luktar grillfest och jag borde inte ha varit så korkad! Det enda som finns kvar är några bitar ståltråd och komiskt(?) nog mitt hus (som iofs är platt numer). Försöker stå för mitt misslyckande, men jag skäms mest.
Lesson learned!
Jag höll alldeles nyss nästan på att elda ner mitt hem (obs: inte ett skämt), jag testade min ballong med en enligt instruktionen säker eldkälla. De försäkrade men jag hade ändå min skepsis.
Lått oss säga att jag borde ha gått på magkänslan och istället kommit ihåg att jag ju egentligen är rätt rädd för eld och att när det gäller att "leka" med den så kommer säkerheten först (jag riktigt hör pappa brandmans manande ord..). Det är alltså inte ett tillfälle att säga "jag vill bygga en egen ballong, jag vill inte fuska". Lyckligtvis har pappa lärt mig hur man kväver en eld..
Lägenheten luktar grillfest och jag borde inte ha varit så korkad! Det enda som finns kvar är några bitar ståltråd och komiskt(?) nog mitt hus (som iofs är platt numer). Försöker stå för mitt misslyckande, men jag skäms mest.
Lesson learned!
måndag 21 maj 2012
Och så regnar det igen..
Och jag måste återigen inse att jag inte styr över mitt arbete helt och fullt. Ikväll hade jag ju tänkt sända upp några hus, men nu fick jag tänka om då vädergudarna ansåg det bättre att regna lite efter helgens sommarvärme. Nåja, omtänket denna gång var inte lika jobbig som sist, denna gång innebär att inte sända några hus ikväll utan förhoppningsvis imorgon och så får jag ikväll istället redigera bilder och skriva färdigt min text.
Och jag måste återigen inse att jag inte styr över mitt arbete helt och fullt. Ikväll hade jag ju tänkt sända upp några hus, men nu fick jag tänka om då vädergudarna ansåg det bättre att regna lite efter helgens sommarvärme. Nåja, omtänket denna gång var inte lika jobbig som sist, denna gång innebär att inte sända några hus ikväll utan förhoppningsvis imorgon och så får jag ikväll istället redigera bilder och skriva färdigt min text.
Slutspurten
Jag har fått tänka om vad gäller ballongbygget, det blev alldeles för stort och såg inte alls sådär graciöst och tjusigt ut som jag hade fantiserat om i mitt huvud. Så idag ska jag försöka konstruera en mindre ballong som fortfarande orkar bära ett hus. Jag vill inte gärna köpa en ballong för det känns lite som att fuska då jag gärna gör saker själv och speciellt en sådan enkel sak som en risballong.
Och eftersom att detta också är slutspurtsveckan så har jag gjort en tidsplanering att följa för att på bästa sätt disponera den sista tiden. Det blir en övning inför kommande läraryrke då man bör vara duktig på tidsdisponering och planering.
Jag ska denna vecka välja ut ett antal bilder ur min fotoserie, printa ut, rama in och sammanställa. Förutom det ska jag skriva klart min text om att återvända och eventuellt läsa in den.
I helgen köpte jag ramar, det fick dock bli de billigaste, jag ville egentligen ha en annan lite grövre sort men tajt studentbudget tillät inte såna big spender fasoner. Jag får helt enkelt hoppas på att mitt arbete trots den billiga ramen inte ser billigt och dåligt ut.
Jag har fått tänka om vad gäller ballongbygget, det blev alldeles för stort och såg inte alls sådär graciöst och tjusigt ut som jag hade fantiserat om i mitt huvud. Så idag ska jag försöka konstruera en mindre ballong som fortfarande orkar bära ett hus. Jag vill inte gärna köpa en ballong för det känns lite som att fuska då jag gärna gör saker själv och speciellt en sådan enkel sak som en risballong.
Och eftersom att detta också är slutspurtsveckan så har jag gjort en tidsplanering att följa för att på bästa sätt disponera den sista tiden. Det blir en övning inför kommande läraryrke då man bör vara duktig på tidsdisponering och planering.
Jag ska denna vecka välja ut ett antal bilder ur min fotoserie, printa ut, rama in och sammanställa. Förutom det ska jag skriva klart min text om att återvända och eventuellt läsa in den.
I helgen köpte jag ramar, det fick dock bli de billigaste, jag ville egentligen ha en annan lite grövre sort men tajt studentbudget tillät inte såna big spender fasoner. Jag får helt enkelt hoppas på att mitt arbete trots den billiga ramen inte ser billigt och dåligt ut.
söndag 20 maj 2012
Valfrihet?
I Sverige har vi som bekant något som kallas för "det fria skolvalet". Idag läste jag detta inlägg DN:s debattsida som handlar om vad det fria skolvalet lett till.
"Skolvalet utnyttjas av privilegierade grupper för att undvika kontakt med underprivilegierade grupper visas av en ny studie som genomförts inom ramen för projektet ”Den svenska skolans nya geografi”."
Fritt skolval låter bra i teorin men leder till segregering mellan de privilegerade grupperna och de underprivilegerade. Valfrihet råder men bara för vissa! De blåa partierna tycker att vi skall välja oss till en lyckad tillvaro och struntar i att dessa strukturer existerar. Då systemet premierar de som väljer rätt men glömmer bort att vissa inte har något val alls. De strukturer som styr vårt samhälle gör att det, för vissa människor, blir omöjligt att välja sin egen tillvaro/framgång/lycka. Men forskningen visar gång på gång att strukturerna finns och att de sätter gränser för människors möjlighet att välja.
I skolan förlorar alla elever, och vinner gör de aktieägare som har satsat pengar i friskolor. Jag vill inte att den lilla skatt jag betalar skall hamna i riskkapitalbolag. Är det för mycket begärt? Och dessutom blir skolan utarmad och mer segregerad.
Enligt Skolverkets rapport ”Likvärdig utbildning i svensk grundskola?” har klyftorna mellan skolorna ökat kraftigt samtidigt som elevsammansättningen fått en ökande betydelse för elevernas resultat. De orsaker som Skolverket pekar på är en ökad sortering, i kombination med kamrateffekter och att lärarnas förväntningar på eleverna påverkas av elevsammansättningen.
Hjälp! Det är inte så jag vill bemöta mina elever när jag är färdigutbildad. Jag vill i bedömningen och bemötandet av mina elever försöka att se varje enskild elev separerad från dessa sk. kamrateffekter. Självklart måste man erkänna att en elev tillhör eller kommer ur en viss kontext men inte skall man väl låta det spegla hur jag som lärare bemöter eller bedömer denne. En svår utmaning, det är jag medveten om.
I Sverige finns det en bred enighet om att det krävs en välfungerande skola för att vi ska kunna möta framtidens utmaningar. Grundprincipen är också att all undervisning oavsett ursprung eller skola skall vara likvärdig. Därför förtjänar Skolverkets rapport att ta på allvar och inte att viftas bort.
I Sverige har vi som bekant något som kallas för "det fria skolvalet". Idag läste jag detta inlägg DN:s debattsida som handlar om vad det fria skolvalet lett till.
"Skolvalet utnyttjas av privilegierade grupper för att undvika kontakt med underprivilegierade grupper visas av en ny studie som genomförts inom ramen för projektet ”Den svenska skolans nya geografi”."
Fritt skolval låter bra i teorin men leder till segregering mellan de privilegerade grupperna och de underprivilegerade. Valfrihet råder men bara för vissa! De blåa partierna tycker att vi skall välja oss till en lyckad tillvaro och struntar i att dessa strukturer existerar. Då systemet premierar de som väljer rätt men glömmer bort att vissa inte har något val alls. De strukturer som styr vårt samhälle gör att det, för vissa människor, blir omöjligt att välja sin egen tillvaro/framgång/lycka. Men forskningen visar gång på gång att strukturerna finns och att de sätter gränser för människors möjlighet att välja.
I skolan förlorar alla elever, och vinner gör de aktieägare som har satsat pengar i friskolor. Jag vill inte att den lilla skatt jag betalar skall hamna i riskkapitalbolag. Är det för mycket begärt? Och dessutom blir skolan utarmad och mer segregerad.
Enligt Skolverkets rapport ”Likvärdig utbildning i svensk grundskola?” har klyftorna mellan skolorna ökat kraftigt samtidigt som elevsammansättningen fått en ökande betydelse för elevernas resultat. De orsaker som Skolverket pekar på är en ökad sortering, i kombination med kamrateffekter och att lärarnas förväntningar på eleverna påverkas av elevsammansättningen.
Hjälp! Det är inte så jag vill bemöta mina elever när jag är färdigutbildad. Jag vill i bedömningen och bemötandet av mina elever försöka att se varje enskild elev separerad från dessa sk. kamrateffekter. Självklart måste man erkänna att en elev tillhör eller kommer ur en viss kontext men inte skall man väl låta det spegla hur jag som lärare bemöter eller bedömer denne. En svår utmaning, det är jag medveten om.
I Sverige finns det en bred enighet om att det krävs en välfungerande skola för att vi ska kunna möta framtidens utmaningar. Grundprincipen är också att all undervisning oavsett ursprung eller skola skall vara likvärdig. Därför förtjänar Skolverkets rapport att ta på allvar och inte att viftas bort.
Problematisk kunskap
Idag läste jag en essä i studenttidningen Spionen (#4:2012) som fick mig att fundera lite och som sade lite av det jag själv talat om vad gäller ens olika "jag" beroende på i vilken kontext eller plats man befinner sig på. Att man använder en form av självcensur för att passa in där man för tillfället befinner sig (inget som kanske är direkt konstigt då människan av naturen är en anpassningsbar kameleontvarelse).
"Kunskap är inte tung att bära" heter det, men ibland är den faktiskt det. Det finns ett flertal tillfället då jag känt att min kunskap varit ett problem, om man får kalla den det, inte minst när man hamnar i samtal med personer från exempelvis jobbet som rör allt från samhället i stort till handlingen i olika TV-program."
"På universitetet får man lära sig att granska teorier ur ett kritiskt och tvärvetenskapligt perspektiv, men när man försöker applicera sina kunskaper i vardagen i ett sammanhang utanför universitetsvärlden, framstår man lätt som en pretentiös besserwisser. Det handlar inte om en vilja att briljera med tillhandahållna kunskaper när helst chansen ges, utan om vardagliga situationer och samtal där det är berättigat att man inflikar något eller har en åsikt om saken."
Personen med högskolepoäng talar ur den priviligerades situation/position, högskolepoängen blir därför till en provokativ symbol som å ena sidan legitimerar ens kunskap men som å andra sidan kan verka avskräckande och verka uteslutande för dem som inte tilldelats dessa. För att därför inte verka förmer eller som en besserwisser kopplar man bort vissa delar av sitt kunnande (eller av sig själv om man så vill) för att passa in som den adaptiva kameleont man skapats till. Ibland håller man, på gott och ont, bara inne på sina kunskaper för att det är enklast.
Det verkar finnas en osynlig gräns mellan olika kunskaper som godtas och premieras, och vilken som inte gör det. Troligtvis ligger det i hur vi idag ser på kunskap och vilken kunskap som anses värdefull.
I debatten kring bildämnets fortlevnad pratas ofta om att ämnet är flummigt eller icke mätbart vilket gör ämneskunskapen inom skapande verksamheter mindre värd än låt säga den inom naturvetenskap. Men vill vi att bara viss kunskap skall premieras eller vill vi skapa ett samhälle där det finns utrymmet för flera?
Idag läste jag en essä i studenttidningen Spionen (#4:2012) som fick mig att fundera lite och som sade lite av det jag själv talat om vad gäller ens olika "jag" beroende på i vilken kontext eller plats man befinner sig på. Att man använder en form av självcensur för att passa in där man för tillfället befinner sig (inget som kanske är direkt konstigt då människan av naturen är en anpassningsbar kameleontvarelse).
"Kunskap är inte tung att bära" heter det, men ibland är den faktiskt det. Det finns ett flertal tillfället då jag känt att min kunskap varit ett problem, om man får kalla den det, inte minst när man hamnar i samtal med personer från exempelvis jobbet som rör allt från samhället i stort till handlingen i olika TV-program."
"På universitetet får man lära sig att granska teorier ur ett kritiskt och tvärvetenskapligt perspektiv, men när man försöker applicera sina kunskaper i vardagen i ett sammanhang utanför universitetsvärlden, framstår man lätt som en pretentiös besserwisser. Det handlar inte om en vilja att briljera med tillhandahållna kunskaper när helst chansen ges, utan om vardagliga situationer och samtal där det är berättigat att man inflikar något eller har en åsikt om saken."
Personen med högskolepoäng talar ur den priviligerades situation/position, högskolepoängen blir därför till en provokativ symbol som å ena sidan legitimerar ens kunskap men som å andra sidan kan verka avskräckande och verka uteslutande för dem som inte tilldelats dessa. För att därför inte verka förmer eller som en besserwisser kopplar man bort vissa delar av sitt kunnande (eller av sig själv om man så vill) för att passa in som den adaptiva kameleont man skapats till. Ibland håller man, på gott och ont, bara inne på sina kunskaper för att det är enklast.
Det verkar finnas en osynlig gräns mellan olika kunskaper som godtas och premieras, och vilken som inte gör det. Troligtvis ligger det i hur vi idag ser på kunskap och vilken kunskap som anses värdefull.
I debatten kring bildämnets fortlevnad pratas ofta om att ämnet är flummigt eller icke mätbart vilket gör ämneskunskapen inom skapande verksamheter mindre värd än låt säga den inom naturvetenskap. Men vill vi att bara viss kunskap skall premieras eller vill vi skapa ett samhälle där det finns utrymmet för flera?
lördag 19 maj 2012
Houston, we have lift off
Hahah, hurra, den flyger!
Nåja, med hårfönen i alla fall, jag har ännu inte testat den utomhus med en eldkälla men det tänker jag göra ikväll, förhoppningsvis mojnar vindarna tills dess.
Jag har klippt och klistrat och använt mig av rullat papperstekniken (som vi lärde oss av de japanska utbytesstudenterna förra veckan) för att göra basen till lyktan. Egentligen skulle man ha bambu men eftersom jag inte har någon till hands fick jag vara kreativ och plocka fram min inre pyssel-ingenjör.
För att lyktan inte skall bli för tung (och därför inte lyfta) har jag använt tunn ståltråd som vanligtvis används till smycketillverkning.
Och som ni ser så fick jag göra huset som lyktan är tänkt att bära i tunnare papper (till skillnad från de andra husen som är gjorda av lite grövre papp) och hälften så stort som de andra för annars blir schabraket för tungt.
Nu ska jag fnula ut vilken eldkälla som funkar bäst. Värmeljus är nog kanske uteslutet då lyktan då kanske blir för tung... måste testa.. LEARNING BY DOING.
Hahah, hurra, den flyger!
Nåja, med hårfönen i alla fall, jag har ännu inte testat den utomhus med en eldkälla men det tänker jag göra ikväll, förhoppningsvis mojnar vindarna tills dess.
Jag har klippt och klistrat och använt mig av rullat papperstekniken (som vi lärde oss av de japanska utbytesstudenterna förra veckan) för att göra basen till lyktan. Egentligen skulle man ha bambu men eftersom jag inte har någon till hands fick jag vara kreativ och plocka fram min inre pyssel-ingenjör.
För att lyktan inte skall bli för tung (och därför inte lyfta) har jag använt tunn ståltråd som vanligtvis används till smycketillverkning.
Och som ni ser så fick jag göra huset som lyktan är tänkt att bära i tunnare papper (till skillnad från de andra husen som är gjorda av lite grövre papp) och hälften så stort som de andra för annars blir schabraket för tungt.
Nu ska jag fnula ut vilken eldkälla som funkar bäst. Värmeljus är nog kanske uteslutet då lyktan då kanske blir för tung... måste testa.. LEARNING BY DOING.
Nästa steg
Jag har nu denna vecka sjösatt (både på land och i vatten) mina hus och känner mig någotsånär "färdig" med det och är därför redo att ta nästa steg.
Jag har sen några dagar funderat på att kanske inte bara skicka ut mina hus till havs, skogs eller vart det nu kan tänkas vara. Där är det ju jag som har bestämt platserna men vad skulle hända om jag sänder upp hus i luften med kinesiska papperslyktor?
Då styr jag ju inte över vart mina hem hamnar. Jag har sen idén ploppade upp surfat runt och läst på om hur man gör för att tillverka en papperslampa. Jag har hittat en bra sida som i detalj visar, komplett med ritning och bilder, exakt hur man gör.
De visar på flera olika typer av brännare som man kan göra själv, det finns vaxindränkt tyg eller papper som man tänder på eller så kan man använda sig av värmeljus eller en alsolspritsindränkt bomullstuss.
Jag har dock inte lyckats hitta (och har en tajt budget) sån "Fire shield fireproofing product" som de använt att impregnera silkespappret med så att elden inte förstör lampan. Brandmansdotter som jag är har jag väldigt stor respekt för eld och vill gärna tänka "safety first" men eftersom jag inte funnit någon anti-eld-spray får jag antingen komma på något nytt eller vara väldigt försiktigt, jag får helt enkelt hitta en bra uppskjutningsplats utan hus alltför nära och ha brandsläckaren i beredskap.
Igår införskaffade jag silkespapper så idag ska det byggas enligt denna ritning (som jag lånat från denna sida):
Jag har nu denna vecka sjösatt (både på land och i vatten) mina hus och känner mig någotsånär "färdig" med det och är därför redo att ta nästa steg.
Jag har sen några dagar funderat på att kanske inte bara skicka ut mina hus till havs, skogs eller vart det nu kan tänkas vara. Där är det ju jag som har bestämt platserna men vad skulle hända om jag sänder upp hus i luften med kinesiska papperslyktor?
Då styr jag ju inte över vart mina hem hamnar. Jag har sen idén ploppade upp surfat runt och läst på om hur man gör för att tillverka en papperslampa. Jag har hittat en bra sida som i detalj visar, komplett med ritning och bilder, exakt hur man gör.
De visar på flera olika typer av brännare som man kan göra själv, det finns vaxindränkt tyg eller papper som man tänder på eller så kan man använda sig av värmeljus eller en alsolspritsindränkt bomullstuss.
Jag har dock inte lyckats hitta (och har en tajt budget) sån "Fire shield fireproofing product" som de använt att impregnera silkespappret med så att elden inte förstör lampan. Brandmansdotter som jag är har jag väldigt stor respekt för eld och vill gärna tänka "safety first" men eftersom jag inte funnit någon anti-eld-spray får jag antingen komma på något nytt eller vara väldigt försiktigt, jag får helt enkelt hitta en bra uppskjutningsplats utan hus alltför nära och ha brandsläckaren i beredskap.
Igår införskaffade jag silkespapper så idag ska det byggas enligt denna ritning (som jag lånat från denna sida):
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)