Första undersökningen

Här är det slumpmässigt valda området som vi idag undersökte.

Diskussionen fortsatte idag också kring SVT programmet "Vem tror du att du är?", släktforskning, kroppsminne (sådant som tidigare generationer gjort och som ärvs genom generna... väldigt kortfattat förklarat), kläder som identitetsmarkörer, dolda berättelser m.m.

Själva utflykten idag var inte riktigt den igångsättare som vi kanske hade hoppats. Vi pratade om varför det skulle kunna vara så, en anledning som vi alla misstänkte kunde vara en påverkande faktor var att den plats vi (slumpmässigt) valt redan var laddad med så mycket historia, och att man redan fick allting serverat för sig på informationsskyltar med mera.
Jag kommer inte ifrån Göteborg vilket jag tror också gör att jag ser platser med nya ögon, man kan ju som bekant lätt bli hemmablind efter att tag. Jag var mer fascinerad över klättringen uppför berget innan vi kom fram till själva Kronan. Jag tog massor med bilder (får bli ett eget inlägg) på bla hustak, träd, skräp och klotter.
Innan vi gick ut hade vi pratat en del kring masker eller kläder som identitetsmarkörer, hur vi för oss olika i olika sammanhang och på olika platser. Det var något jag hade i tankarna och väldigt mycket med mig när vi gick runt (och som är något jag intresserar mig för även utanför gestaltningsarbetet i egna konstnärliga arbeten). Vet inte om det var utifrån just den diskussionen eller om jag hade fastnat för Korsettfabriken även om vi inte precis hade pratat om kläder osv. Hur som helst så var jag ganska säker på att jag ville forska lite mer kring Korsettfabriken, vilka kvinnor arbetade där, hur såg det ut och hur var arbetet var tex sånt som jag funderade på.
Forskningen gav inte värst, mest om själva huset och vilken gubbe som ritat det och vem som ägde fabriken(Sen ska väl erkännas att jag inte direkt gjort några djupdykande flerdagarsstudier i olika arkiv, som kanske hade gett mer än när jag googlade) men ingenting om arbetarna som jag ju var mer intresserad av. Jag ville urskilja en röst, en persons öde eller berättelse ur en stor massa men det var nog mest en igångsättare än ett spår att köra vidare på. Jag behöver först se helheten för att se var spåret leder.

Bilder från dagens exkursion

Gestaltning - summerande inlägg vecka 1

Nu har en ny gestaltningsperiod börjat, denna gång på HSM. Titeln för gestaltningen är "ett samhälle söker sin berättelse"(introduktionsföreläsningen minns jag inte så mycket av då jag fortfarande är helt utmattad mentalt och fysiskt pga mycket (skriv)skolarbete i kombination med tarmsjukdom som gör att jag inte orkar så mycket eftersom jag inte kan ta upp näring ordentligt). 

Introduktionsföreläsningen satte igång en tankekedja om sådant jag själv berört i egna konstnärliga arbeten, nämligen berättandet, berättelser, dess olika former osv. Gestaltningstiteln får mig genast att tänka på de dolda berättelserna. Det är berättelser jag hellre skulle vilja lyfta fram/arbeta med, snarare än de som redan får ta plats/höras/synas/skrivas ned.

Eftersom vi är på HSM har vi inlett med massor av olika teater/fysiska övningar där vi använt och lärt känna kroppen som verktyg.

Övningen med hög/lågstatus tyckte jag kändes mest emotionellt än kanske de andra övningarna. Mest för att jag upplevde det som att jag förställde eller satte mig själv i olika positioner jag inte är bekväm i. Och att jag upplevde att jag i vissa lägen kunde fastna i de olika känslorna, speciellt i lågstatuskänslan. Såhär i reflekterande tillstånd efteråt tänker jag att övningen även om den kändes jobbigt just då medvetandegjorde hur jag själv uttrycker mig kroppsligt, och då framförallt omedvetet. Genom att medvetendegöra det kan jag kanske istället äga det och inte fastna. 

Jag har prövat övningen förut så övningen i sig var inte ny. Denna gång använde vi också blicken vilket jag upplevde som väldigt jobbigt just för att man är så naken för den, och det är inte ofta i vardagen en dröjer kvar med blicken direkt in i någon annans ögon på det sättet. Övningen fick mig att inse att jag normalt sett är en "flackare" med blicken. Insåg efteråt att det ju inte är så farligt ändå, det där när någon ser på en, oftast känner en ju av eller kan läsa av om blicken är illa menad eller inte. Inte heller ovanligt att en läser in en ond blick som egentligen inte finns.

Vår grupp hade sitt första möte, alla var dock inte där så vi har ännu inte träffat alla i gruppen. Jag har arbetat i grupp flera gånger, bara en av de gångerna har varit fantastiskt givande och bra då vi från start satte oss ned och diskuterade hur vi ville att gruppen skulle vara. Något som vi också förhöll oss till och reflekterade kring under hela processen. Nu när detta gestaltningsarbete drog igång var jag orolig över vissa faktorer så idag började vi med att berätta för varandra vad vi ville ha ut av arbetet sen pratade vi i gruppen ihop oss kring gemensamma förhållningsregler (gillar inte termen regler men i brist på annat använder jag det, kanske skulle "förhållningssätt" passa bättre) kring att arbeta i grupp. 

Att alla inte kunde medverka i fysisk form löste vi genom att Skypa - mycket bra! Tillsammans kom vi fram till att vi vill att alla ska känna sig sedda, att det ska vara högt i tak och att vi skall utnyttja allas kompetenser. Och så att vi inte vill skriva en betraktare på näsan genom att ge dem en färdig berättelse utan fler tolkningsmöjligheter än en. Bra konst kan läsas på flera olika sätt på flera olika ställen beroende på vem som avkodar den. Vi bollade också en del ideer kring hur en kan sätta igång en process. Jag föreslog ett sätt som vi sen röstade om och kom överens om att vi skulle pröva på tisdag efter handledningen. Som igångsättare eller metod bestämde vi att vi skall börja med att utforska en plats i Göteborg, helt slumpmässigt vald, för att hitta ingången/berättelsen för det vi vill gestalta. På tisdag ska vi tillsammans, de som kan, gå till platsen, dokumentera, samla material och söka efter berättelser som platsen bär på/gömmer. Det vi hittar skall man sen presentera för gruppen och ur det är det tänkt att vi tillsammans skall diskutera oss fram och välja den/de berättelse/r som känns mest intressant/a. 

Efter att vi hade det där första inledande snacket känns allting just nu väldigt bra och spännande och jag ser framförallt väldigt mycket fram emot morgondagens exkursion! Mer tankar och ideer kommer förhoppningsvis komma då. 

Inspiration i KT

Gestaltning

Nu har en ny gestaltningsperiod börjat, denna gång på HSM under AOU2. Eftersom vi är på HSM har vi inlett med massor av olika teater/fysiska övningar där vi använt kroppen som verktyg i undersökandet av tex hög/låg status.

Övningen med hög/lågstatus tyckte jag kändes mest emotionellt än kanske de andra övningarna. Mest för att jag upplevde det som att jag förställde eller satte mig själv i olika positioner jag inte är bekväm i. Jag har prövat övningen förut så övningen i sig var inte ny. Denna gång använde vi blicken vilket jag upplevde som jobbigt. 

Introduktionen i början minns jag inte mycket av då jag fortfarande är helt utmattad mentalt och fysiskt pga mycket (skriv)skolarbete i kombination med tarmsjukdom som gör att jag inte orkar så mycket eftersom jag inte kan ta upp näring ordentligt.

Däremot triggades en tankekedja igång som handlade om sådant jag själv berört i egna konstnärliga arbeten, nämligen berättandet, berättelser, dess olika former osv. Titeln för gestaltningen är "ett samhälle söker sin berättelse" och det får mig genast att tänka på de dolda berättelserna. Det är berättelser jag hellre skulle vilja lyfta fram, snarare än de som redan får ta plats/höras/synas/skrivas ned.

Vår grupp hade sitt första möte idag, alla var dock inte där så vi har ännu inte träffat alla i gruppen. Jag var orolig över vissa faktorer så idag pratade vi i gruppen ihop oss kring gemensamma förhållningsregler kring att arbeta i grupp. Vi vill att alla ska känna sig sedda, att det ska vara högt i tak och att vi skall utnyttja allas kompetenser. Efter dagens möte känns det bra. Vi bestämde att vi skall börja med att utforska en plats, helt slumpmässigt vald, för att hitta ingången/berättelsen för det vi vill gestalta. På tisdag ska vi tillsammans, de som kan, gå till platsen, dokumentera, samla material och söka efter berättelser som platsen bär på/gömmer. Detta blir alltså vår metod. 

Research; Quest

In mythology and literature, a quest, a journey towards a goal, serves as a plot device and (frequently) as a symbol. Quests appear in the folklore of every nation^[1] and also figure prominently in non-national cultures. In literature, the objects of quests require great exertion on the part of the hero, and the overcoming of many obstacles, typically including much travel. The aspect of travel also allows the storyteller to showcase exotic locations and cultures (an objective of the narrator, not of the character).^[2]

(källa: Wikipedia)

Quest

The hero normally aims to obtain something or someone by the quest, and with this object to return home.^[3] The object can be something new, that fulfills a lack in his life, or something that was stolen away from him or someone with authority to dispatch him.^[4]

Sometimes the hero has no desire to return. Sir Galahad's quest for the Holy Grail is to find it, not return with it. A return may, indeed, be impossible: Aeneas quests for a homeland, having lost Troy at the beginning of Virgil's Aeneid, and he does not return to Troy to re-found it but settles in Italy (to become an ancestor of the Romans).

If the hero does return after the culmination of the quest, he may face false heroes who attempt to pass themselves off as him,^[5] or his initial response may be a rejection of that return, as Joseph Campbell describes in his critical analysis of quest literature, The Hero With a Thousand Faces.

If someone dispatches the hero on a quest, the overt reason may be false, with the dispatcher actually sending him on the difficult quest in hopes of his death in the attempt, or in order to remove him from the scene for a time, just as if the claim were sincere, except that the tale usually ends with the dispatcher being unmasked and punished.^[6] Stories with such false quest-objects include the legends of Jason and Perseus, the fairy tales The Dancing Water, the Singing Apple, and the Speaking Bird, Go I Know Not Whither and Fetch I Know Not What, and the story of Beren and Lúthien in J. R. R. Tolkien's Silmarillion.

The quest object may, indeed, function only as a convenient reason for the hero's journey. Such objects are termed MacGuffins. When a hero is on a quest for several objects that are only a convenient reason for his journey, they are termed plot coupons

Oanade möten

Vad ska det nu bli avet?

Nu har jag inte bloggat på ett tag, mest för att det inte funnits så mycket att säga eftersom jag mest byggt och byggt på min skulptur. Som förövrigt blev färdig och som visades på vårsalongen för några veckor sen. Bild kommer senare. Nu tänkte jag istället fokusera på slutredovisningen på fredag.

Helt ärligt så vet jag inte riktigt vad jag ska redovisa. Under förra handledningssamtalet (som förövrigt var riktigt bra och som gav en hel del) pratade vi om det. Jag vet inte om jag är redo att formulera saker och ting med ord eller i alla fall inte såhär i text på bloggen så jag har mest skrivit för hand för mig själv.
Bearbetat och tillåtit mig själv att tänka.

Läxa: papper

Hello från Usa

Jag befinner mig just nu i Usa, eftersom jag är borta ett tag och ville ha något att göra så fick jag med mig en läxa.

Läxan består av en bunt med hanskrivna uppdrag förseglade i kuvert. Har öppnar två av dem än så länge. Den ena uppgiften är att varje dag fotografera solen, den andra att vika två papper och sammanföra dem samt dokumentera det.

För stor för bordet

Bygget fortsätter och nu är bygget så stort att det inte längre får plats på bordet och jag måste nu stå upp för att nå.

Utan rubrik

Inspiration till bygget

Två blir en

Igår var jag i ateljen i några timmar å byggde, det är snigelgöra och man ser liksom inte vad som hänt sen en börjat om en inte tittar på bilder sen innan. Därför kommer det kanske upp en hel del underprocessenbilder här.
Jag behöver lära mig det där med tålamod, vill gärna se resultat snabbt men när en gör något sånt här är det inget en kan förvänta sig bara sådär. Nyttig lärdom jag hoppas få ut av byggandet.

Behöver snart åka till affären och köpa fler grillpinnar. Personen i kassan titta lite konstigt på mig sist när jag bara köpte sexhundra grillpinnar. Hehe..

Kan också meddela att jag nu förutom diverse brännsår på fingrarna nu också lyckats brännmärka mig med limpistolen på överläppen. Typiskt och jättedumt.

Här kommer bild från gårdagens byggande, där jag monterade ihop två av de tre konstruktionerna jag byggt.

Jag kan hjälpa till..

Mera bygg

Det tar sig..

Söker grenar till mitt konstnärliga släktträd

Efter förra veckans redovisning/handledning fick jag i läxa att:

1. Gå upp i skala, ta plats och arbeta mer fysiskt och utanför den metod jag är van vid.

2. Definiera mitt konstnärliga släktträd. 

3. Jobba i ateljén på HDK

För att säga något om nummer två, så är det himla svårt. Jag vet ju vad jag gillar, vad för typ av arbeten av andra som jag inspireras av osv, men att sätta sig ner och samla dem för att kunna se någon helhet är svårt. Kanske för att jag är så sämst på namn. Men jag tänkte att enklast vore ju om jag samlade dem som referenser i form av bilder på en egen Pinterest tavla. Vill en följa så heter jag elinutten där. 

Angående nummer ett så ska det bli kul men är skitläskigt. Det är något jag velat göra ett tag men som jag varit lite rädd för att pröva, att gå utanför sin comfort zone med metod/tillvägagångssätt/process alltså. Jag har känt en sån frustration ett tag men inte riktigt förstått varifrån den kommit, men nu förstår jag att det ligger i att jag ett tag känt att jag kört i samma spår utan att förnya/inspirera/lära mig något nytt. Vanligtvis brukar jag tänka tänka tänka men nu ska jag bara göra göra göra, å låta kroppen arbeta å sen kan tänkandet komma.

Jag har heller inte jobbat så mycket skulpturalt tidigare så det är ytterligare en grej som gör det till en utmaning. Och på tal om utmaning tycker jag nog att det mest läskiga är att vistas i skolans ateljé ensam med massa andra studenter som jag inte känner. Jag är inte så bra på att söka kontakt, de är säkert jättesnälla allihop men jag känner mig lite som en egen ö.

Idag ska jag iväg och köpa material så att jag kan börja arbeta, dock är jag lite sugen på att kanske fimpa garnet och istället jobba med trä. Ska börja experimentera, det ena utesluter ju inte det andra.

Som avslutning kan jag bjuda på ett axplock ur min inspirationsmapp på datorn, det är av blandad kompott...

Zander Olsen, Anne Lindberg, Marina Abramovic, Inge Jacobsen, Phil Collins, Chitra Ganesh och Helen Chadwick.

Untitled - ljudinstallation

Ljudinstallation 2013, Högskolan för design och konsthantverk

Vad:
En ljudinstallation bestående av ett spelande syskrin innehållandes olika objekt.

Hur:
Genom insamlande av olika ljud och artefakter processen igenom har jag sammansatt ett ljudspår samt valt ut de objekt som jag ansåg bäst konnoterade det jag ville förmedla och placerat dem inuti skrinet.

Varför:
Vad lämnar en människa efter sig? Skvallrar de kvarlämnade föremålen om vilka vi var eller är de förevigt tysta?
Verket är en undersökning av kombinationen ljud/objekt som berättandeform. Genom ljud och olika objekt vill jag förflytta och sätta betraktaren i en annan kontext och stämning. De olika objekten i skrinet är alla funna av en slump och är spår eller spillror av människor och liv. De är skräp för någon annan men samtidigt laddade med så mycket mer. De är artefakter som innehar en historia som för upphittaren är svårtolkad och därför ger denne en möjlighet att utforska och fabricera historierna och historien.

Processbeskrivning:
Arbetet tog sin början i en samling fotografier som jag hittat på loppis, föreställandes personer som jag personligen saknar anknytning till, dessa fick mig att fundera kring var det sanna i fotografier ligger. Visar de verkligen saker och ting som de verkligen var eller är det vi ser bara poserat för kamerans skull?

Ljuger fotografier? Får de oss att minnas det förflutna genom ett rosa romantiskt skimmer så att vi bara minns "det fina"? Skulle vi minnas annorlunda utan fotografierna? Och är de egentligen en sorts upprätthållare av den osanna berättelsen? Vilken historia är sann och vems historia är det vi för vidare?

Vad händer när vissa berättelser ur historien inte berättas och förblir dolda? Vilka representationer finns?
Finns det något sorts kollektiv minne som vi som människor alla kan relatera och känna kring? Sitter minnen i kroppen? Varför kan jag göra vissa saker men inte andra utan att ha gjort dem tidigare? 

I denna installation och processen igenom har jag undersökt olika berättandeformer för att på så vis försöka finna svar på frågorna. Jag har gjort avvägningar kring vilken berättelse jag skulle berätta och vilka artefakter som bäst förmedlade det jag ville förmedla.

Hur berättar man en berättelse på bästa sätt? Och med respekt för den vars talan man oundvikligt för? Hur definierar en på bästa sätt vad berättelsen är? Är min berättelse sann eller fiktiv? Och hur kommunicerar jag på bästa sätt det arbete jag gjort och får fram det jag vill förmedla utan att det för en betraktare blir illustrativt?

Jag vill inte som avsändare ge dig som betraktare ett facit när du upplever verket. Jag skulle kunna svara på frågor men det skulle bli tämligen ointressant just för att jag då redan gett dig ett facit till hur du skall tänka och känna. Jag vill istället att du själv skall förnimma något eller minnas din historia  och fundera kring hur du vill/kan förhålla dig till den.

Även om processen tog sin början i fotografierna så valde jag att på ett sätt frångå dem i själva presentationen och istället använda mig av de frågeställningar de gett. För att inte föra en viss individs talan så valde jag att inte ha med några fotografier i skrinet, då jag ansåg att det skulle låsa den fria associativa berättelsen. Det var också en av anledningarna till att jag valde att inte namnge verket, vilket jag visserligen först försökte.

Berättandets konst är spännande och svår men är ändå något som jag förmodligen kommer vilja arbeta kring i framtiden. 

Knyta ihop säcken
Det är det jag håller på med nu. Jag skall skriva ner mina tankar kring projektet så att jag gör saker och ting tydliga för mig själv.
Annars sitter jag mest och funderar på vilka artefakter som passar bäst till det jag vill presentera...hm..? I vilket fall som helst så tror jag att det är bäst att jag lyssnar på min egen känsla vad som känns rätt. Vad det blir märks på redovisningen.

Känner mig off mitt game. Det snurrar för mycket i knoppen och jag är alldeles för matt för att ens försöka få nån klarhet i saker å ting. Går och gör något annat så kommer det säkert till mig. Hoppas jag.

(vi ses imorgon)